Efter att ha läst några av Majgull Axelssons böcker börjar jag få en mer och mer nyanserad bild av västvärldens "hjälp" till den behövande tredje världen.
Att många länder är så fattiga kan härledas tillbaks till den tid då Europa kolonialiserade resten av världen och började pumpa pengar och naturresurser till sina hemländer från de nya länderna.
Under 1900-talets början tvingades den vite mannen att "lämna tillbaks" vad han tagit. Men detta skedde egentligen bara i en ren nationell aspekt. Dvs. Indien tillhörde inte Storbritanien och Kongo tillhörde inte Belgien. Men de facto var det så att Indiska arbetare fick dåligt betalt av de brittiska företag som stannade kvar och fortsatte sin verksamhet och Indiska bönder fick låga priser för sina produkter när de levererades till brittiska fabriker. Så på det finansiella planet behölls tillgångarna och så är det än idag. Troligen i ännu större utsträckning.
Vår välfärd är bygd på deras armod.

Någon gång under andra halvan av 1900 -talet, med medias utökade möjligheter att sprida information, var det omöjligt för västvärlden att inte se armodet. Nu började hjälpverksamhet. Men inte för att västvärlden insåg att fattigdomen i dessa länder var deras fel, utan på grund av att vi här i västvärlden är så goda och humanitära och sprider vår kristna godhet över världen.
Då betyder det samtidigt:
1. De som behöver hjälp står i skuld till de som hjälper.
2. De som behöver hjälp ska visa tacksamhet åt de som hjälper.
3. De som får hjälp ska ställa upp när de som hjälper vill ha något.
4. De som behöver hjälp är mindre värda än de som ger hjälp.

Detta är den balans som vi har skapat och detta är vad vi förväntar oss. I tredje världen skapas turistnästen dit vi vill åka och ha det trevligt. Vi vill uppleva andra kulturer och känna oss duktiga att vi vill detta. Vi känner oss upphöjda och empatiska att vi engagerar oss i dessa kulturer - som egentligen är för primitiva och fattiga för att egentligen vara värda det. Men eftersom vi är så goda och hjälpsamma gör vi detta i alla fall.
Sedan tar vi några foton, åker hem och känner någonstans att vi betalat den skuld som vi egentligen vet att vi har.

//Freddi