Långa ben är en förbannelse för kortvuxna. Eller låt mig säga så här - långbenta byxor är en förbannelse. Jag har aldrig varit speciellt händig (eller sett mig som händig) och nålar upp mina byxor med säkerhetsnålar. Jag är en lat krake. Men nu har jag börjat göra vid några av de många projekt jag haft liggande. Först till rakning var dessa sammetsbyxor från Noa Noa. De var nästan 12 cm för långa och längst ner prydda med underbara pärlbroderier. Det var därför det var så svårt att klippa sönder dem. Men mitt paljettbroderi blev faktiskt finare! Det gick åt en stor förpackning sequins från Panduru (och jag påbörjade den andra förpackningen). Paljetter är jättebilliga när man tänker på hur lätt det är att pimpa sina kläder! Det tog mig två dagar att bli klar med de här byxorna och då sydde jag allt för hand. Vi har en liten minisymaskin men hantverk är hantverk. Det ligger något otroligt tillfredställande i att veta att allting är sytt med korsstygn och inte kommer gå sönder oavsett hur mycket jag använder byxorna.

Av det tyg som blev över när jag klippte av byxorna kommer jag göra smycken och hårband. Det blir nästa projekt - och ni får se när det är klart.. Idag är jag otroligt stolt över mig själv!