Smuleliten

Jag och Elinleticia håller just nu på att plöja igenom de 7 boxarna med ett gediget antal filmatiseringar av Agatha Christies historier om den pedante och geniale privatdetektiven Hercule Poirot. Flera av historierna har filmatiserats förr, men jag vågar säga att de aldrig filmatiserats så här bra. Hercule Poirot är gestaltad precis så som man tänker sig när man läser böckerna och både passion, stämning och humor gestaltas med full tillfredställelse.

"Blå tåget" är en typisk Poirotberättelse med alla de ingredienser man vill ha när man konsumerar Agatha Christie.
Elinleticia recenserade boken - som filmen är baserad på - i mars 2004. Då fick den en slät trea. Men som filmatisering skulle jag vilja ge den en stark trea eller svag fyra. Kanske är detta ett av de fall där filmatiseringen lyckats höja en boks kvalitéer.

Storyn från Elinleticias recension: "Det luxuösa blå tåget är på väg mot Rivieran där Mrs Ketteringska träffa sin mindre trevliga älskare. Pågrund av sin äkta mans otrohet ska hon nu skiljas. Hennes far är en oerhört rik och mäktig man och har skänkt henne en av historiens vackraste och dyrbaraste juveler, det så kallade "eldshjärtat". Under resan blir Kettering strypt av en okänd mördare som också stjäl hennes halsband. På samma tåg finns hennes man och både han och hennes älskare blir misstänkta för mord. Poirot allierar sig med den nyrika Ms Grey som faktiskt kommer från St Mary Mead (samma stad som Ms Marple bor och löser mordgåtor i...)."