Smuleliten

31 augusti 2009 - Bedroom stories part two

Kategori: Modellbilder


Modell: Hien
Vilken bild tycker du fungerar bäst? Jag är förtjust i den urblekta bilden men osäker på om det är riktigt bra rent fototekniskt så shoot....ge mig feedback.

30 augusti 2009 - En riktig UNDERWOOD!!!!

Kategori: Lyckligmapp

Jag har budat hem en reseskrivmaskin från USA, en riktig Underwood. Den är liten, bara 35 cm lång och så vacker att mitt hjärta klappar så hårt att det gör ont. Vackra vackra skrivmaskin - du ska stå på mitt skrivbord och skänka tröst i höst.

29 augusti 2009 - Lördagsnys & dagens bild

Kategori: Lyckligmapp

Nys eller mys? Nys mest. Vi har tittat på "Oxford murderer" som får en fyra i betyg (oväntat bra) och nu ska vi fortsätta kvällen med "Män som hatar kvinnor". Igår firade vi Ällan 40 år. Hon är vackrare än någonsin! Jag längtar till nästa gång vi ses, för det var rätt svårt att slita sig från henne - man vill bara prata och prata och prata....

Dagens bild på Mimmi och Missan

29 augusti 2009 - Underbar film

Kategori: Film och media


Såg precis "The Memory Keeper's Daughter" på Trean och blev djupt berörd. Jag rekommenderar er varmt att se filmen. Skådespelarna är lysande, Emily Watson som exempel och de har använt skådespelare med downssyndrom - vilket jag alltid tycker ger ett djup i berättelsen.  Måste införskaffa boken inom kort.

28 augusti 2009 - Ällan 40 år! :)

Kategori: Lyckligmapp


27 augusti 2009 - bedtime stories

Kategori: Modellbilder


Modell: Hien

27 augusti 2009 - Titos samlade

Kategori: Modellbilder


Jag har sammanställt bilderna till modellen Tito och ska skicka iväg dem idag. Allt gott

27 augusti 2009 - M.M mmmmm

Kategori: Modellbilder

26 augusti 2009 - Läckberg vad jag längtat

Kategori: Lettura

Äntligen kommer den nya Läckberg-deckaren. Jag ska förhandsbeställa imorgon för jag MÅSTE ha den.....

26 augusti 2009 - Försäljning av min Canon EOS 1000d

Kategori: Fotofrenesi

Jag föll så handlöst för den lånade kameran nikon 80d att jag kommer uppgradera mig. Vi kommer sälja min Canon Eos 1000d (som heter House och är lagad för 3000 kr - sprillande ny med försäkring som gäller ytterligare ett år - orsak hästolyckan) och en videokamera från panasonic. Mer information kommer läggas ut om några dagar. Men om det finns intresserade köpare så hör av er till min mail elinleticiahogabo@hotmail.com - jag föredrar i alla händelser att sälja till någon som läser min blogg och älskar att plåta lika mycket som jag.

26 augusti 2009 - tjejfotografering

Kategori: Fotofrenesi

Hos Månssons knäppte jag  av en trevlig serie på Mimmis grannkompisar och här är en av bilderna. Fler kommer publiceras på agador.blogg.se

25 augusti 2009 - Inte lika nervig

Kategori: Vardagligheter


Vännen M har hört av sig. Inte arg. Lättad. Min andra vän M som jag varit orolig för ett par veckor har vi också fått kontakt med. Dråpliga tragedier har hänt även i hans liv, men han lever och är efter omstädigheterna okej. Det är jag också när jag vet att de mår bra. Kattungen ´´´´´´´´´´´´´´´ som precis skrev det där...lystrar fortfarande inte till något namn. Det gör det svårt att prata om henne, hon är liksom bara "du där" eller "nej du får inte vara där.....nej sa jag" och även om vi använder det väldigt ofta, så låtsas hon lika ovetande som en politiker i presskonferans efter att ha blivit tagen med byxorna nere. Vi får se vad som händer.

Igår var jag på upprop på Hvilan. Det verkar bli en trevlig grupp. Men då jag är sjuk och tolkar inte fanns förrän nästa vecka blir jag hemma. Jag ska gå på mässa på torsdag men det är allt. Igår provade jag att gå på kryckor för första gången och det gick bra. Det gör ont efter ett litet tag, och därför behåller jag rullstolen för stora förflyttningar - men kryckor gör mig rörligare och det känns så himla skönt

24 augusti 2009 - Tulpaner

Kategori: Min garderob


Mitt senaste klänningsfynd, från Topshop design Kate Moss

24 augusti 2009 - Underliga kappvändningar

Kategori: Secondhandbarn

Ett missförstånd kallade rektorn det hela. Sen ordnade han tolk från och med idag. Allt gick bra. Och jag häpnade en aning. Skönt självklart, men också lite stressigt, för min förkylning blir bara värre. Idag vaknade jag och kunde inte prata. Att stoppa ner en kaktus i halsen måste motsvara det jag känner just nu. Men det blir upprop idag, och med tolkar. Dock tror jag att jagt blir hemma i två dagar för att kurera mig och inte smitta de andra eleverna. Det oroar mig på väldigt många sätt. För ett antal år sedan pluggade jag på Lunds Universitet som hade ett tolkavtal och egna tolkar. Just den terminen var jag sjuk väldigt mycket. Detta störde tydligen tolkarna i deras arbete, när jag ringde mig sjuk. För det slutade med att jag blev inkallad till tolksamordnare tillsammans med två tolkar. Mötet kan närmast liknas vid en rättegång. Och det slutade med att jag fick veta att jag fråntagits rätten att HA TOLK som andra, eftersom mina sjukdagar blivit för många.

I fortsättningen skulle jag be om tolk vid varje enskilt tillfälle och inte räkna med att det alltid skulle finnas. Huruvida det var gängse behandling har jag ingen aning om, men jag var mitt uppe i en depression och mötet tog mina sista krafter. Jag kände mig fruktansvärt kränkt och utskälld för något jag inte kunde styra över. Och sen dess har rädslan alltid funnits kvar, om jag överhuvdtaget kan ringa mig sjuk utan att tolkarna blir förbannade.

Jag lever inte efter min egen devis - mitt liv, deras jobb - vilket jag egentligen borde. Och nu oroar jag mig alltså för hur arga de ska bli när jag avbokar två hela dagar för sjukdom. Men inser samtidigt att jag inte kan åstadkomma mer än jag klarar av utan att gå  i väggen. Är man sjuk så är man. På torsdag är det en internatvistelse i Höllviken. Vi kommer sova över därborta och jag vill vara med. Jag vet att jag inte kommer bli en i gänget på kursen, för det blir jag aldrig. Jag är sällan så social att jag orkar hålla mig uppe på estraden och förr eller senare har alla lärt känna varandra så bra att jag blir outsider. Men internatvistelsen kan iallafall vara en chans för mig att lära känna folk lite mer på djupet. Jag hoppas, hela mitt jag ropar efter att hitta  gemenskap. Inte vara ensam längre. Men vågar inte tro att det skulle kunna ske.

Om tusen år ska jag blivit en stark människa utan tvivel. En som vet sina rättigheter och skyldigheter. Om tusen år ska jag bli den jag vill vara.

23 augusti 2009 - Vanvettigt hopplöst

Kategori: Likvidation

Redan i våras bestämde vi med rektorn på Hvilan, att vi skulle lägga upp en plan för höstens studier. Upplägget kändes rätt svårt eftersom undervisningen i stort bygger på grupparbeten och socialt engagemang. Tolk var alltså av nödvändighet. Det är skolans plikt att se till att boka tolk och efter mötet i försomras verkade allt vara helt okej. Frågan var snarare hur jag skulle klara de långa skoldagarna. Det behöver jag dock inte oroa mig över NU! För idag fick Freddi ett mejl från rektorn att tolk är ordnad från nästa veckas måndag!!! NÄSTA VECKA. Och denna vecka är ett dygnslångt seminarie på gruppboende över helgen - som jag alltså skulle gå utan tolk och utan tekniska hjälpmedel då dessa fortfarande inte fungerar och ci-teknikerna i Skåne är obefintliga. Det är inte klokt.

Dessutom har jag blivit sjuk. Jag har känt mig krasslig några dagar men imorse bröt det ut på allvar. Jag är så hängig och halsen är ett öppet sår. Jag hade tänkt att försöka fixa den här första veckan, trots rullstol och allting, men utan tolk är det helt omöjligt. Självklart kan jag åka dit och låtsas att jag hör och låtsas vara social. Det har jag gjort förut. Med ödesdigra resultat. Jag vägrar gå in i väggen innan skolan ens börjat! Känner mig kränkt och så ledsen.

Min vän M har fortfarande inte kontaktat mig. Jag vet inte om hon är arg på mig av någon orsak och mitt sedvanliga destruktionsbeteende  har gått igång så in i helvete starkt. Jag kommer på mig själv att sitta och fabulera ihop varför hon skulle kunna vara arg på mig och skapa möjliga orsaker till tystnaden. Det tär. För jag förstår ingenting. Och jag kan inte släppa det heller för hon betyder för mycket. Jag är trettio år och reagerar som en barnunge! Vet inte alls vad jag ska ta mig till. I övrigt har jag nog aldrig känt mig så ensam som denna vecka. Att inte kunna ta mig någonstans, och inte ens orka gå ut på internet  längre stunder driver mig uppåt väggarna. Jag kliar av obehag. Jag vill bort.

Nu någonstans

23 augusti 2009 - Bästisar

Kategori: Lyckligmapp

22 augusti 2009 - Sagolika Mimmi

Kategori: Lyckligmapp

Jag gillar Mimmis attityd, skönhet och kaxighet. Hon utstrålar diaboliskt mycket sisu, och samtidigt sårbarhet. Detta är en av de bilderna från resan som tveklöst hamnar i min portfolio (där jag lägger mina allra bästa bilder)

22 augusti 2009 - Hugo är boss

Kategori: Fotofrenesi


Å om jag fick en hund! Då skulle han vara precis som Hugo. Martins svärföräldrars bassetvalp Hugo vann mitt hjärta (och Freddis oskuld - men mer om det en annan gång) - Ytterligare en  porträttbild på Martin Månsson ligger uppe på Agador nu.

21 augusti 2009 - Lyra byter namn till Syrsa

Kategori: Vardagligheter

Lyra är ett vackert och ovanligt namn. Typiskt nog lystrar kattfan inte och istället kommer Mila springande när vi ropar. Vi löste det hela genom att byta namn på Lyra. Hon fick det väl klingande namnet (ha...nu blir Freddi sur för att jag sär skriver...haha), Syrsa - eftersom hon låter som en syrsa när hon spinner och för att det märkligt nog inte kändes konstigt att byta namn till det. Så vår nya familjemedlem heter .... alltså, efter många om och men -

Lyra Syrsa Högabo

21 augusti 2009 - Vänskap

Kategori: Lyckligmapp


Är att vara fullständigt bindgalna tillsammans och skratta åt samma saker

21 augusti 2009 - Footloose

Kategori: Hobby å sånt


På Agadors inspirationssida finns nu fler bilder på tvillingarna, och annat smått och gott

21 augusti 2009 bara lessen

Kategori: Secondhandbarn

Jag känner mig så instängd och har sån ångest. Det känns som om förra veckan bara var en dröm, för nu är jag inlåst i en lägenhet och orkar knappt ta mig till toa själv. Och på måndag börjar skolan. För att få färdtjänst måste man varit sjuk i sex månader. Så jag kommer inte ta mig till skolan själv, och hela den biten skrämmer mig så. För även om jag klarar att ta mig dit, så är hörselutrustningen sönder för, jag vet inte många gånger och han som har hand om lagning kan inget om ci och ändå måste allt gå via honom, vilket gör att jag knappast kommer få färdig utrustning förren halva terminen gått. Seriöst. Och jag vet verkligen inte hur jag ska klara hela  skoldagar. Akustiken i  skolan var bedrövlig. Det var knappt jag hörde rektorn när vi var ensamma i rummen för att det ekade så.

Det är som att veta att man har ett tiotimmars tandläkarbesök framför sig. Jag kommer bli så trött. Jag kommer bli så ledsen och när jag inte orkar kommer jag att skuldbelägga mig själv. Jag hatar det här.

Som att sitta fast bakom galler, på alla områden. Dövheten är marginell i jämförelse med de känslor som uppkommer när jag hamnar utanför socialt. Jag känner mig så himla ensam.

20 augusti 2009 - Sälta i Strömstad

Kategori: Fotofrenesi


Strömstad är en mysig kuststad och även när det regnar (och det gjorde det) så är hamnen väldigt vacker.

Pär var grannpojken bredvid. Alla gånger! Nu är vi vuxna och det är kul att hålla kontakten trots att så många år har gått. Notera likheten mellan Pär och systersonen Axel! Snyggvarning :)

Du kan blänga på fotografen hur mycket du vill, den går ändå varm :) och dessutom tycker jag mig skymta ett leende?

Nej vi har inte besök från 80-talet och Alf - detta är valpen Ester och hennes svårmodiga blick innan hon fick marsipantårta

Detta är å andra sidan Axel och hans svårmodiga blick, efter att han fått biskvi och tårta. Fler bilder på Axel kommer läggas ut på agador.blogg.se (viss modellvarning - då jag har hittat ett objekt jag inte släpper)

20 augusti 2009 - Söstra mi

Kategori: Fotofrenesi


Tvillingarna Sundling kan inte sluta skratta

19 augusti 2009 - Min fräckaste polare

Kategori: Fotofrenesi


Martin Månsson!

18 augusti 2009 - Let It Be

Kategori: Vardagligheter



Lyra fortsätter att stoppa sina tassar lite överallt.

18 augusti 2009 - Lyra på lyran?

Kategori: Vardagligheter

En ny person har kommit in i våra liv. Först tyckte vi bara mycket om henne. Vi kände: "Henne kan vi komma att älska". Men vi kände inte henne. Det var bara en smygande förälskelse först. "Kisse med potential". Nu börjar vi sakterliga älska och hon håller på att bli en individ. En person. Små karaktärsdrag utkristalliserar sig. Vissa har att göra med den späda åldern. Vinglig gång och märkliga och obalanserade infall har faktiskt att göra med att hon är en kattbäbis. Men hennes förkärlek att  använda tassarna är en egenhet. Hela tiden och överallt finns hennes tassar. Tryckande. Kännande. Trampande. En egenskap att älska helt klart.
Lyra håller obevekligt på att tassa in i våra hjärtan.


17 augusti 2009 - GLÖM INTE

Kategori: Lyckligmapp

OVANSTÅENDE ÄR INTE MIN BILD UTAN INSIPRATIONSBILD JAG HITTAT PÅ NÄTET.
Glöm inte, att många av mina bilder förpassas till min nya fotoblogg med inspiration och annat sinnligt underbart. På smuleliten.blogg.se kommer i fortsättningen troligen bara originalbilderna publiceras, men det är på agador.blogg.se som jag leker. Där kommer alla exprimentbilder upp - så lägg agador.blogg.se i favoriter så ni inte missar något.

P.S Agador är lite en skattkista med inspiration. Jag var osäker på om jag ville dela med mig av hela min bildskatt som jag under många år samlat på internet. Men jag bestämde mig för att det skulle vara värt det. För bilderna ger sån glädje och uppmanar till kreativitet på alla plan.

17 augusti 2009 - Turåkning

Kategori: Film och media

Vår veckolånga turåkning blev betydligt mer lyckad än vår 45 minuter långa turridning. Denna resa hade vi planerat och sett fram emot i månader, så att inte åka var inte ens ett alternativ. Dock fick vi möblera om i resandet en hel del. Förskjuta och stanna någon natt extra på olika stället - så vi fick chans att vila ut efter allt släpande och slitande med rullstol och ben smärtor. Första 36 timmarna var dock stressigt. Kattungespan i Lund, picnic i Ängelholm med Dennis, Anders och Ebba-Kristina samt middag med Okkis husse och matte i Maglehem på österlen. Några timmars sömn för att sedan skynda vidare till Knäred för att hälsa på min 97 årige farfar, vidare upp till Torup för att ha fotosession med bedårande tvillingar och avslutning av dagen i Göteborg hos kusinbarn Jenni och hennes tvillingar.
Därefter varvade vi ner och tog en dag att shoppa i Göteborg. Mindre stressigt men nog så tungt med rullstol och icke handikappanpassade butiker. Stärkande för själen, urlakande för kroppen - så efter några timmar på stan var vi fullständigt slut och sov i 12 timmar.
Vi stannade en extra ´natt och åkte sedan vidare tilll Kode norr om Göteborg där vi kom att stanna 3 nätten hos underbara familjen Månsson. Vi sov, åt och tog det lungt och hann ändå med tre fotosessioner, resa till Henon för kattköp samt en avstickare till Strömstad för att besöka vänner över dagen.
Och slutligen tillbaks ner till Skåne med lilla Lyra i knät - som bara sover om man sjunger för henne,
En lyckad och mentalt stärkande semester.









//Freddi

16 augusti 2009 - Världens sötaste Mimmi

Kategori: Fotofrenesi

Jag vet inte hur många bilder jag har på Mimmi. Om några månader kanske jag lagt ut alla :), men här är en som är gjort till svartvit från igår när vi tog en snabbplåtning framför en vacker kaprifolblomma.

16 augusti 2009 - Axel fastnar snyggt på bild

Kategori: Fotofrenesi


16 augusti 2009 - Varför skriver du aldrig

Kategori: Lyckligmapp

Klas-Göran, du har väl inte skaffat dig ett riktigt liv?


Näee...kors. Men hela den här veckan har varit uppbokad med kärlek och underbara människor. Och man kan ju inte skriva något utan att illustrera med bilder. Det var iallafall så jag tänkte. Nu ligger alla bilder på Freddis dator och jag har datorförbud tills jag läst ut min missionsteologi-bok. Det är ett grymt självdisciplinerande beslut. Men jag tror det blir bäst så. När boken är utläst kommer en låååååång berättelse med allt fint vi varit med om. Men jag tänker ändå passa på att tacka alla som vi fått träffa och bo hos.

Anders Celin vars kritik rörande mitt fotografi har fått bilderna att lyfta. Ebba-Kristina och hunden Molle som bjöd på pommac och picnic-mat och firade min födelsedag för första gången (jag fick presenter!!!!). Och Dennis som kom dit i sin rullstol som är lite coolare än min! Sen Ingrid och Mats och Okki. Vackra hus, vackra människor och rökt lax som fick det att vattnas i munnen. Gösta! Underbara farfar Gösta, och Laila på köpet. Sen till Torup och plåta tvillingar. Makalöst söta, nästan så man fastnade lite där. Men till sist åkte vi ändå hem till Jenni och hennes tvillingar. Träffa Mia och Anders och prata böcker. Prata böcker så man nästan glömde att det finns en hemsk svart bok som hetert "missionsteologi" som måste läsas ut. Whatever. Sen Martin, elaka måns med familj. Familjen utökades med en kattunge och vi bara råkade ta med oss Missans syrra Lyra. Vi är med kattunge! Det var så himla fint hos Månssons, vi kände oss så välkomna och nästan som om vi var hemma. Jag blev mäkta förtjust i Emilie och hann plåta henne och hennes tre polare. Elaka Måns blev också plåtad - med läppstift som bara går bort i aceton. Men sen kom ju kraschen. Själva det faktum varför resan överhuvudtaget blev av. Och det var ju min vän M. Vi hade först planerat att åka dit och bo över i två nätter. Sen blev det mindre och mindre. Till sist, dagen innan vi skulle åka så gick det inte alls. 
 
Jag blev jätteledsen för det var ju lite för M som vi åkte. Vi pratade om det i somras och vi planerade i en månad. Med rullstol och allt. Sen blev det inget. Bara så där. Men torka tårarna på en katt som har fnatt i en hatt - så torkar dom ganska snabbt (fast jag är fortfarande lessen). Så sista dagen när vi skulle varit uppe i landet så åkte vi faktiskt hem. Lyra låg som en kanelbulle virad kring mattes hals och vi åt tacos på ett märkligt tacoställe och kom hem lagom i tid att dejta kuddarna och dö en salig död.

Och nu har jag ju berättat allting iallafall. Mitt samvete skriker. MMMMMMMMMMMMMMIIIIISIONSTEOLOGI......jädrar....
så jag måste sluta. Skriver mer sen och lägger upp alla vackra bilder!

Ajöken

10 augusti 2009 - Massor av tvillingar

Kategori: Fotofrenesi


Fredagen och bröllopsdag hemma hos Ebba-Kristina och Anders. Därefter till Maglehem och träffa underbara Ingrid och Mats. Sova över, vakna utvilade och resa till Gösta, träffa Laila, KentOve och Jenny, och sen Torup för att plåta ljuvliga tvillingar och storasyster. Sen hela långa vägen till Göteborg och träffa Jenni, Anders, Mia och tvillingarna. Prata hela natten. Sova skönt på morgonen och vakna av dagisglada barn. Och nu....ja det får vi se. Har tagit massor av bilder och älskar lånekameran, men vill se till att föräldrarna godkänner bilderna innan jag lägger ut. Så ni får nöja er med världens sötaste farfar. Och världens sötaste morgonpigga Ingrid.

6 augusti 2009 - Hien med krans

Kategori: Modellbilder

6 augusti 2009 - Klagosång

Kategori: Vardagligheter

Jag är trettio och jag har haft besök av hemtjänsten två gånger idag. De kommer en gång till precis innan tio. Jag är inte alls lika yr längre och svullnaden på den stukade foten har gått ner, men vaden gör fortfarande lika ont. Efter fallet förra veckan insåg jag att kameran blivit mer skadad än jag först trodde. Jag har blivit så van vid att dokumentera och har alltid kameran med mig, så det har känts trist när den fått vila. Idag åkte den in på reparation och jag fick en lånekamera så länge. Eftersom House (som min kamera är döpt till) kommer genomgå stor genomkoll kommer jag ha en Nikon D80 så länge. Det kan ta upp till tre veckor så det är lika bra att jag vänjer mig. På lördag ger vi oss av på vår veckosemester och det oroar mig. Den lilla bilen vi hyrt är sannerligen liten, och att få in en rullstol kommer bli ett företag. För att inte tala om varje gång vi måste packa ur den. Vi har hört oss för bland våra vänner om att låna en bil, men just nu ser det dystert ut.
Nu ska jag läsa missionsteologi tills nästa besök. Mila har förresten etablerat en ny favoritplats i rullstolen bredvid sängen. Invalidomiss!

p.s bilden är den sista jag tog med House innan han fick åka  till kameradoktorn

4 augusti 2009 - Orkide idé

Kategori: Vardagligheter



Två vackra orkidéer har anlänt de senaste dagarna för att ljus upp tillvaron. Den vänstra kom med blombud idag från Ingrid, Mats och Okki. Tack! Den högra kom för några dagar sedan med Rolf, från hela familjen Jönssons. Tack Tack!

4 augusti 2009 - Enfald

Kategori: Secondhandbarn

De närmaste dygnen när Freddi jobbar måste jag får hjälp att ta mig till toaletten. Det är ett helt företag att göra det själv. Först måste jag kravla ur sängen utan att använda benen, ner i rullstolen, ut till toa, hasa mig över till toaletten, vrida rätt, ta av trosorna, pinka, pinka lite till, pinka de allra sista dropparna så jag slipper göra om det här på nytt inom den närmsta tiden, torka, ta på trosorna, tvätta händerna, rulla ner i  rullstolen igen, rulla tillbaka till sovrummet och göra en störtdykning ner i världens skönaste  säng. Jobbigt. Och jag sabbar vadmuskeln ännu mer för varje gång, således ska jag få hjälp från kommunen.

Enfaldig som jag var trodde jag att kommunen, eller snarare vår svenska välfärdsstat betalar notan får hembesök/kissa. Men så är det inte. Vi räknar tillsammans med biståndshandläggaren ut hur många timmar som detta kan beräknas ta och sedan skickas notan hem till oss, beroende på vår inkomstskatt. Minimum lär det gå på runt 753 kr, en rätt tam summa för att få pinka, iallafall när man är väldigt kissnödig.

Men börjar man fundera på det, svider summan som en taskig urinvägsinfektion. Ska man verkligen behöva betala för att vara sjuk? Var det inte Sverige som skröt om att vara det land som tog bäst hand om sina invånare? Att alla skulle ha rätt och råd att vara sjuka? Sjukvård gratis?  Idag är det rätt absurt att ens föreställa sig att något som svenska staten erbjuder skulle vara gratis.

Men det kommer mig osökt att fundera kring vart våra skattepengar egentligen tagit vägen. Om man inte kan förvänta sig att få hjälp gratis i kris, så kanske vårt system inte fungerar. Lägg undan pengarna vi betalar för vård och låt oss använda dem till försäkringar och privat sjukvård, som i USA. Det är ändå dit vi är på väg, så låt oss medborgare lägga våra pengar på vårdförsäkringar i tid, istället för att bli chockade när staten drar undan mattan....

Det finns många definitioner på fattigdom. En av dem är att inte ha råd med sjukvård, vilket inkluderar tandvård. I det avseendet är Sverige inte längre ett framstegsland, utan i  allra högsta grad ett u-land. Det är sånt man märker av när man verkligen behöver hjälpen.

Men 753 kr kanske inte är så mycket att tjafsa om, en bagatell kan man tycka? Å andra sidan råkar det vara ungefär samma summa som jag har varje månad att spendera på roligare saker än hyra och räkningar.  753 kr är min lyx och oförvanskade summa av lycka. Men dessa ska jag denna månad spendera på att få kissa.....

Nå....man kan säkert ha det sämre, och i framtiden lär det bli så också.

3 augusti 2009 - Mellandag

Kategori: Vardagligheter

Måndag morgon. Fortfarande två obrukbara ben och ett huvud som värker och ögon som ser dubbelt. Bättre i benen. Något som blev ogjort efter att jag dabbat mig två gånger. Först när jag körde in med rullstolen i badkaret så att Elinleticia slog i sin stukade fot och sedan när jag fick för mig att den skadade vadmusklen var den friska vadmuskeln och tog tag i den ovarsamt. Båda gångerna med stor smärta för Elinleticia - både då och efter. Så nu på kvällen är läget ungefär som före helgen. Jag bara hoppas att nattens vila förbättrar det. Och att både ben och huvud är bra nog till på lördag så vi kommer i väg på vår veckas rundtur i Sverige då vi ska besöka vänner och släkt.

Annars har dagen varit lugn. Vi sökte biståndshandläggaren (som Ängelholms sjukhus borde ha kontaktat åt oss eller åtminstone berättat att vi kunde kontakta) men denne har bara telefontid mellan 8 och 9.30 på morgnarna. Så vi får återkomma i morgon.



Bilden är på Elinleticia från i fredags. Tårta blev försenad två dagar, men blev mäkta uppskattad när den väl lyftes fram. Tårtan är en klassiskt morotskaka med glasyr av philadelphiaost och florsocker.

2 augusti 2009 - Porträttbild på Hien

Kategori: Modellbilder

2 augusti 2009 - Sånt man inte tänker på

Kategori: Secondhandbarn


Det är så lätt att glömma allt man är välsignad med, som att kunna röra sig, att gå på toa själv och göra sin egen mat. Allt det där som får en att känna sig som en egen människa, och inte behöva lita på andras medgörlighet och hjälp. För så fort man måste göra det blir det en ojämn balans. Man "kräver" och hamnar automatiskt i tacksamhets skuld till den som hjälper, till och med om det är dennes jobb att hjälpa. De allra flesta som jobbar med vård är medvetna om att de har större makt än sin patient/brukare och inser hur lätt det är att kränka, även om motivet inte alls var så från början. De kan se sitt arbete ur större perspektiv och förstå att makt lätt förväxlas till maktmissbruk.

Igår grät jag konstant i fyra timmar. Jag kände mig oerhört utsatt. Först för att jag inte fick hjälp med att gå på toaletten, då de hade skrivit i journalen att jag kunde gå själv - vilket var fel. Jag fick försöka övertyga personalen om att jag behövde bäcken och av någon anledning fick denna övertalning mig att bryta samman. Under natten hade caremas sjukteam varit hemma hos oss. De kom efter tretton timmars väntan. Och de avgjorde att jag skulle läggas in dagen därpå. Jag var väldigt arg för att det hade lovat upprepade gånger att komma, och inte gjort det - och inte heller skickat meddelande om att de var förhindrade. Den ena personen i teamet förstod min frusteration, medan den andre blev irriterad över att jag störde och tjatade om de fel de begått, när de "trots allt var där nu. För att förhindra att problem skulle uppstå dagen därpå när jag skulle läggas in, måste jag tillstå att jag var besvärlig. Jag ville veta minsta detalj och dubbelkollade fyra fem gånger om det var helt säkert att tolk skulle finnas närvarande.

Den lätt oförstående killen tycktes ta min tveksamhet som en personlig kränkning och sa att patienter aldrig behöver vänta på tolk. Jag hävdade å min sida att jag har egna erfarenheter av brister när det gäller tolk och därför ville vara på säkra sidan. En disput uppstod mellan honom och mig när han hävdade att han hade 25 års erfarenhet av branchen och därmed  visste mer än mig, och att mina erfarenheter isåfall måste tillhöra en procent av hundra, för det är aldrig några problem med tolk på sjukhuset.

Och på morgonen hade naturligtvis sjukhuset inte ordnat tolk. Trots att hon skulle vara där klockan åtta när jag skulle komma in var det först runt elva tiden som  hon dök upp, för att sjukhuset ringt för sent.

Och jag har glömt hur utsatt jag blir när jag inte får ha CI. Jag har glömt hur dryga folk är när de märker att jag kan prata. Så länge jag pratar, så har de rätt att kräva att jag avläser. Jag får däremot inte be dem om att skriva. Det är tidsödslande och visar på oförståelse för deras tidskrävande jobb. Sist jag var med om detta var jag i sämre psykisk kondition. Denna gång var problemen fysiska. Men efter gräl med både skötare och läkare som hävdade att jag var otrevlig för att jag bad dem skriva istället för att jag skulle avläsa med hjärnskakning (jag såg dubbelt), orkade jag inte.

Det finns mycket att skriva. Jag skrev upp alla samtal jag hade igår och har ett block fullt med galna diskussioner. Kommer kanske lägga upp dem så ni får se hur makabert jag faktiskt behandlades. Men just nu ville jag egentligen bara berätta lite mer, personligt om vad som hänt.

Det har varit en jävlig vecka. Att fylla trettio år var ingen rolig upplevelse. Men å andra sidan har jag inte ens känt att jag fyllt år. Jag fick en oerhört fin present av Freddi. Biljetter till en Eddie Izzard  show och det är lycka. Men i stort har denna födelsedag mest handlat om att få ta sig till toaletten. Att orka existera och stå upp för min sak när jag blir utskälld av läkare som kallar mig bortskämd och säger att  jag inte ens borde vara på sjukhuset - samma läkare som några timmar innan har ordinerat mig att jag måste sitta upp i fyrtiofemgraders vinkel och inte röra huvudet fram eller tillbaka, för att inte förvärra hjärnskakningen.

Jag tänker fanimej låtsas att jag fyller år om några veckor istället. För allt det här får mig bara att vilja gråta.
p.s ej min bild..

1 augusti 2009 - Avd 25, avdelning för analfabetisk personal

Kategori: Vardagligheter

Någon gång under torsdagen insåg vi att helgen kommer att bli ett stort problem. Sedan olyckan i tisdags har jag varit ledig (för att få ett par avslappnande och trevlig dagar med min älskade fru på hästrygg...). Dessa dagar har jag kunnat vara hemma och finnas till hands för Elinleticia som nu befinner sig i ett hjälplöst skick. Detta innebär bland annat att hon får lyftas till toaletten då hon inte kan göra denna förflyttning på något sätt. Efter två dagars kamp fick vi hit en arbetsterapeut som tog med sig rullstol samt specialutrustning till badrummet. Elin kan och får fortfarande inte stötta på något av sina ben så vi testade möjligheten om hon kan förflytta sig från säng till rullstol och sedan från rullstol till toalett. I teorin går det. I praktiken sätter hjärnskakningen stopp. Ansträngningen som krävs gör att Elin närapå svimmar när hon försökt. Samtidigt som hon på det sättet försämrar läkningsprocessen för hjärnan.

På fredagen började min tunga helg med en fredag på 14 timmar och lördag och söndag på 11 timmar vardera. Det var inget alternativ att Elin skulle vara själv alla dessa timmar. Det fanns heller ingen möjlighet för mig att stanna hemma då jag redan hade två sjukdomsfall på jobbet och inte hade någon som kunde hoppa in för mig.
Jag lyckades dock få någon att stanna kvar några timmar på fredag morgon så jag kunde börja ringa runt efter en lösning. Antingen att Elinleticia fick ligga inne över helgen eller att personal kom förbi och hjälpte till. Båda otrevliga alternativ, men nödvändiga.
Efter en del ringande under förmiddagen fick vi veta att en Caremaläkare måste komma förbi och göra en bedömning om behovet av hemvård (vilket kändes vettigast för alla).
Denna bilburne läkare kunde bara beställas via vår husläkare som vi lyckligtvis fick tag på innan han gick hem för dagen vid 12. Han beställde och ringde tillbaka till oss och sa att Carema hade en 4 timmars gräns. De skulle alltså dyka upp senast 16.00. Det lät bra tyckte vi och jag åkte till jobbet.


01.00 på natten, då jag varit hemma i flera timmar - kom så äntligen Caremas läkare. Dessa kunde berätta att de inte har befogenheter att se till att det kommer hit folk och hjälper till.
Vid detta lag är vi båda trötta, arga och ledsna. Elin har under kvällen tvingats ta sig till toa två gånger. Under smärta och med resultat att hon börjat se dubbelt igen - något som annars gick över någon timme efter olyckan. Hon har heller inte kunnat sova då hon väntat deras ankomst hela tiden.
Av de två läkarna som kom var den ene, Dr Lennart Skog, den mest förstående och kompetenta vi stött på under hela denna cirkus. Han tog tag i möjligheten att få Elin inlagd under helgen. Beställde en sjuktransport att hämta på morgonen samt såg till att dövtolk skulle bokas åt Elin. (Det hör till saken att Elin just nu inte får använda CI-apparaten då den delen av skallen där den skall sitta svullnat upp och att magneten kan orsaka problem.)

Jag åker till jobbet på morgonen för att sedan åka vidare med min brukare på ett besök över dagen - två timmars färd från Lund. Men denna dag spenderar jag mycket i telefon och tackar brukare och brukares fru för deras förståelse. Men de sympatiserar med någon som kämpar för att få den vård de har rätt till. För att göra en olidligt lång historia lite kortare sammanfattar jag vad som hänt så här:
1. Sjuktransporten kan inte komma på utsatt tid och kan inte komma före jag måste åka. Nyckel måste hämtas på gömställe.
2. Elinleticia får ligga på akuten i tre timmar.
3. Läkare behandlar henne för kristallyrsel och beordrar henne att sova sittande i två dygn. (Dock får vi senare veta att några tendenser till kristallyrsel inte kunnat påvisas).
4. Elinleticia får smärtstillande med bieffekterna yrsel, illamående och ångest. (När hon kom in uppvisade hon just symtomen  yrsel, illamående och ångest.
5. Hon hamnar på avdelning 25 - neurologisk avdelning.
6. Jag har försökt nå personal för att berätta om dövheten och utsattheten det innebär att inte veta vad som händer. Oron. Så jag ber ödmjukt om att personal ska skriva i block till henne.
7. Personalen skriver inte i block. De berättar för Elin att de inte behöver göra det. Inte har tid till det.
8. Doktorn håller med.
9. Dövtolk kommer och Elin får berättat för sig varför det är en omöjlig ansträngning för personalen att skriva åt henne och hur hon inte ska ha särbehandling. De vill att hon ska läsa på läppar. Trots hjärnskakning med dubbelseende.
10. Jag har ett samtal med läkaren och försöker få honom att förstå att när han säger att "alla patienter ska behandlas lika" så är det just det som INTE sker nu. Alla andra patienter hör och får veta vad som händer med dem. Om personalen skriver åt Elin, först DÅ blir det jämlikt.
11. Läkaren skäller ut Elin för att hon är irriterad och arg, för att hon verkar tro att detta är ett lyxhotell, för att hon verkar tro att personalen ska stå vid hennes säng hela tiden. (Det hör till saken att Elin länge inte ens hade en knapp att trycka på för att få hjälp, utan fick be anhöriga till andra patienter att gå och be en sköterska komma när hon exempelvis behövde gå på toa eller få något att dricka.)
12. I ett avslutande gräl med läkaren får hon veta att hon inte ens ska vara där. Att hon inte är sjuk nog utan borde åka hem. (Detta är samma läkare som några timmar tidigare pratade om kristallyrsel och att hon skulle sova sittande två nätter och inte fick röra huvudet.) Elin skrivs ut utan någon möjlighet att ta sig därifrån. Jag är fortfarande två timmars bilfärd från Lund och den sortens transport hon kom in med får man bara på vägen dit. Hem får man fixa själv. Och taxi går ju bra tycker dom eftersom det står i Elins journal (som densamme läkare upprättat) att Elin kan gå själv med ELLER UTAN hjälpmedel. (Hennes högra fot är fortfarande svårt stukad och hennes högra vadmuskel är fortfarande trasig och hon har fortfarande hjärnskakning med yrsel och illamående.)
13. Efter telefonpåtryckningar beställs en sjukresebil med chaufför som kommer upp och hämtar Elin med rullstol. Det är en bedårande hjälte i skimrande rustning som bär Elin över i rullstol, kör henne hem, går till våra grannar för att hämta nyckel, går in och hämtar rullstol - utan att släppa ut katterna, kör Elin upp och lyfter henne i säng.

Sedan kom jag äntligen hem. I morgon har jag byggt ett arbetspasslapptäcke på jobbet så att jag kan komma hem mellan varven, för sjukvården i Lund har vi just nu inget som helst förtroende för.