Smuleliten

Lyckas glömma både det ena och det andra. Det är inte likt mig. Det känns som jag tappar kontrollen.  Mina drömmar liknar verkligheten för mycket! Jag drömmer att jag har vardagliga samtal med folk som jag brukar prata med. Inga konstigheter. Men när jag vaknar minns jag inte vad som hänt på riktigt och vad som bara var drömmar. Vad sa han/hon egentligen? Har vi inte redan pratat om det här? Det är lite läskigt. 

I söndags var vi hemma hos Jönssons och åt en jättegod gryta. Ikväll kommer Anders som slaggar över här till imorgon. Freddi jobbar. Det känns lite konstigt. Jag är inte så glad i att träffa folk. Inte egentligen! Jag blir nervös och känner mig trängd. Efter ett tag brukar det gå över, men innan är min sociala fobi sannerligen en fobi! Var gömmer man sig när man syns för mycket?

När Max ägare kommer ner med Max, eller hämtar honom så säger vi inte så mycket. Vi bara byter katt helt enkelt. Det är jätteskönt. Kallprat gör mig kallsvettig! Nå skitsamma - nu ska jag plugga.

P.s jag såg en så fantastisk porslinshund. När jag var liten hatade jag porslin, och jag gillar inte mig själv som börjat älska porslin på äldre dar! Innerst inne vet jag att det ser tantigt och plastigt ut. Men ytterst ute är de som akvarellmålningar i 3D. Iallafall så hittade jag en liten boxervalp. Då tänkte jag direkt på Jonnas Matte!