4 augusti 2009 - Enfald
Kategori: Secondhandbarn
Enfaldig som jag var trodde jag att kommunen, eller snarare vår svenska välfärdsstat betalar notan får hembesök/kissa. Men så är det inte. Vi räknar tillsammans med biståndshandläggaren ut hur många timmar som detta kan beräknas ta och sedan skickas notan hem till oss, beroende på vår inkomstskatt. Minimum lär det gå på runt 753 kr, en rätt tam summa för att få pinka, iallafall när man är väldigt kissnödig.
Men börjar man fundera på det, svider summan som en taskig urinvägsinfektion. Ska man verkligen behöva betala för att vara sjuk? Var det inte Sverige som skröt om att vara det land som tog bäst hand om sina invånare? Att alla skulle ha rätt och råd att vara sjuka? Sjukvård gratis? Idag är det rätt absurt att ens föreställa sig att något som svenska staten erbjuder skulle vara gratis.
Men det kommer mig osökt att fundera kring vart våra skattepengar egentligen tagit vägen. Om man inte kan förvänta sig att få hjälp gratis i kris, så kanske vårt system inte fungerar. Lägg undan pengarna vi betalar för vård och låt oss använda dem till försäkringar och privat sjukvård, som i USA. Det är ändå dit vi är på väg, så låt oss medborgare lägga våra pengar på vårdförsäkringar i tid, istället för att bli chockade när staten drar undan mattan....
Det finns många definitioner på fattigdom. En av dem är att inte ha råd med sjukvård, vilket inkluderar tandvård. I det avseendet är Sverige inte längre ett framstegsland, utan i allra högsta grad ett u-land. Det är sånt man märker av när man verkligen behöver hjälpen.
Men 753 kr kanske inte är så mycket att tjafsa om, en bagatell kan man tycka? Å andra sidan råkar det vara ungefär samma summa som jag har varje månad att spendera på roligare saker än hyra och räkningar. 753 kr är min lyx och oförvanskade summa av lycka. Men dessa ska jag denna månad spendera på att få kissa.....
Nå....man kan säkert ha det sämre, och i framtiden lär det bli så också.