Inspirerades av Evas små levnadsregler. Jag har ju också några att bjua på till kaffet. Här kommer 7 stycken :)


1. Fråga dig själv vart du vill hamna innan du väljer väg och börjar gå
Det finns ett underbart skönt replikskifte i "Alice i Underlandet" när Alice frågar chechirekatten vilken väg hon ska välja. Katten svarar att det beror helt på vart hon vill komma och Alice säger att det inte spelar någon roll. Katten rycker på axlarna och säger "ja då spelar det ju ingen roll vilken väg du väljer". Precis så är det. Hur kan man förvänta sig att veta om man går på rätt väg om man inte funderat över var man vill hamna?

2. Du väljer ditt liv
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Alla människor har förmåga att föreställa sig konsekvenser av sitt handlande. Att leva etiskt rätt tvingar dig att tänka efter före. Livet är så kort men ändå är det allt vi har. Riktig kärlek handlar om att agera praktiskt. Inte bara säga - GÖRA!

3. Hyckla inte
Det finns massor av saker som är moraliskt fel men måste göras (eller görs oavsett) iallafall. Ta abort som exempel. Är man gammal nog att ha sex, är man också gammal nog att skydda sig. Att göra abort är att döda. Att döda är fel, men ibland är det nödvändigt. Acceptera att det inte är rätt, men inse också att man ibland måste göra det som är minst fel. Detsamma gäller vår mat och vår livsstil. Ät kött om du vill det, men acceptera då också att du använder djur som medel för din egennytta. Att försöka argumentera fram etiska förklaringar till saker som uppenbart inte kan rättfärdigas till 100 % är hyckleri.

4. Människan är överlägsen djuren endast på ett sätt - vi har större ansvar.
Djur har inte samma medvetande som människan, men de kan känna smärta. Det är vår plikt att ta hand om de varelser som är svagare än oss.

5. Be om ursäkt när du kan stå för det
Be inte om ursäkt för något som du riskerar att upprepa igen. Isåfall är ursäkten bara till för dig och ditt eget välbefinnande. Du utarmar ordets betydelse. Men be om ursäkt när du vet att du gjort fel och vill förändra dig. Låt aldrig stoltheten hindra dig från att säga att du gjort fel.

6. Du har själv ansvar för hur du tillåter dig bli behandlad
Det borde vara allas rättighet att bli älskade, men om vi befinner oss i en relation (familj/vän/kärlek) och blir misshandlade psykiskt eller fysiskt är det vårt eget ansvar att gå. Det är DU som tillåter dig själv att bli behandlad dåligt. Och det är bara du som kan förändra det. Det låter krasst, men vem ska annars göra det?

7. Samla inte på dig orättfärdigheter
Om du upplever dig själv bli illa behandlad är det ditt ansvar att ta upp det (i enrum) med personen som det gäller. Du kan inte spara på dig oförätter och sen ta upp dem i gräl som ammunition. Ta upp det när det är ett problem - eller låt bli.