Det värsta som finns är att vakna en morgon och inse att man inte kommer klara dagens uppgifter. Oavsett vilka de är. Ligga där, vända vrida på mig. Ont i nacken, matt i kroppen, fortfarande ångest. Jag orkar inte. Våren har varit så tung. Tyngre än tidigare. Astman, allergin och stressen! Idag föreläsning i judisk mystik tre timmar. Igår gjorde jag "läxan" ordentligt - och idag kommer jag inte iväg. För allt gör ont. Förr yttrade sig ångesten i ångest - numera blir det allt mer somatiska grejer. Ryggen spänd, axlarna värker oavbrutet och jag har migrän minst en gång varje dag. Det suger. Jag försöker göra avslappningsövningar, gå och simma - och inte tänka att detta är ALLTID. Hela tiden vill jag lägga av med det som gör mig lite mer avslappnad - för det känns bättre att sova. Idag lät jag bli simningen för att straffa mig själv som inte kom iväg till föreläsningen. Röra!
p.s Freddis bild!