Smuleliten

15 februari 2009 - Tuffa dagar

Kategori: Secondhandbarn

Väntat på att min lillebror skulle höra av sig, vilket han lovade för två veckor sen. Vi försöker bygga upp en god relation. Att bryta överrenskommelser är inte det bästa. Jag har varit rätt ledsen idag. Känns som jag alltid tvingas (faktiskt) att hamna i den situationen att JAG måste be om space - och förklara varför det gör mig så ont när överrenskommelserna struntas i, av ett eller annat skäl. Jag känner mig värdelös och inte särskilt viktig i jämförelse med allt annat som är viktigt. Men jag har också saker som är viktiga. Jag pluggar, Freddi jobbar hela tiden och oftast natt. Ibland förstår jag inte hur vi får ihop det. Jag blev så enormt besviken över att han struntade i att höra av sig när han inte kunde göra det som vi hade bestämt. Det fräter på mig när jag måste tjata om att detta är viktigt. Att jag är viktig. Ännu värre blir det när jag konfronteras med hur mycket denna tid skulle ta från andra personer, flickvän, skola, studentliv. Jag har inte bett om något förut - men nu, med tanke på att det är han som är mest intresserad av att vi skulle hitta ett sätt att samexistera så känns det jättejobbigt att det är så oviktigt att jag måste tjata om det. Eller få skuldkänslor för att han använder sin tid till andra saker än mig (men han har aldrig använt tid till mig - så isåfall så borde väl den tiden som varit bli en bra motivation till att faktiskt lära känna mig. Men allt står emellan. Allt roligt och allt som inte är roligt. Jag är inte säker på att jag vill spendera tid med att försöka få honom att förstå att jag är viktig också. Att det är en prioriteringsfråga. Men varje gång jag hamnar på det spåret känns det som om jag förintar mig själv. Tankarna börjar vandra, "visst är det självklart att han har skola och det är viktigt", "Klart han ska umgås med sin fina f lickvän", "det är jag som kräver för mycket", "Om jag var en bättre syster skulle jag inte bli ledsen när det blir så här. Men jag är ingen bra syster för jag blir ledsen när han gör mig illa. Kunde jag känna något annat så vill jag det. Allt känns som om det är mitt fel. Mitt fel att det blivit så här. Om jag bara inte krävt så mycket. Om jag inte krävt teckenspråk, om jag inte hade krävt att ha en plats i familjen främst genom teckenspråk, om jag bara hade varit tacksam för att de gjorde så mycket och inte sagt att det var fel grejer de gjorde. Fina grejer - men inte det jag behövde. Om jag hade varit en annan människa skulle de förstått mig och respekterat mig, Eller något. Men nu är jag ju bara jag. Jag blir ledsen varje gång de kontaktar mig för att skälla på  mig om tradera, om min blogg eller för att säga upp bekantskapen med mig. Jag blir ledsen och det gör ont. Men jag vill inte vara så. Jag vill få den där förmågan att förstå att dom älskar mig! Vill vill vill. Men jag känner mig mest värderlös över att jag försöker tvinga min bror att lära känna mig, att hjälpa mig och förstå mig. Fri vilja? Det blir alltid tvång för när folk får välja - då väljer dom inte mig.

Kommentarer

  • M säger:

    Jag känner igen mig väldigt mycket i din beskrivning. Jag har känt likadant om dom flesta relationer jag har haft. Det är svårt att veta vad som är rimligt att kräva av andra människor. Människor har olika beteenden och olika behov.



    Men jag tror att man ska kunna lita på att dom ska hålla sina löften. I alla fall när det gäller sådana simpla saker som att höra av sig. Kan man inte komma på besök eller göra det man har sagt då säger man till. Idag har vi ju så många olika sätt att kontakta folk, email, sms, telefon.



    Många gånger har jag suttit och väntat på att bekanta ska ha hört av sig och väntat förgäves. Så jag föredrar mitt eget sällskap nu för tiden.



    2009-02-16 | 13:37:05
  • Eva säger:

    följer din blogg och dina familjeproblem till och från, kanske din bror tog illa vid när ni sålde presenterna han gav er på ert bröllop... bara en tanke.

    2009-02-17 | 17:28:53
  • elinleticia säger:

    Eva: Tack för tanken. Den var dyr men jag lovar att inte sälja den!

    2009-02-18 | 00:21:33
    Bloggadress: http://smuleliten.blogg.se/

Kommentera inlägget här: