27 december 2008 - Släktkrönika 3
Kategori: Secondhandbarn
Jag känner mig förföljd. På Tradera där jag får bud från människor som känner mig. Känner mig mycket väl och budar hem saker utan att ens skicka ett mail och säga att det är de som köper. Ungefär som om de gör det i smyg. De fåtal gånger som Freddi och Jag hittat bekanta som köpt av oss, har de eller vi hört av oss. Egentligen är det ju inte tillåtet att buda på auktioner när man känner personen. Det går 100 000 auktioner på Tradera. Det är knappast en slump att två personer bjuder, bror och kusin. Och bror utan att ens sända ett sms och önska god jul. Han är i Nya Zeeland nu. Är jag verkligen så skogstokig att jag tycker att han kunde berättat det för mig? Han och jag har ju inte sagt upp någon kontakt. Så varför budar han på mina auktioner, som han förövrigt vann en av - när han inte ens befinner sig i landet? Det känns förbannat underligt och jag känner mig KRÄNKT. Han som hade så lite tid att han inte ens kunde tänka sig att prata med mormor och morfar när det var som värst. Det tycks vara selektivt det där med att ha tid eller inte. Tid nog att buda på mina auktioner - icke tid att skicka ett sms och säga att han gjort det och önska god jul? Förbannat drygt.
Jag tyckte att jag var storsint när jag skickade julpresenten till mormor och morfar. Jag var så storsint att jag erbjöd mamma eller moster att få broderiet om mormor och morfar inte ville ha det. Ändå gör hon raka motsatsen mot vad jag bad henne göra. Jag ville visa morfar respekt och inte tränga mig på när han sagt att de avsagt sig all kontakt. När hon bestämmer sig för att använda moster som kurir istället för att använda posten, har hon redan struntat i delar av mitt önskemål. Och när hon bestämmer att presenten ska vara en överraskningspresent har hon struntat i den andra delen i mitt önskemål. Det är som om hon inte har några gränser - inte kan se eller en ana att det är något storsint jag gör. Förstår hon inte när hon ser vad jag gjort - hur mycket jag älskar mina morföräldrar? Kan hon inte ens försöka förstå mitt dilemma? Jag tror inte hon är förmögen till det.
Är man adopterad så ska man vara tacksam för att man sluppit ifrån jävligheterna i sitt barndomsland. Man har väldigt mycket tacksamhet att ta igen - och det finns begränsningar för de krav ett secondhandbarn får ställa.
Bild: 'Impasse', 1953
(black electron)