Lena hade skrivit ett intressant inlägg hos Englas och efter att jag hade kommenterat hennes inlägg har hon svarat också på min blogg. Hon ifrågasätter det ständiga slit och släng-beteendet som är uppenbart på var och varannan blogg. Bloggvärlden behandlar shoppingen som ett akademiskt ämne. Varje nytt plagg på HM, La Redoute, Asos - vilka affärer som helst - diskuteras av tusentals tjejer varje dag. Lena menar att denna hysteri späder på en inställning att man kan köpa lycka. Lycka i form av prylar, kläder, tjänster. Hon skriver:

"alla dessa plagg som skulle vara så bra, och som med förföriska bilder lovade dig att du skulle bli snygg, populär, beundrad, ändrade ingenting i grunden. Snart upptäcker man nämligen att om du inte är lycklig och har en tro på dig själv och accepterar dig som du är, hjälper inga lyft eller exclusiva kläder. Vad gör du då? Tja, cirkeln kan fortsätta, ut med de kläderna som du höll sitt löfte och som inte gav dig en kick som varade längre än 6 dagar, hoppas på att några köper dina misstag så du kan gå ut och köpa nya saker som i år är ännu lyxigare och ännu glittrigare så kanske denna gången de ger den lycka de lovar...."

och jag håller med henne, i stort. Köphysterin har blivit ett fenomen. Folk konsumerar som aldrig förr. Det är status att visa upp nya kläder. Varje outfitbild förutsätter något nytt. De populäraste modebloggarna har upp till 60 000 läsare varje dag. Självfallet påverkas folk av vibbarna "bli som mig - så får du femtio inlägg varje dag som alla talar om vilken underbar och vacker människa du är". Även om bloggarna inte säger det rakt ut - är det signalerna de sänder ut.

Men människan är en samlare. Att köpa kläder, prylar, inredningsmaterial och annat är roande. Precis som det är roande att läsa böcker, titta på film eller gå på caféer. Om man jobbar eller pluggar så vill man göra något roligt på sin fritid. Jag tycker inte att köpfenomentet i stort är så dåligt - det behövs för att hålla vårt samhälle igång. Köper ingen saker konkursar företag och folk blir utan jobb. Det är en ekonomisk grundpelare att konsumenter konsumerar.

Däremot vänder jag mig mot hysterin. Man blir inte lyckligare av att ha ett plagg, men man kanske blir gladare (iallafall kortsiktigt) när folk berömmer en och man får höra att man är snygg och trendig. Nicole Richie var länge Paris Hiltons "tjocka kompis" men när hon började gå ner i vikt fick hon så mycket positiv feedback att hon inte kunde sluta. Och vad är kvar av den vackra flickan idag? En modeikon hävdar vissa, andra (som jag själv) får ont av att titta på hennes sköra kropp som är så uppenbart trasig. Lena hävdade att det är saksamma om man köper billiga prylar på Erikshjälpen som om man handlar på HM. Jag vänder mig lite emot den inställningen. Jag tycker att det är okej att man köper något då och då för att muntra upp sig själv. Det är när den "kicken" börjar bli något man behöver och inte vill avstå från - som det är farligt.

Så är det med allt. Träning, läsning, titta på tv, spela dataspel, ha sex - ja i princip vad som helst. Man måste ha en balans i livet. Senaste nr av Glamour behandlade ekonomiska frågor och en av de frågor som kom upp gällde hur man brukar ett kreditkort rätt. Och det faktum att de ens tog med bruket av kreditkort i artikeln gjorde mig mörkrädd. Tipsen var att enbart utnyttja krediten vid viktiga behov - men jag tror inte på kredit överhuvudtaget. Har man en gång satt sig i skuld, kommer man göra det igen. En tidning som så uppenbart riktar sig till unga tjejer och tar med kreditkort i räkningen visar hur illa det står till med inställningen till pengar.

Nu måste man ju också förstå att alla inköp definierar en som person. Även om shopping också kan vara ett sätt att passa in - är det också ett sätt att definiera sig från mängden. Ett plagg kan användas på tusen olika sätt. Bloggare är olika och därför finns det så många modebloggar med olika inriktning. Felet är väl när en bloggare blir så populär att allt "HON" har definierar formen för en "lyckad person". Jag gillar inte förbud och jag ser hellre att en diskussion om pengar och pengars värde diskuteras offentligt.

Jag tror ärligt det är det enda sättet att komma till rätta med problemen. Folk måste få möjlighet att tänka igenom VARFÖR de shoppar och om de kan stå för det - oavsett om ingen skulle läsa deras bloggar. Hörs ett träd när man shoppar och ingen ser det...hoho...ungefär så.