Okki och Agador glodde på varandra i ett par minuter innan de insåg att värmen omintetgjorde varje försök till skyttegravskrig. De orkade helt enkelt inte. Och efter att vi lämnat av Okki kände jag mig också färdig för dagen. Men vi bestämde oss för att åka till Malmö, äta kinamat, shoppa och njuta solskenet. Och efter ett tag stekte solen bort alla skuggor - till och med de mina. Livet blev lite lättare att leva. Jag gjorde ett storfynd på Noa Noa (så värd det med tanke på stipendierna som dråsat in) och sen åkte vi till Dalbys stenbrott. Det var formligen iskallt i vattnet men så otroligt skönt. Efteråt jordgubbar och glass på gräsmattan utanför lägenheten. En hare skuttade fram och sen bort. Mila klättrade upp i ett träd och försvann helt i det gröna lövverket. Och nu grillar vi grönsaker och njuter av varandras sällskap. Jag saknar fortfarande Mana. Mycket mer än jag trodde jag skulle göra. För jag trodde att jag vuxit ifrån separationsångesten - men tydligen växer den fram när det är Mana jag måste separeras från.

Jag försöker se fram emot månaden som kommer. I augusti åker vi på sommarturne och träffar goda vänner. Tills dess kanske värmen håller i sig? Jag får acceptera att ångesten ligger på just nu. Att avboka plåtningar och smita från pluggandet ger mig bara mer ångest. Måste jobba ihop det. Passa på nu när jag mår lite bättre. Boka in massor av plåtningar och njuta av det jobb jag gör! I juli ska vi på bröllop. Därefter blir det rätt lugnt tills Jönssons reser till U.S.A och vi tar hand om katterna. På min trettioårsdag ska vi på långritt uti skogen. Två dygns westernridning firar vi min stora dag.

Lite ljusare liv, lite enklare att leva.