Smuleliten

17 oktober 2008 - Secondhand

Kategori: Secondhandbarn

Jag mår otroligt dåligt fysiskt. Jag orkar knappt gå  till busshållplatsen. Det har varat några veckor nu. Jag har ont i halsen, ont i kroppen och hela ryggen är trasig. Jag fixar inte ens att göra de övningar som sjukgymnasten visat mig. Jag vill bara sova bort allting.

Idag skulle jag till läkare och även få vaccinationsspruta mot influensa. Jag har väntat på den här tiden rätt länge, så jag blev inte glad när det visade sig att vårdcentralen slarvat. Sprutan fick jag iallafall, men inte träffa läkare. På måndag ska jag försöka nå Staffan och komma till honom. Sjuksköterskan som pratade med mig trodde inte att jag hade en infektion i mig, utan snarare att mina symptom tyder på depression.

Har det hänt något extra jobbigt på sistone?
Eh...
Jag försökte förklara att jag vet hur depression ser ut. Att jag har det varje höst och att jag aldrig har blivit så här. Ångesten finns ju, men ytterst sällan har depressionen tagit kroppsliga uttryck. Men så är det tydligen. Och det vette fan vad jag ska göra åt det! Hjälper ljusterapi mig att få tillbaka min oskuldsfulla syn på mormor & morfar?

Knappast. Freddi ringde förra veckan. Jag skulle veta att jag VISST var älskad förbehållningslöst (det är mycket viktigt att hon vet det!!! - hon är alltså jag), men att de fortfarande inte hade bestämt om de ville ha kontakt med mig eller ej. De skulle diskutera det och komma till ett avgörande. De har fortfarande inte ringt. Och timmarna rinner iväg, dygnen...och jag tror inte alls på att de älskade mig som något annat än mammas dotter. Inte som individ och inte om jag inte lyder.

Jag orkar inte det här. Allt gör mer och mer ont. Ryggen, hjärtat, andetagen. Jag går och lägger mig och sover tills jag vaknar och när jag vaknar ska jag ha glömt allt det här. Eller något.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: