11 juni 2009 - Den ljusnande framtid är vår
Kategori: Vardagligheter
Måndag: svärmar av dem drar runt på Lunds gator. Skriker. Skränar. Visslar. (Årets visselpipor låter extra mycket.) Tutar och håller upp megafoner (i vilka de inte skriker då dessa megafoner har förinspelat skrik). Som gångtrafikant eller cyklist befinner man sig plötsligt fångad i ett stor skrikande, visslande sjok i vitt och blått och gult. Som en hysterisk manet som glider fram över gatan och i stället för att brännas spränger ens trumhinnor.
Tisdag: Stadsparken är barikaderad. Visselpipor skapar samma stämmning som när Hutuer slaktar Tutsier i "Shooting dogs". Ölflaskor ligger slängda överallt som tomhylsor efter luftvärnsvapen. kanoner
Onsdag: Samma visa. (Och ni vet vilken visa.) Skrändängan "Fy fan vad vi är bra" ringer absurt i mina öron när de som skränar ut sin förträfflighet knappast behärskar konsten att gå och ännu mindre att artiklulera fram orden. Vad är det egentligen de är bra på?
"För vi kan raggla på gatan, och vi kan skrika som satan. Fy fan vad vi är bra"?
Torsdag: Tystnad. I Stadsparken står en klunga ungdomar och sjunger "Den ljusnande framtid är vår." Några håller i champangeglas. Någon dricker upp en öl och går sedan bort och slänger flaskan i en papperskorg. Inga visselpipor. Inga tutor. Inget "Fy fan va vi är bra." I stället en grupp studenter som verkar uppriktigt glada och stolta över att ha tagit studenten. Som inte verkar skrika ut sin desperation i frånvaro av framtidstro.
Vad är skillnaden? Använder de måndag till onsdag att släppa iväg de uppgivna och desperata för att sedan släppa dem som verkligen har en ljusnande framtid?
Något är annorlunda. Vi får se vad som händer i morgon. Dessa kanske går runt på stan och ställer upp välta blomkrukor, plockar upp tomglas, och hjälper gamla tanter över gatan.
Då kanske de släpper ut dem som är vår framtid.
//Freddi
