Få kan väl missat att Britney Spears har rakat av sig håret. Det är ytterligare en episod i en ändlös räcka av destruktiva handlingar hon utfört senaste tiden. Vad tidningar och media inte verkat reflektera över är det emotionellt hjärtskärande i att en stjärna i Britneys klass uttrycker att hon inte vill bli "rörd vid" och gråter när hon rakar av sig håret. Specieltl konstigt är detta i samband med Johanna Sällströms död. Johanna begick troligen självmord (även om det ännu inte bekräftats). I tidningarna skrivs långa artiklar om hur en sådan tragisk sak kunde ske med någon som är så ung.

Samtidigt som Britney Spears hånas av modeskribenter i Aftonbladet. Är det verkligen ingen som förstått hur dåligt den tjejen måste må? Finns det ingen hejd på hur långt man kan gå för att hänga ut en person? Själv rakade jag av mig allt hår efter min första depression. Det var ett medel för att visa att jag fortfarande hade kontroll över mig själv.

Alla såg mig som den söta lilla tjejen med midjelångt hår. Plötsligt var jag renrakad och såg ut som jag kände mig. Mamma sa att jag såg ut som om jag kom från något koncentrationsläger. Och kanske var det så jag ville att folk skulle se mig. Jag ville att de skulle se och förstå min smärta. Även om jag spekulerar kring Britney finns det nog en och annan som också hajat till över hur hon gått ner sig. Är det verkligen rätt att sparka på den som redan ligger? Modeartiklar som den här får  mig att SPY!