Humbert förälskar sig i den tolvåriga Dolores "Lolita". Han vet om att han har en läggning som gränsar till det pedofila, men väljer att bortförklara det ondskefulla i att förgripa sig på ett barn, genom att forma bilden av ett barn som inte är som andra. Han titulerar dessa ovanliga barn "nymfetter". Det är brådmogna små flickor som har en tidigt utvecklad sexualitet - och därför inte skadas av att ha könsligt umgänge med vuxna. Humbert blir inneboende hos Lolitas amorösa moder Charlotte. För att få möjlighet att styra över flickans vardag och möjliggöra sammanträffanden gifter sig Humbert med Charlotte som efter att ha läst sin mans privata anteckningar om hennes dotter upprört rusar ut på gatan och lämpligt nog blir överkörd. Tack vare detta olyckliga sammanträffande får Humbert fri tillgång till Lolita i egenskap av styvfar och enda förmyndare till den lilla.

Klassiker, väcker lika mycket känslor idag som när den gavs ut. Belyser maktperspektiv, speciellt det sexuella som i denna historia är det enda maktmedel Dolores "Lolita" har möjlighet att utnyttja. Frånstötande berättelse som vrider och vänder på perspektiven, vilket är oerhört frustrerande dramaturgiskt och känslomässigt. Filmatiserats vid två tillfällen. Jag har sett den andra versionen med Jeremy Irons. Bok och film skiljer sig mycket från varandra, framför allt för att boken är skriven i jag-form. Det är Humbert som berättar och hans uppfattning om verkligheten kan av förklarliga skäl ifrågasättas. Lolita utmålas som en beräknande flicka som vet att utnyttja Humberts passionerade sexlust. Lolita är enligt berättaren inte särskilt intelligent, hon intresserar sig mestadels för ytliga ting. Detta tycks Humbert både uppskatta och förakta. Självförbråelser finns i stor utsträckning - men bedrägliga och opåligtligt. Det finns ständigt ursäkter för att Humbert ska rucka på sina gränser. Man kan ursäkta mycket med "kärlek". Boken är oerhört bra skriven, men filmen är nästan bättre, för den är mer nyanserad och som en spark i magen! Ovan några av bilderna från "Lolita" bland annat från det tillfälle där hon fått veta att hennes mamma är död - och söker tröst hos pedofilen, för att hon, som Humbert säger "inte har någon annan, alls".