Först samtal med R om det respektlösa i att kräva att någon "slutar med" tolk. Tuff historia. Därefter underbara samtal med tre andra kursdeltagare. Klockan två träffade jag Sofie och diskuterade teologi, eventuell praktik och jobb möjligheter inom dövkyrkan. Behovet finns där, men kanske inte pengarna! Dock kändes gensvaret otroligt. Jag hör hemma där. Jag vill jobba med människor och fungera som en andlig bajsborttagare. På måndag ska Sofie prata med Beate som är präst och sen får vi se hur praktiken kommer se ut. Jag ser verkligen fram emot det. Jag har unik erfarenhet och ett kall att stödja folk som varit i min egen sitaution - men också motverka att folk någonsin behöver hamna där. Marknadsföringsbiten (som är MIN grej) känns också möjlig att ge uttryck för. Kyrkan förlorar medlemmar, kommunicerar med folk på ett språk som är förlegat. Många moderna människor känner sig främmande i liturgins språk och vill bli tilltalade på ett sätt som de förstår. Diakonutbildning kan ta upp till två år, men man kan också få dispans om man kan tillgodoräkna sig andra utbildningar som teologi (X), pedagogik (x) eller vårdutbildning.

Efter mötet med Sofie åkte jag hem. Jag var helt slut i kroppen och det är jag fortfarande. Allt detta prat! Jag har inte suttit och samtalat med folk på det här sättet sedan jag var 17 år gammal! Det kräver massor av mig, både fysiskt och psykiskt. Jag blir trött - men lycklig. För äntligen finns jag med i världen igen!

Hemma överraskade älskling mig med Terry Pratchetts "Riktiga katter bär inte rosett" som han lånat hem på sjukhusbiblioteket. Jag har läst boken tidigare, men bara på engelska. Min engelska suger! Så det blir som att läsa boken på nytt - och förstå det jag läser! Jag längtar redan till sängen. Vill sova timmar och timmar igen. Jag vill njuta av att framtiden kanske trots allt är möjlig och av att slippa leva bara en dag i sänder. På bilderna ovan min lila galenskaps outfit. Jag köpte en underklänning på HM (på bild ett syns den som topp, men den är lång och räcker en bra bit under ullkjolen också). Lila är en färg som man blir kreativ av. Och som sagt - lite knäpp....don´t overdress ....regler är till för att brytas

i
små
små
bitar