Jag har insett något nytt om mig själv. Jag har alltid föreställt mig att jag - om jag bara planerar bra - har oförbrukade möjligheter att jobba med massor av projekt samtidigt. Men när jag ser tillbaka på den här terminen inser jag att jag ofta bara orkar ett projekt i taget för att kunna göra det helhjärtat. Broderierna har legat högt på listan den här våren och sommaren, liksom pluggandet. Däremot har Lettura fått läggas på is och alla böcker jag läst har ofta lagts åt sidan utan några recensioner. Och det är synd! Jag skriver så mycket bättre när jag gör det dagligen. I höst kommer dagarna se lite annorlunda ut. Jag har nästan alltid föreläsning i två timmar och efter eller före det kommer jag vara med Okki i fyra timmar, för han kommer vara min lilla daghund. Av de fyra timmarna kommer jag plugga en eller två och resten blir promenadmotion. Det känns både vettigt och praktiskt att ha tid avdelat varje dag att plugga aktivt. Broderierna vill jag fortsätta med, men Lettura måste jag ta tag i snarast! Kontakt ska ske med Stigh, Mana och Freddi om ett mer inarbetat sätt att skicka mig recensionerna och annat material. Böcker gör livet gott att leva.

Det har hänt andra saker också. Jag känner inte att jag kan skriva fritt i min blogg - och därför kommer jag inte skriva mycket nu - men det kommer ändras i det snaraste. Det jag kan säga är att jag fullständigt tappat lusten att kämpa med att förklara för folk hur jag känner och varför jag känner så - när jag bara möts av total häpnad och ifrågasättande. Under en månads tid har jag mått bra. Det berättar mycket för mig, för under den tiden har jag inte haft någon kontakt med FF. Inflytandet är således sällan av god natur, varför jag får ta mitt ansvar och göra mig själv lycklig! Det är bara jag som kan styra hur jag mår - och även om jag hade hoppats mycket på att bröllopet skulle lappa ihop gamla sår - har jag fått inse att mina förhoppningar bara var just det - förhoppningar och mindre sällan tangerade verkligheten.

Vårt bröllop kommer bli en rätt liten historia. Utformningen av själva vigseln känns väldigt bra. Ellinor är den snällaste präst jag någonsin träffat och mitt hjärta sjöng när vi åkte från Prästgår´n - och faktiskt kände att bröllopet är vårt. Hänsyn till andra och daltande med folks känslor och barnsliga krav får helt enkelt läggas åt sidan den dag som jag och F står inför Gud och församlingen och lovar varandra trohet. Det ska bli en perfekt dag - och det är bara vi som kan se till att det blir så!

Nu ska jag krypa till sängs och imorgon ska jag ta itu med ett väldigt jobbigt brev men ett avslut som känns värdigt mig och mina känslor. Försoning är bara möjlig om man erkänner den andras känslor - och man kan inte älska alla. Om man får respekt ska man visa respekt - får man inte det har man ett ansvar att själv säga stopp och det är vad jag gör nu. Secondhandbarn.blogg.se kommer användas allt mindre i fortsättningen och jag kommer skriva fritt här i stället.

Man kan censuera någon till icke-existens. Självklart kan man det. Men det krävs två för att dansa tango och jag vill inte dansa längre.