Smuleliten

28 januari 2007 - retuscherar du dig själv?

Kategori: Poetik

Vi diskuterar retusch och glamourmodeller. Jag hävdar att bara för att en detalj i dagens samhälle anses vara mindre vackert (hull, lite hängande bröst, rynkor) så ska vi inte retuschera det. Om vi visar kvinnorna (och männen givetvis) som de verkligen är och folk ser att de är vackra trots celluliter och andra små skavanker - kommer helhetsintrycket tala. Bilderna kommer visa vackra människor som är vacka för att de är äkta, inte för att de har felfri hy och retuscherade ben som sträcker sig till Himalaya.

När man ser en retuscherad bild måste man alltid fråga sig varför den var tvungen att vara retuscherad, eller manipulerad. Duger inte utseendet som det verkligen är? Svart blir tyvärr - i många fall - nej! Folk vill se det överdimensionellt vackra. Det paradoxala. Kvinnan med 12 åringens mage och lår, 17 åringens bröst (eller fejkade saker), och felfri slät hud som inte verkar ha ett hårstrå eller födelsemärken.

Falsk marknadsföring? Det värsta är när en fotograf är så duktig på att retuschera att man inte ens ser vad han gjort. Men visst ser modellen lite snyggare ut? Lite mer överdimensionell. Klart sjutton det skapar en ångest hos folk. Om modeller kan ha felfri hy - varför kan inte jag det? Om det är vackert att ha stora bröst - vad ska jag göra med mina som börjar sloka trots att jag bara är 21? Att informera ungdomar om att bilderna är fejk är ganska mycket dubbelmoral! Det säger - du kan också bli vacker - men inte som du är, utan först efter en genomgång i photoshop.

Vad är det för nys? Ojämnheter i hyn, bredare ansiktsdrag än den gällande normen osv osv osv kan bli vackert om vi låter det bli vackert. Skyler vi över det bidrar vi till att skapa en idealiserad bild som ingen kan uppnå utan att lägga sig under kniven eller photoshopa sig. Jag tycker det är åt helvete fel!

Men....hur är mina egna bilder då? Efter en genomgång i datorn hittade jag en retuscherad bild, se bild nr 1 ovan av Johan A. Här har ögonen retuscherats vitare, smink fixats till och huden slätats ut. Och jag erkänner, bilden blev bättre än den såg ut från början (men det är också en bild där jag inte helt är JAG).
Bild nr 2 är manipulerad. Henrik Larsson som är en mycket duktig photoshoppare tog sig lite tid och lekte fram en gotisk version av lilla mig. Ingen skulle ifrågasätta om bilden är manipulerad - det är givet vid första titt! Men de två sista bilderna som är fotograferade av fantastiska Nils Nordin och han fotade mig för glamourbilder. Båda bilderna är helt fria från retusch. Skavankerna syns - de som inte är dolda av smink - för vi hade en mycket duktig sminkös. Men det är jag som står där. Och jag har fått blandade reaktioner på bilderna. Vissa tycker att man ska retuchera dem. Andra upplever att de är perfekta eftersom de är äkta. Men jag tycker de är vackra oavsett! Jag tycker de är ett bra bevis på att man inte behöver retuschera glamourbilder för att de ska bli fina.

Jag börjar bli äldre nu. Jag är rundare och jag har lite hårdare drag i ansiktet än när jag började modella år 2001. Visst kan jag fixa till det i photoshop. Jag kan softa ner hela min kropp och se ut som ett spädbarn i hyn. Och sen kan jag fortsätta modella hela mitt liv? Men är det inte falsk marknasföring? Och duger inte jag inte som min skönhet är idag? Svaret kan diskuteras - men jag anser att jag gör det! Jag kommer fortsätta modella och jag kommer fortsätta ta oretuscherade bilder. För jag tror på en förändring i skönhetssynen. Men denna idealistiska syn till trots vill jag ändå poängtera att också jag har supit upp idealbilden. Jag skäms över att mina bröst inte ser ut som en sjuttonårings. Jag skäms över mina celluliter, över mina skavanker. Det är bara det att jag vill sluta skämmas! Och det uppnås aldrig genom att jag retucherar mig själv för att passa in i ett ideal.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: