Igår handlade dokumentärserien "Outsiders" om män som föredrar stora kvinnor och om den kultur som växt fram för storvuxna. Man fick möta flera stora tjejer som lidit av folks reaktioner på deras utseende, många som hade hyfsat gott självförtroende trots den negativa attityden som alltid tycktes finnas runt omkring dem. Vi fick följa med på en resa till Washington där man under flera dagar hyllar former och stora kvinnor. Här fanns också researrangörer som ordnar resor enkom för stora människor, som har koll på att bekvämligheterna passar också storvuxna.

Vad som slog mig när jag såg programmet var framför allt det illa dolda föraktet för tjocka, som lyste igenom "den trevliga" attityden. En man här från Sverige hade länge hållit tyst om sina "sexuella böjelser för tjocka kvinnor". Ursäkta? Varför kalla attraktion för sexuella böjelser? Man benämner väl knappast attraktion för Jennifer Lopez som en sexuell böjelse? Själva uttrycket visar otroligt mycket förakt. Jag fattar inte varför det skulle ses som något negativt att tända på större tjejer. Inte värre isåfall än att tända på anorektiska tjejer som om och om igen hamnar i tidningen för att de ser skrangliga ut.

Och folk är alltid så jävla falska när man tar upp hälsoskälen. Typiskt nog är det ursäktbart att klanka ner på tjocka personer, som är äckliga och har dubbelhakor - whatever, så länge man tar upp hälsoskälen. Vi är inte föraktfulla på riktigt, egentligen är vi måna om personens hälsa. Men ursäkta? Det är väl aldrig någon som ifrågasätter attraktion till silikontuttar. Attraktionen finns där oavsett om det är naturligt eller inte. Hälsan är lätt att betona, så att själva föraktet inte lyser igenom FÖR MYCKET. Men i själva verket är det lika farligt att vara underviktig som överviktig. Bara för att något är dåligt för kroppen betyder det inte per automatik att man blir äcklad av det.

Titta bara på modeller och elitidrottare....inga av dessa människor är hälsosamma, men ändock passar de in i våra ideal. Varför är stora människor äckliga? Vem skulle våga säga så om en anorektiker, silikonbröstbrud, anabolasteroidkillen (där vågar man nog inte säga det av andra skäl :). Men det tillhör vanlig hyfs. När jag såg dokumentären och såg alla stora tjejer gå av och an på podiet slogs jag av hur stolta de såg ut. Och jag slogs också av att idealet kunde varit så istället. Enorma bröst, stora former....på ett sätt är det ju bra mycket mer naturligt med det än med det ideal som tar bort mens, formerna och får oss tjejer att se ut som grabbar.

För att kunna förändra idealet och få vanliga tjejer att känna sig mer tillfreds med sina kroppar måste vi kämpa och föra fram stora ideal. Vi måste säga att det ALDRIG är okej att förakta någon för deras storlek. Det är aldrig okej att säga att någon är äcklig.

Trots allt tyckte jag att programmet var mycket bra och i jämförelse med andra dokumentärer om samma sak var tämligen positiv.

Nu ska jag leta fram den Arne Anka serien som visar hur jävla illa det är ställt med vårat kvinnoideal, vet inte om man får scanna in och lägga upp det. Men Charlie C har lyckats träffa så klockrent rätt att jag bara måste. :) Här är förresten en länk till en sida som har en lång lista på kändisar som varit drabbade av anorexia eller bullemi, vilket visar hur stort problemet är, till och med bland dem som vi ser som våra ideal.