Känslomässigt vakuum. Kan inte tänka. Formulerar på brev. Orkar inte förstå varför jag måste gå igenom det här en gång till. Tänker på att öppna upp mig själv. Låta all skit bara flöda ut och stillna. Ett lugn över mig som jag inte känt på många år. Det skrämmer mig mer än något annat.