Smuleliten

24 mars 2007 - Låvsång

Kategori: Poetik

image124Ordförande för Sveriges dövas riksförbund heter Lars-Åke Wikström men kallas Låw. Idag följde jag och Freddi med Sofie till en liten dövförening utanför Höör för att höra honom "föreläsa" om teckenspråket och dövas kultur av idag. Jag upplevde att föredraget var mycket intressant och det bekräftade flera tankegångar jag haft kring dövhet och hörselskada. Hörande föreställer sig lätt att det är bättre att höra lite, än inget alls. De räknar inte med de fördelar som döva har jämtemot hörselskadade, nämligen en kultur där ingen är handikappad, möjligen belagda med språkhinder, medan hörselskadades grupp inte är homogen utan består av alla människor från de som "bara hör lite dåligt" till de som behöver både stödtecken och tal på samma gång. Rent psykologiskt tvingas hörselskadade som går integrerat i vanliga skolor anpassa sig efter ett ideal de knappast kan uppnå, utan att försaka sin identitet. De överkompenserar för att passa in och gör ofta ett väldigt osäkert intryck. Mina egna erfarenheter av integration är inte odelat positiva (även om det självklart fanns positiva aspekter i att ha en väg ut till det "riktiga" samhället, utan att fastna i ett "tycka-synd-om-träsk" där skola, speciallärare och samhället behandlade dig lite extra fint - och inte utmanade kompetenserna). Idag blir nästan alla barn som föds döva opererade med CI. I praktiken innebär det att dövhet håller på att försvinna. Och CI gör ju inget barn fullt hörande, istället innebär operationen att barnet får samma möjligheter att höra som ett gravt hörselskadat barn. Huruvida detta är bättre än alternativet diskuteras alltså fortfarande vilt. Men oavsett hur framtiden ser ut, kändes det skönt att höra att någon annan upplevt samma känsla av maktlöshet inför de kommande hörselskadade generationerna - som jag har. 

 Utöver detta tog ordförande upp flera andra aspekter på samma tema, att många barn som integreras i vanliga skolor i vuxen ålder söker sig tillbaka till sitt "ursprung" som döva/hsk - men då med ett ytterst bristfälligt teckenspråk eller inget alls. Pengar som kunde använts för att utbilda barnen i tidig ålder måste ändå läggas på utbildning - även om den kommer några år senare. Jag fann hela diskussionen mycket givande. Låw gav för övrigt intrycket av att vara en framåt ordförande UTAN några buffel-manér. Han kanske skulle köra några privatlektioner med Ordförande Persson? :)

Nu är vi hemma och ska äta korvgryta. Sen blir det nog sängen direkt, för vi är fasligt trötta. Jag längtar efter att vakna upp helt utvilad och känna att jag kan ta dagen i famn, just nu går ögonen i kors! Men gissa vad? När vi satt och lyssnade på föredraget tolkade jag teckenspråket till svenska och det är första gången som jag gör det framgångsrikt. Efter ett tag kom jag in i tolkandet och även om det var svårt, kändes det jättebra. Det Freddi kan göra för mig, kan jag också göra för honom, omvänt. Och i natt vänder det. Sommarsolstånd. Det kan bara bli bättre!

Kommentarer


Kommentera inlägget här: