Idag åkte Mana och folket hem till Örebro. Om jag inte visste att jag ska träffa dem i augusti skulle avskedet vara mycket jobbigare. Men det var jobbigt iallafall. Igår drog vi hem till M. Han hade glott på någon fotboll. Vi var där till halv fem på natten. Var okej, men jag saknade Mana, det gjorde jag verkligen. Och det blir väl så. När man träffar någon som får en att känna sig hel, som en liten del i sammanhanget och när den kontakten bryts så blir allt bara tomt.

Imorgon ska jag börja jobba med min bärbara portfolio med de bästa bilderna. Jag vill ha något konkret att visa fram om jag söker jobb eller ska visa upp vad jag kan för klienter/modeller. Jag köpte ett fint fotoalbum på Granit förra veckan och imorgon kommer jag sitta och klippa/klistra hela dagen. Jag behöver komma vidare - se resultat av det jag gör. Bloggen är ett bra verktyg, men fotoalbum känns alltid mer genuint - som om man faktiskt gjort något riktigt och det vill jag ju.

En fräck lemurunge busade med oss igår. Han (jag är av någon orsak övertygad om att det är en han), har en riktigt dryg uppsyn till skillnad från de andra krambjörnarna. Varje gång jag tar ett kort på honom så ser han ut som om han ska explodera av högmod. Och jag måste säga att jag gillar looken. En dryg lemur - eller hur?