Smuleliten

1 juni 2007 - vi har Ellinor!

Kategori: Secondhandbarn

Resans mål är en lycklig dag med människor som glädjs och vägrar sura miner. Resan dit är en helvetesresa. Jag börjar mer och mer tro att min m faktiskt är känslomässigt sjuk. Hon är fruktansvärt elak och tar varje chans att kontrollera och trycka ner mig. Som sista desperat åtgärd har vi bestämt oss för att hålla i mottagning och vigsel helt själva - vilket kan innebära att vi måste låna pengar (men den friden är det värt). Föräldrarna får hålla i en middag efteråt. Men de får inte blanda sig i vår planering av mottagningen.

Min mage är en krampande boll av ångest. Men nyss skedde något som nystade ut bollen och rätade ut livet en liten aning. Vår önskade präst, Ellinor, tackade ja till att viga oss. Hon var sprudlande entusiastisk och medryckande glad för vår skull. Det gjorde mig hemskt lycklig. Det kan vara värt allt bara att få lite kärlek.

Jag kommer skriva mer - men inte nu. Måste reda ut alla förvirrade känslor. Vi är på väg. Men m går inte bredvid mig och glädjs åt att hennes enda dotter gifter sig (för hon har FAKTISKT en son). Men jag och min älskade Freddi skapar en egen familj. Det här är första steget. Mana säger att hon tror att jag kommer bli en bra mamma. Det vill jag vara. Jag vill göra mina barn lyckliga - även om det innebär uppoffringar från min del.

Och hur man älskar sina husdjur berättar faktiskt mycket om en! Freddis mamma älskar visserligen sin aggressiva vovve, men hon tvingar också henne att följa med på skräniga fester där hunden blir livrädd och biter folk. Min m i sin tur vill inte ha något djur - för de är besvärliga och måste tas hänsyn till. Så Mana - klockren liknelse!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: