Marknadsdag i Tunisen när jag och E var där på semester år 2003. Massor av försäljare kastade sig över oss och pratade nästan inhemsk svenska (och teckenspråk för den delen - shit de hade kunnat sälja kylskåp till en arab...eh...nåväl). Det var lite som med Jehovas vittne, försäljarna mässade och vi försökte låta bli att köpa något och på ett ganska subtilt sätt ta oss därifrån.

Det gick inge vidare. Vi blev fasthållna av försäljare som gick på om sina läderprylar, hattar, skor och väskor för jesus och halva hans släkt. Lädret var äkta kamelskinn och det bevisade de genom att tända eld på eländet. Om och om och om
och om
igen.

Och jag har inte kunnat släppa det riktigt. För om de måste tända eld på kamelerna innan de säljer dom för att bevisa att de är äkta vara - hur kommer det sig att kameler inte är utrotningshotade? Och är det kanske till och med så att kameler är eldsäkra - shit vad makabert isåfall?

ps kamelerna på bilden har inget att göra med inläggets tema - de hette Ali och något som betydde lera på arabiska. De var facionabla ut i skäggspetsarna och skulle aldrig någonsin få för sig att tända eld på sig själva för att bevisa sin orubbliga existens...tvärtom!