Han sitter där i tv-rutan, lite tunn politisk kanske, men alldeles rund i övrigt. Och han har frälst världen! Faktiskt. När han avgick tog han forna tiders synd på sig när han gick. Han led för politikens skull, ja jävlar vad han älskar sitt parti. Vännerna har han haft problem med och det känns lite knasigt! Först är dom liksom jävligt sjyssta och sen hugger dom honom  i ryggen, lite blyg-populistiskt så där - och alltid utan anledning. Det är inte klokt hur elaka folk kan vara. En del beskyller honom för att vara taskig, men hej! Det är skillnad på att vara taskig och att berätta obehagliga sanningar. Folk behöver obehagliga sanningar. Det är en uppoffring att alltid vara den som är den!  Och istället för att torka upp efter massakern och inbjuda en näsduk att snyta sig i, anfaller otäcka DN och andra mediamonster så fort man vänder ryggen till. Folk skriver ointelligenta ledare i tidningen som ingen tror på förstås - men påhopp som gör att man förlorar lusten att frälsa världen! Och det är ju inte bra, det förstår både du och jag.

Men inte nog med att man ska behöva ta ansvar för inrikespolitiken och försöka värja sig i alla komspirationer. Folk har mage att skälla en för jättevågor också. Det är ju gott att de fattat ens gudomliga potential - men ska man verkligen behöva sätta sig in i allt snabbare än mediadrevet - bara för att man har ansvar för Sverige? Räcker det inte med att titta på några löpsedlar liksom? Budskapet går ju fram vilket som. Typiskt feministerna sen att komma sättandes och försöka sätta åt medarbetare som jobbat i 30 år. Det är bara feminister som kan få för sig att peka någon jävel för att han nuppat på arbetstid. Glädjedödare!

Ingen fattar helt vilken pärs ordföranden har gått igenom. Det är ju synd om killen. Det är verkligen skam att man ska behöva ta ett jobb man tackat nej till, fortsätta inneha jobbet i nio år och sen försöka bli återvald trots att man inte vill annat än sluta. Jävla u-land som tvångsrekryterar folk till skitjobb med omänskliga arbetsbördor!!! Man borde skjuta dom med jevääret. Å så får man inte ens skaffa sig en herrgård som tröst. Visst är vi jämlika i Sverige, men förstår inte folk att vissa är mer jämlika än andra?

Så - man sitter där och ser ordförande Persson i rutan och känner lite sympati. Nog tycker man lite synd om killen? Inget jobb, inga vänner och vart ska han ta vägen? De borgliga hajar inte ens att de vann för att han var så jävla dålig.  Jag oroar mig ärligt talat lite för honom -

Gör inte du?