En hel vecka utan säkerhetsbälten. Fråga Freddi bara. Ingen av oss orkar bråka mer. Så vi försöker samsas och göra sånt vi båda mår bra av. Simma till exempel. Men det är tungt. Just nu är jag trött på att vara den som alltid ska klia min pojkvän bakom örat och applådera honom när han gör saker som borde vara självklara. Och jag är trött på att skulden läggs över på mig när han inte orkar visa att han bryr sig om mig, när han tittar bort när jag pratar - och sen börjar prata om sig själv. Det är jag, Freddis Ego och Freddi i det här förhållandet. Och jag vill inte vara bara vara min själsälskade inte hans  psykolog/mamma/psykolog/pappa/psykolog/mamma - för isåfall borde jag ta betalt per timme, precis som de där tokgökarna med certifikat gör. 

Appråpå bergochdalbanor så öppnar den här underbara saken i Gröna lund den 25 april. Det är en sån där berg och dalbana som jag tycker om. Minutiös säkerhetskontroll, vindlande höjder och snabba men roliga svängar. Och bäst av allt? Det slutar efter fem minuter och sen kan man åka tekopparna istället