Jag känner mig som ett stort hål av ingenting. Allting som skett har varit alldeles för mycket. Jag är ledsen nästan konstant. Känner mig sviken, arg och mindre värd. Jag kan inte ens skriva de här orden utan att få en jävla enorm klump i halsen. Så jag försöker hantera det genom att leva mig igenom dag för dag. Livet slutar ju inte för att bomben fallit. Jag har föreläsningar (vi ska eventuellt åka tillsammans till Auschwitz i tre dagar), jag har Okki och vi har simmat en del. Vi sitter och skrattar åt "2 and a half men" som är simpel men snäll underhållning. Igår var det 2 månader sedan vår bröllopsdag så jag köpte ett par söta vantar och en fin tee till min vän. Trots all skit som sketet sig är vi tämligen lyckliga. Igår kom en gåva från Anders Celin, John Cleese på äventyr hos lemurerna. Den ska vi se och lyckas åt. (TACK!) 

Och utanför blir löven brandgula. Gud släpper brandbomber över hela Lund och luften brinner av färg.