12 december 2010 - Busters öron
Eva lever för sin trädgård som är full av väldoftande, vackra men taggiga rosor. Rosor symboliserar det vackra men obarmhärtiga livet. För trots att Eva omger sig med välfungerande kärleksfulla familjemedlemmar, tycks hon omgiven av ett skal som inte får kracklera. Hon är onåbar och ensam. Det taggiga förflutna är som en skiljevägg mellan vara och vilja vara. Ingen riktigt kan se igenom fasaderna. Den som kommer närmast är Evas yngsta barnbarn. Barnet smyger helst tyst bort från stoj och stim och i henne kan Eva känna igen sig. På sin femtiosex års dag är det denna flicka som ger Eva det hon allra mest behöver, en frist, en nåd att få veckla ut sin smärtsamma uppväxt. I dagboken med rosor på, kan Eva beröra sitt destruktiva förflutna. Kanske är mörkret för mörkt? Ensamheten och skulden för stor? Skrivandet blir omväxlande en boj och ett ankare. Det hotar att uppsluka och förgöra snarare än förlösa."Busters öron" är en magisk bok. Det finns många duktiga svenska författare, men Maria Ernestam är något alldeles särskilt. Det är svårt att genrebestämma denna bok. Det är en skönlitterär bok, inga tvivel om det, men element som påminner om deckare, biografi, ja även poesi, finns representerad. Och resultatet blir genomgripande genuint. Denna roman är tät men långsamt skön. Den påminner mig bitvis om Margaret Atwoods "Rövarbruden". Intrigen i sig är inte särskilt utmärkande. En flicka växer upp i skuggan av sin dominanta mamma, där hennes far utgör ett fattigt substitut för den moderskärlek flickan längtar efter. Aldrig kommer det ett snällt ord över moderns läppar och hemmet är som en krigskådeplats för moderns återkommande raseriutbrott. Kylan, men framför allt den aktiva förintelseprocess (i form av psykisk misshandel) mamman utsätter Eva för, får Eva att, bara sju år gammal, besluta sig för att döda sin mamma, för "antingen hon - eller jag".
Ett grekiskt drama med hopp? En oerhört självransakande roman som belyser barnets utsatthet? En läsupplevelse? En läsupplevelse! Betyget landade på en smäcker femma. Varken mer eller mindre och "Busters öron" får en hedersplats i min bokhylla.
tack Mana för din julklapp ett år tillbaka. Du är ett snille på böcker. Finlir uti fingerspetsarna!
26 september 2009 - Alvtegen suger
Folk har försökt pracka på mig Karin Alvtegen i flera år nu. Jag har konsekvent vägrat. Men nu har jag belägg för mitt avståndstagande. Idag läste jag ut hennes senaste bok "Skugga" och det var en av de tråkigaste böcker jag läst. Förutsägbar som bara tusan och när jag trodde att den inte kunde bli sämre - så sjönk den till oväntade djup. Boken handlar om en nobelpristagare och hans familj som naturligtvis bär på en mörk hemlighet som hotar att komma till var mans öra. Inbäddat i det meningslösa tjatet på 400 sidor finns pedofili, skumraskaffärer, otrohet och självmord. Det saknas bara en mimare. Det var först när jag läst ut boken som jag insåg att författarens alster inte bara är tristessen personifierad - utan även för sig med faktafel. I boken är en av huvudpersonerna en barnöverlevande från Treblinka. Flickan skulle ha överlevt i tre år innan hon befriades från "koncentrationslägret". Alvtegen tycks inte brytt sig om faktagranska sina uppgifter, för Treblinka var inte något koncentrationsläger - utan ett förintelseläger, där ankomna judar omedelbart tvingades lämna ifrån sig värdesaker och bege sig till gaskammaren. I lägret fanns inga barn och även för de judar som jobbade i sonderkommandot var överlevnadstiden månadskort.
För mig är författarens val att plocka in en "överlevande" från nazisttidens fasor slentrianmässigt. Det finns ju inte en deckarhistoria (eller psykologisk tristthriller om man nu föredrar det) som saknar sina nazister!!! Det är tröttsamt och provoaktivt att en berättelse inte bär utan en sådan intrig! Jag är less på skiten. Och om man nu verkligen MÅSTE ha en förintelsehistoria inbäddad i hela härligheten, så kan man väl ändå faktagranska rubbet när man är klar?
Efter några kapitel började jag kolla hur långt jag hunnit och hur många sidor jag hade kvar. Ett himla dåligt tecken när det gäller litteratur. Efter halva boken utläst varvade jag den med "Vetenskapsteori för nybörjare" som ingår i min kurslitteratur för socialt arbete. Den nämnda boken är en tråkig faktabok som vänder sig till folk som är intresserade av att "få en introduktion till det vetenskapliga sättet att tänka. Den tar upp olika vetenskapliga tillvägagångssätt och resonerar kring deras för- och nackdelar" ----
och den boken valde jag framför att roa mig med en Alvtegen. Jag känner mig korkad som ödslat tid på en så överskattad historia som "Skugga". Boken får en etta i betyg (och så högt betyg enbart för att Alvtegen har ett vackert språk).
Nu ska jag fortsätta vara grinig inofficiellt.
21 september 2009 - Allt för min syster
Boken handlar om en familj. Mamman har tidigare varit advokat men är nu heltidsmamma. Pappan är brandman. Dom har en son som heter Jessie och är familjens rebell. Faktum är att han mår så dåligt att han blivit pyroman vilket kanske är ett slags sätt att få hans pappa, som är brandman, att notera honom. I familjens mitt står Kate. Hon har cancer. Hon borde egentligen inte leva. Hon har överlevt 10 år längre än vad läkarna sa. Men detta har hon gjort med hjälp av sin syster, Anna. Kate och Anna älskar varandra, precis som de flesta syskon gör, men det går aldrig att ta miste på att Annas syfte i livet är att rädda Kate. Att bistå med sin egen kropp som är designad för att hjälpa Kate. När föräldrarna först fick höra vad som hänt med leukemi, gav läkarna dem rådet att skaffa ett barn som skulle bli idealistisk donator till Kate. Anna är det första designade barnet. Hon lever för att hennes syster ska kunna leva.
Denna berättelse är berättad utifrån hela familjens perspektiv. De får egna kapitel där de får berätta sin historia. Vilket skapar en väldigt bra balans eftersom det är svårt att döma när både mamman systrarna, Jessie och pappan har rätt. Alla har ju rätt på sitt sätt men Anna mår inte bra. Hennes syster har nyss återhämtat sig från cancer men har insjuknat igen och denna gång sitter det i njurarna. Hon behöver en njurtransplantation. Och eftersom Anna även tidigare har fått ge blod och benmärg tycker familjen att det är självklart att hon även ska donera en njure till Kate.
De eventuella riskerna som Anna tar tycker föräldrarna är försumbara i jämförelse det Kate får stå ut med. Man skulle kunna säga att de inte behandlar Anna som en individ, utan det som Anna senare skriker till sin mamma: ”Ett livskärl”.
Boken börjar när Anna kontaktar en advokat för att inleda en process mot sina föräldrar. Hon vill få egenbestämmanderätt över sin egen kropp trots att hon ännu inte är myndig. Hon gör detta vid ett tillfälle då hennes beslut är av avgörande betydelse för Kates liv. Men poängen är att alltid är sådana tillfällen. Dom upphör inte.
Annas mamma upplever att Anna är oerhört egoistisk och kallhjärtad. Men hennes far visar en förståelse och blottlägger ett tvivel han har haft kring det etiska i att använda Anna som donator, som han har haft i många år.
Denna bok handlar mycket om förnuft kontra känsla. Vissa livsavgörande situationer är det helt enkelt inte möjligt att objektivt avgöra en sak som gynnar det ena barnet men utsätter det andra för fara om målet är överlevnad.
Vi får följa den rättsliga processen mot Annas föräldrar och hur detta kommer att påverka dem som familj. Splittra dem och gjuta dem samman igen för att återigen splittras.
Det här är en mycket intressant bok eftersom den tar upp livsavgörande frågor och etik. Boken berör många av de problem som vi moderna människor tampas med eller kommer att tampas med. Förmågan att kunna designa ett barn för att kunna upprätthålla livet på ett annat: kan det vara etiskt försvarbart? Boken ger alternativa sätt att se på det utifrån hela familjens perspektiv – mamma, pappa, bror och syster – vilket gör att berättelsen aldrig blir ensidig och att man känner empati med alla personer och det de går igenom. Det här är en sträckläsarbok. Den är originell samtidigt som det känns som om den är utformad dramaturgiskt för att blir en film. Upplägget är otroligt idealistiskt och alla personerna är sympatiska och lätta att känna sympati för. Och det blir på något sätt den mycket empatiska bilden i sig krackelerar i en massa frågor. Det finns något tillrättalagt i denna berättelse. Eller om man får säga så – sentimentalt. Men jag tror det är där jag inte kan ta berättelsen till mitt hjärta för jag är smått allergisk mot alla söta snyfthistorier. Jag är en cyniker vilket jag är medveten om och vill lägga en brasklapp att min betraktelse över denna bok - som möjligen lite för konstruerad och möjligen lite för sentimental – ändå är en bok som har och kommer att beröra massor av människor. Denna bok har ett budskap och handlar om något så viktigt som etik. Min inte helt jublande attityd är bara en individuell åsikt. Jag rekommenderar denna bok att läsas av alla. Och trots den kritik jag harutdelat så gav jag denna bok en stark fyra i betyg.
Jag fick den här boken i present från Mana och det var först nu som jag hade tid att läsa den. Stort tack för en skön läsupplevelse vännen!
4 september 2009 - lettura update
Det går segt med läsandet. Iallafall i förhållandet till hur det brukar vara! Mana kom med en bra idé i början av veckan om att skaffa Lettura en blogg för att öka antalet läsare. Det är på gång! Men ännu inte klart. I övrigt har jag under de senaste veckorna läst "Konsten att fylla trettio", "Gossip girl", "Gossip girl - ni vet att ni älskar mig", och gjort ett par omläsningar av Pratchetts bokskatt. Recenserat har jag visst inte alls. Just nu läser jag Martin Månssons bok om pansarslag och Bo Gertz "Stengrunden". Jag är förtjust i båda.
Jag tror jag ska tillåta mig själv att läsa lite långsammare än jag brukar göra. Jag älskar ju långa böcker, men nu med skolan när jag kommer hem alldeles dimmig av trötthet, söker jag mig hellre till mina gamla favoriter. Böcker jag känner till och älskar. Freddi och Mana är dock i läsartagen vilket syns på Manas boksida och snart på lettura.
Jag uppmanar er bloggläsare att störtdyka in i någon mysig bok så här på höstkanten. Ta chansen att sörpla en chailatte och njuta av Michael Faber, Terry Pratchett, Camilla Läckberg eller någon annan goding. Mycket läsa gör dig klok - därför läs varenda bok!
26 augusti 2009 - Läckberg vad jag längtat
21 juli 2009 - F*cking fantastisk
Jag är klar med boken. Smälter. Den är en femma på snudd till jordgubbe. Det sker inte särskilt ofta.
19 juli 2009 - Harry Potter and the Order of the Phoenix
I serien om den unge trollkarlen är det vissa mönster som liksom bara måste finnas med. Varje bok måste börja med att Harry haft en misserabel sommar hos familjen Dursley och bara väntar på att få återvända till Hogwarts. Han återförenas i glädje med Ron och Hermione och avskyr att behöva träffa Draco Malfoy och professor Snape. Sedan ska han spela lite Quidditch och få en ny lärare i försvar mot svart magi.
Men sedan kommer alla momenten som inte är de samma. Mörkret som närmar sig. Faran som blir större. Utsattheten och maktlösheten. I "Fenixordern" har huvudkonflikten på allvar börjat nå utanför skolans gränser. Det har förvandlats till politik och när Harry Potter envetet hävdar att Lord Voldemort är tillbaks är det inte bara den nya lärarinnan Dolores Umbridge som vill tysta honom, utan hela magiministeriet. Ingen vill höra talas om något sådant och Harry Potter ska till varje pris tystas. Men det finns en sammanslutnning av människor som tror honom och de kämpar i tysthet för att förbereda sig inför den kamp som måste komma.
Precis som tidigare Potterböcker var detta en slukare. Slurp, så var allt läst. Nya fantasifulla varelser och magiska företeelser presenteras och får betydelse för historiens utgång. Konflikten fördjupas, mörkas och breddas. En värdig fortsättning på bokserien.
Jag har läst boken som ljudbok på engelska med den ytterst eminenta inläsaren Jim Dale. Jag är glad att jag fick spel på Christer Henrikssons krystade och överdrivna inläsning på Svenska så jag fíck tillfälle att njuta av Jim Dales mörkröstade och dynamiska oxfordengelska.
//Freddi
18 juli 2009 - Dynamisk psykiatri i teori och praktik
Dynamisk psykiatri har utkommit i ett antal upplagor och under flera år använts flitigt av utbildningar i psykologi. Det som jag tror gör detta till en stark introduktion till psykiatri är dels att den just uppdaterats regelbundet med det senaste inom psykiatrisk forskning och dels att den känns relativt heltäckande; både vad det gäller de psykiska problem som tas upp och olika behandlingsmetoder. De psykiska problem som diskuteras är allt från anorexi och depressioner till sexuella avvikelser och kulturellt baserade avvikelser. Behandlingsmetoderna innefattar både psykoterapi, KBT och hypnos.
Johan Cullberg och hans medförfattare känns försvarbart öppna och fördomsfria i sin hållning till olika grupper av patienter och förespråkar en sympatisk, förstående och inkännande attityd för att kunna nå bästa resultat. Det är centralt inom dynamisk psykiatri att nå förståelse för patientens föreställningsvärld och hur dennes liv sett ut och vad som lett fram till att forma den person som nu har problem.
I "Dynamisk psykiatri" spelar även medicineringen en stor roll. Cullberg går i boken igenom vilka mediciner, i vilka doser, han anser lämpligt för olika psykiska problem. Han trycker starkt på att den mesta effektiva psykiatriska behandling är en växelverkan mellan terapi och medicin. Ibland räcker inte det ena och ibland skadar det andra mer än det hjälper.
"Dynamisk psykiatri" känns överlag som en lärbok som vill berätta hur det borde vara. Under de omständigheter då resurserna finns, myndigheter och psykiatriker runt om i landet förstår att de metoder Cullberg förespråkar är de bästa och att öppenheten och kompetensen är allområdande - så skulle Svenska folket i stort sett slippa må dåligt.
Det är den bild jag känner Cullberg målar upp och på många sätt tror jag på honom. Han är kompetent och empatisk. Och han kämpar för att förändra psykiatrin i Sverige. Men när man har sett hur det ser ut känns hans mål som utopier. Men jag uppskattar att han finns och kämpar för detta och ändå har uträttat mycket, mycket. Utan kämparglöd som hans hade nog psykiatrin i Sverige varit många resor värre. 
Ska jag hitta något konkret att kritisera i "Dynamisk psykiatri" så är det inställningen till homosexualitet. Att homosexualitet som läggning tas upp i sammanhanget "sexuell avvikelse". Att tala om homosexualitet i psykiatriska sammanhang kan jag se relevans i om det handlar om hur den homosexuelle ska lära sig acceptera sin läggning och hantera sin omgivnings värderingar. Men här uttrycks på flera ställen möjligheten att homosexualitet är ett psykologiskt val för att hantera vissa inre psykologiska konflikter.
Troligen har Cullberg blivit starkt kritiserad för detta då han inför 2002 års utgåva skickade ett exemplar till HOMO för utlåtande. Hans Ytterberg på HOMO svarade i ett öppet brev till Cullberg och belyste precis dessa saker. Tyvärr vet jag inte om dessa partier i boken sedan reviderades - då den upplaga jag läste var från 1999. Men att Cullberg tagit kritiken på allvar genom att låta en objektiv och insatt instans granska verket känns ändå mycket seriöst och positivt.
Sammanfattningsvis är det en mycket upplysande och givande bok och jag vill ge den en stark fyra.
Örjan Blix läser in boken på ett mycket tillfredställande sätt.
18 juli 2009 - Sommarprat
I februari var vi på Glerups i Lund och lyssnade på när Ann Heberlein pratade om sin senaste bok "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva." Vi gick fram och fick en bok signerad och pratade därefter lite grann. Elinleticia berättade hur hon kände igen sig i Ann och jag att jag kände igen mig i hennes man.
I förgår fick vi en kommentar från Karin som hade lyssnat på Heberleins sommarprat och trodde att denna nämnde Elinleticia. Jag gick ut på SRs hemsida och lyssnade igenom programmet. Det stycke som Karin troligen syftade på var:
"Jag mins också det unga paret som kämpar på trots kvinnans svåra självmordstankar. Förälskelsen skimrade som en gloria runtom. Och ändå, ändå mådde hon dåligt. Flickan som är så älskad av sin pojkvän. "
Kanske var det vi. Kul i så fall att hon minns.
Men i övrigt var det ett intressant sommarprat av Ann Heberlein. Mycket handlade om tiden efter utgivningen av "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" och när hon fick en psykos och försvann spårlöst från allt och alla. Om hur hennes familj - på grund av detta - drabbades av pressens påträngande uppmärksamhet och folks spekulationer kring om allt var ett mediatrick för att marknadsföra hennes bok! Idag, berättar hon, har hon dock kommit vidare och återfunnit livsviljan och känner sig lycklig. Och i den känslan vänder hon sig till alla tjejer och killar som går med ångest och självmordstankar - Det kommer att bli bättre. Kanske aldrig bra, men så bra att man kan lära sig att leva med sig själv och njuta av att leva.
Hon berättade också om människor som inte förstår ångest och som kontaktat henne för att berätta vad de tycker om henne. Hur de tycker att hon är uppmärksamhetstörstande, äckligt egocentrisk och lurar folk. Eller de som kontaktade henne för att de ville hjälpa henne - med goda råd och boktips (kalla bad varje morgon hjälper tillexempel mot allt). Eller när Jesus (som för övrigt talar småländska) upprepade gånger ringde henne på mobilen och berättade för henne att hon mådde dåligt på grund av att hon syndat. Men han skulle hjälpa henne. Efter att Jesus ringt vid upprepade tillfällen räckte hon en natt över telefonen till sin man (som har mycket större vana vid att tala med Jesus än vad hon har - då han till yrket är präst). Efter att han pratat med Jesus så slutade denne att ringa.
Ni kan lyssna på hela sommarpratet på SRs hemsida fram till mitten av augusti.
13 juli 2009 - Läser just nu
Fruktansvärt bra bok jag läser just nu. Rekommenderas varmt!
25 juni 2009 - Lettura update
Läst och ska recenseras:
City of Glass av Paul Auster
Adolf av Osamu Tezuka
Dödens dokument av Chaim Kaplan
Människohamn av John Ajvide Lindqvist
Den judiska mystiken av Gershom Scholem
The discworld companion av Terry Pratchett
16 juni 2009 - Nattlista
Litteraturlistor är heroin! Den här hittade jag hos Mana. Omöjlig att INTE svara på. Så därför -
Senast köpta inbundna bok: "Hitlers sista resa" av Georg Steiner lånade jag på biblioteket och den visade sig vara så läskigt bra att jag behövde ha den inbunden. Under högläsningen mot slutet av kvällen sitter den som smäck!
Senast köpta pocketbok: Paperweight av Stephen Fry
Favoritgenre: Faktaböcker och biografier om förintelsen, samt komiska pärlor av Terry Pratchett. Jag säger aldrig nej till en Stephen King heller.
Ultimata längden på en bok: Jag läser sällan korta böcker. De brukar vara minst 400 sidor. Jag vill egentligen säga att jag inte gillar tegelstensromaner, men med tanke på hur många av mina favoritböcker som är just såna - så skulle jag babbla väder
Favoritbokhandel: Läslusen i Lund, tradera och diverse loppisar
Favoritbibliotek: Svårt! S:t Lars förra patientbibliotek var grymt. De hade alltid nya böcker och ett äldre utbud som jag dregglade över. Sjukhusbibliotek i stort brukar vara bra!
Favoritplats att läsa (i hemmet): Sängen. Jag gillar inte att sitta upp när jag läser.
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): Att läsa när man är på väg någonstans, på tåg, eller buss är en höjdare. Jag slappnar av när jag har något att läsa och vet att jag har en tid som begränsar mitt läsande - om jag kommer ihåg att stiga av
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Klassiker vill jag gärna ha inbundna. Men egentligen föredrar jag att läsa pockets och vika hundöron och stryka under och över och skriva i marginalen.
Bästa lässnackset: Reisenkolor
Bästa läsdrycken: vatten
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Jag vill ha tyst när jag läser. Musik stör mig bara.
När på dygnet läser du helst? Dygnet runt typ
Bästa bakfylleläsningen: Läser inte när jag är bakfull för jag mår illa då och av det skälet blir jag sällan bakfull - eller full.
Bästa kollektivtrafikläsningen: Deckare
15 maj 2009 - Lettura update majmånad
Färdiglästa skall recenseras
Stress och utmattningsproblem
Where is my cow
Monstrous regiment
Hitlers sista resa
Helvetet på jorden
På gång
Speleman på taket
Vi åker till Sverige
Fröken Julie
9 maj 2009 - Lettura update
18 februari 2009 - Heberlein och det stora blå
Nej jag orkar inte. Det var mitt allmäna sinnestillstånd innan jag och Freddi bestämde oss för att ta en middagslur. Vi sov i en timma och sen orkade jag visst. Det är gudomligt skönt att sova! Vi åkte till Gleerups för att lyssna på Ann Heberlein som pratade om sin bok. Där träffade vi Ingrid. När jag väl hade hittat en plats där jag kunde stå och avläsa hörde jag allting! Det var rätt fantastiskt. Underbara begåvade kvinna som kämpat så hårt för förståelse. Underbar kvinna som vågar skriva en bok som prickar in precis allting som jag går omkring och grubblar över. Gud, ångesten, skulden och ansvaret mot vår nästa. Jag är inte ensam. Det är så skönt att veta! Efteråt signerade Ann boken som Ingrid gav mig. Vi berättade lite kort, jag och Freddi om att vår situation inte skiljer sig väldigt mycket från det hon skrivit om. Skönt att få säga. Sen tog jag några kort. Jag tyckte det blev så fint att jag ramade in det, se nedan. Jag hittade boken "Mindfullness" som ingår i kurslitteraturen. Jag läser biblioteksboken, men tyckte att den var så bra att jag ville ha den själv också. Dessutom ingick en dvd-skiva med meditationsövningar. Efter författarträffen åkte vi och simmade. Det var vuxenkväll vilket innebar att vi slapp horder med shrek-ungar och det var fullt av ljus i hela lokalen. Jag simmade 18 längder och var mer än nöjd efteråt. Bra dag.
18 februari 2009 - Trött
Jag har en enorm hög med böcker att recensera. Både läskursböcker och vanliga. Snart börjar vårens kurs i judisk mystik och en läskurs för K.G Hammar i kristen missionsvetenskap. Utöver det så ska jag idag gå till Gleerups där Ann Heberlein ska prata om sin nya bok (den som jag fick av Ingrid). Det är röda veckan vilket innebär att jag inte kan gå till badhallen och simma bort aggressioner. Tvi vale! Vad ska jag göra då? Gå i trappor? Med all största trolighet kommer jag gå i trappor! Jim & Maddox har börjat göra sig hemmastadda. Badkaret har slutat morra, farstun också! Istället springer de runt och muckar gräl med trion och de verkar ha jättekul.
Det är fortfarande iskallt ute. Inne också för vi använder inte elementen. Spara el, spara pengar! Men det är rätt okej eftersom katterna går efter oss och väntar på att vi ska sätta oss ner så att de kan få första tjing på att ligga i knät. Naturlig värmekälla! Bokrean börjar den 24 februari. Jag vet egentligen inte om jag kommer bli lika till mig som jag brukar. Känns som jag kan få tag på de flesta av böckerna via tradera eller bokbörsen. Det är väl klassikerna som drar lite. Men här nedan några av de böcker som förekommer under rean som kan rekommenderas (och som jag funderar på att köpa in - de som är markerade med ett "-" är sådana jag vill köpa, de andra har jag redan)
Fem personer som du möter i Himlen av Mitch Albom
Astons stenar av Lotta Geffenblad
Helt vanliga män av Chistopher Browning
- Folkmordens historia av Kristian Gerner
Auschwitz av Laurence Rees
- Tyskland talar - Niclas Sennertag
- Ondskans filosofi av Lars Svenden
- Art noveau
Extremt högt och otroligt nära av Jonatan Safran Foer
På lerfötter av Terry Pratchett
Små blå män av Terry Pratchett
Lunar park av Brett Easton Ellis
Adjö herr muffin
Pirr i magen klump i halsen
Rött hjärta blå fjäril
13 februari 2009 - Utläst, avsnäst!
Har nu läst ut hela "Självkänsla på djupet". Föga imponerad. Lätt förbannad. Borde jag vänta med recensionen tills jag smält detta väldigt lättuggade skräp för att kanske omvärdera boken? Kanske.
Men Inte särskilt troligt. Det blir en kort, men kritisk recension som kommer byggas upp tillsammans med annan litteratur, till läskursen. Dock tillåter jag mig själv berätta om mitt omdöme av boken nu.
Författarens huvudtes är att våra negativa föreställningar härstammar från vår barndom. I princip vad som helst kan ha sårat oss så pass mycket att vi fått vanföreställningar om verkligheten och om hur folk uppfattar oss. Detta leder till att vi "lägger krokben" för oss själva och nedvärderar oss i en aldrig upphörande nedåtgående destruktiv spiral. För att komma till rätta med dessa negativa självbilder - och reparera dem (vilket är rätt korkat i sig, då jag inte förstår varför man ska reparera något som är negativt? Reparera istället det positiva som gått sönder?) måste vi få kontakt med våra inre barn. Våra inre barn har på ett eller annat sätt sårats under uppväxten. Genom att berätta för vårt inre barn att dess känslor är berättigande (dock inte så mycket att vi får konfrontera våra plågoandar med det förflutnas smärta - vilket Wallin poängterar fyra eller fem gånger i boken). När det inre barnet förstår att det tillåts vara litet - men ändå är en "hemskt älskad unge" - kommer den vuxne i harmoni med sig själv och sin omgivning. Någon konfrontation kommer inte behövas, eftersom personen i fråga har löst problemet i sig själv!
Den andra tesen författarinnan driver handlar om Images - bildterapi (bildmystik i min mening). Enligt Wallin skall patienten aktivt föreställa sig sitt liv i bilder och dessa kommer att symbolisera vilka problem som är viktigast att ta upp. Detta skall terapeuten hjälpa patienten med, vilket på ett sätt gör boken onödig. Det är ungefär som en bok om yoga där författarinnan efter ett tag skriver att läsaren kommer att få hjälp av sin yogalärare med övningarna - vilket föranleder författaren att inte förklara vidare hur övningarna ser ut.
Hela boken känns då som en filmtrailer. Du får se vissa utvalda bitar - men vill du ha "the real thing" får du gå och se filmen.
Om man aldrig mött ångest - ångest i ren form, så kanske den här boken är en trevlig liten lektyr för att förstå sig själv (dock inte sin omgivning). Dålig självkänsla leder dig till att dra de mest förhastade slutsatser och får dig att skapa negativa föreställningar om hur du uppfattas av allmänheten. Dessa föreställningar kan vi komma till rätta med genom att acceptera våra känslor och trösta vårt inre barn. För mig låter det ofrånkomligt flummigt! Hela idén med ett inre barn som skall accepteras - och därefter blir en "härlig liten unge", ger mig kalla kårar. För vad säger egentligen (om vi nu förutsätter att vi har inre barn) att detta skulle vara en "härlig unge"? Våra inre barn kanske har DAMP. Föreställningen om att barnet har rätt att känna sig orättvist behandlad tycker jag är vettig - samtidigt som jag tycker att udden försvinner när författarinnan uppmanar läsaren att INTE tillämpa konfrontation på riktigt - utan bara i sin bildvärld. Det blir iallafall ett slags förnekande av känslor i slutändan. Och om vi nu accepterar den bild Wallin ger av våra negativa föreställningar som falska - bortser vi från en mycket betydelsefull komponent: det faktum att våra negativa föreställningar faktiskt kan vara sanna! Du kan bli mobbad på jobbet - det behöver inte vara en negativ föreställning att folk vänder ryggen åt dig! Om man ska förneka sig själv dessa känslor kommer man bli totalt emotionellt utarmad. Wallin ger inget vettigt svar på hur man ska hantera verkligheten om den är just så negativ som man föreställer sig. Och därmed faller hela hennes teori. Den fungerar per definition bara om världen är just så positiv som hon hoppas att den ska vara - och att vår självbild är just så negativ som hon förutsätter.
När författarinnan mot slutet av boken låter en av sina patienter skapa en mental picnic för alla sina personligheter: "mamma-Lena", "femåringen-Lena", "buttra-tonårs Lena" etc. börjar jag känna en vag känsla av schizofreni. Har alla de där personligheterna ett inre barn? Har de inre barnen barn? Får man aga andras inre barn? Tänk om en del människor går omkring med en latent schizofreni, som bara väntar på att utlösas och splittras när rätt omständigheter uppstår; skulle inte en sådan här tankeövning kunna vara en utlösande omständighet? För när jag blir förvirrad av hur man förväntas "tala" med sitt inre barn - och jag upplever ändå mig ha en ganska stark föreställning om vem jag är - så känns de terapimetoderna, som Wallin talar om, väldigt vaga. Jag ger boken en etta i betyg. Jag skulle kanske ändra mig om jag mötte någon som tillämpar denna typ av terapi på ett framgångsrikt sätt. Men mitt inre barn tvivlar på att Wallins inre barn har alla hästar inne i stallet.
4 januari 2008 - Om böcker
Ikväll ska jag dock fräscha upp minnet med "Förintelsen i perspektiv" eftersom tentan ska lämnas in snart och jag knappt börjat. Jag ska skriva om en bok eller en film rörande förintelsen. Det är minnet av förintelsen jag ska behandla - inte historia, vilket är utmanande men inte särskilt kul när man snorar så mycket att det blir snigelspår när man flyttar sig från säng till säng (låter horigt men vi har två sängar - en i blårummet och en i sovrummet).
Troligen har jag gått på något bakteriellt. Min hals är sårig och kroppen ömmar. Trots det tog jag och Freddi oss en minimal promenadtur mitt på dagen. Det blev 859 steg och det är pinsamt - men bra med tanke på hur sjuk jag är.
27 december 2008 - Freddis litteraturresume 2008
För att följa min älskades exempel har även jag gjort en summering av min läsningen under året som gått. Böckerna jag läser är med få undantag ljudböcker och det har under året blivit totalt 55 böcker - vilket jag är stolt över. Det är visserligen 21 böcker färre än förra året, men om man räknar bort alla Alfons Åberg och böcker av liknande snabblästa sort så läste jag endast 33 böcker av mer bastant karaktär förra året. Där tillkommer att jag la en dryg månad enbart på att läsa "Det andra könet" av Simone de Beauvoir i år - samt tre böcker på engelska av Barack Obama.
Inför detta år kom jag och Elinleticia överens om att vi skulle läsa minst 10 böcker av författare vi aldrig läst förrut. Jag kom upp i 21 sådana böcker - vilket jag också är både stolt och glad över. Flera av dessa författare läste jag sedan fler böcker av. Främst kan nämnas Peter Englund.
De böcker jag tycker var extra minnesvärda dettta år var följande:
"Det andra könet" av Simone de Beauvoir
Feminismens bibel som blev min första Letturajordgubbe. Detta verk på över 800 sidor har präglat jämlikhetstänkandet de senaste 60 åren och som fortfarande känns bitvis aktuell. De delar som inte är aktuella har förlorat sin aktuallitet då denna bok hjälpt till att skapa förändringen som gjort den inaktuell.
En bok som på flera sätt ändrade mitt sätt att tänka i jämställdhetsfrågor.
"Shoah" av Claude Lanzmann
En hemsk men vacker bok som är essensen från filmen med samma namn. I en rad intervjuer får man träffa överlevande från förintelsen, lägervakter, forskare, tjänstemän, invånare i byn Auschwitz mm. En smärtsam, och otumlande läsning som lämnar oerhört starka bilder.
"Är detta en människa" av Primo Levi
Ännu en bok om förintelsen. Den överlevande Primo Levi beskriver med smärtsam tydlighet och detaljsäkerhet sina upplevelser från Auschwitz. Flera av bokens formuleringar har blivit flitigt citerade aforismer om mänsklighet och medmänsklighet.
"Jag har inte sanningen, jag söker den" av K.G Hammar
Vår förre ärkebiskop berättar om sin syn på kristendom och hur han kämpat för att skapa dialog, förnyelse och nyanser i en tynande svensk kyrka. Som nyvaknad kristen var detta en bok som bekräftade känslor och tankar jag själv haft och jag kände att om en ärkebiskop med denna inställning kan ha en topposition i Svenska kyrkan, så har jag en plats där.
"Så dumt" av Mia Törnblom
Mia Törnbloms självbiografiska, självutlämnande och starka beskrivning om hur hon bröt sig loss från sitt nerkotikaberoende och efter lång kamp lärde sig att förlåta sig själv och sin omgivning.
"Dreams From My Father: A Story of Race and Inheritance" och "The Audacity of Hope: Thoughts on Reclaiming the American Dream" av Barack Obama
USAs tillträdande presidents böcker där han beskriver hur han vaknar politiskt och vad han vill med sin politik. En oerhört inspirerande läsning som får en att tro på framtiden. Har även läst hans senaste bok, men då den var mer av ett rent partiprogram kändes den inte som att den platsade här som inspirerande litteratur.
"Brev från Nollpunkten" Peter Englund
Svenska Akademins nytillträdde ständige sekreterares mästerverk. Han har skrivit en lång rad historiska essäsamlingar där många håller sig kring den Svenska storhetstiden på 1600-talet. Dock är det denna bok - om 1900-talets mörkaste stunder - som gripit mig starkast. Med ett nytt sätt att betrakta hemskheter och sätta dem i nya perspektiv har han med denna bok gjort stort intryck.
"Kejsaren av Portugallien" av Selma Lagerlöf
Denna listas enda helt skönlitterära bok. Nobelpristagaren Lagerlöf har vid upprepade tillfällen gjort mig besviken och båda de böcker jag tidigare läst och recenserat av henne har varit så usla att de fått lägsta betyg. Denna bok är dock djupt mänsklig, avancerat psykologisk, mycket gripande och genialiskt lättläst - och fick en femma
Nedan följer så en komplett lista av de böcker jag läst i år. Markeringen xx0xxx betyder att det är en författare som jag läser för första gången.
1. Kejsaren av Portugallien - Lagerlöf, Selma (2008-12-10)
2. Pojken som kallades Det - Pelzer, Dave (2008-11-05) xx1xx
3. Pojken som inte fanns - Pelzer, Dave (2008-11-10)
4. Pojken som överlevde - Pelzer, Dave (2008-11-13)
5. Tystnadens historia - Englund, Peter (2008-11-03)
6. Dreams From My Father: A Story of Race and Inheritance - Obama, Barack (2008-11-21) xx2xx
7. The Audacity of Hope: Thoughts on Reclaiming the American Dream - Obama, Barack (2008-11-25)
8. Change We Can Believe in: Barack Obama's Plan to Renew America's Promise - Obama, Barack (2008-11-20)
9. In och ut genom dörrar och fönster - Stenmark, Jan (2008-11-29)
10. Berglins tolva - Berglin, Jan (2008-10-02)
11. Jag skall dundra - Englund, Peter (2008-10-04)
12. Mera självkänsla - Törnblom, Mia (2008-10-05)
13. Så dumt - Törnblom, Mia (2008-10-06)
14. Vän av ordning - Batra, David Chandra (2008-10-09) xx3xx
15. Vargbröder - Paver, Michelle (2008-10-15) xx4xx
16. Förflutenhetens landskap - Englund, Peter (2008-10-17)
17. Greven av Monte Cristo - Dumas, Alexander d.ä (2008-10-25)
18. Flickan och skulden - Wennstam, Katarina (2008-10-13)
19. Jag har inte sanningen, jag söker den - Hammar, K.G (2008-09-02) xx5xx
20. Elva minuter - Coelho, Paulo (2008-09-10)
21. Gone, baby, gone - Lehane, Dennis (2008-09-12)
22. Självkänsla nu! - Törnblom, Mia (2008-09-16)
23. Brev från Nollpunkten - Englund, Peter (2008-09-23) xx6xx
24. Svart nåd - Lehane, Dennis (2008-09-27)
25. Det är inte värst sådär i början - Grennvall, Åsa (2008-08-03) xx7xx
26. Cynisk Romantiker - Grennvall, Åsa (2008-08-17)
27. Är detta en människa - Levi, Primo (2008-08-23) xx8xx
28. Nödvändigheten i att dansa - Thorvall, Kerstin (2008-07-20)
29. Porträtt av ett mycket litet barn - Thorvall, Kerstin (2008-07-15) xx9xx
30. Den jag aldrig var - Axelsson, Maj-Gull (2008-07-15)
31. Det andra könet - Beauvoir, Simone de (2008-07-05) xx10xx
32. Domedagen gryr - Paasilinna, Arto (2008-07-13)
33. Långt borta från Nifelheim - Axelsson, Maj-Gull (2008-07-08)
34. OA en seriepionjär - Lång, Helmer (2008-05-25) xx11xx
35. Shoah - Lanzmann, Claude (2008-04-03) xx12xx
36. Hundra år av ensamhet - Márquez, Gabriel García (2008-04-29) xx13xx
37. Medmänniskor - Einhorn, Stefan (2008-04-10)
38. Masker - Pratchett Terry (2008-04-25)
39. Signal - King Stephen (2008-04-10)
40. Mansförtyck och kvinnovälde - Ström, Per (2008-04-05) xx14xx
41. Små gudar - Pratchett Terry (2008-04-18)
42. Den svarta hönan - Pogorelskij, Antonij (2008-03-01) xx15xx
43. Hjärtan i Atlantis - King Stephen (2008-03-15)
44. Luthersk samverkan i nazismens skugga: Sverige och Lutherakademien i Sondershausen 1932-1945 - Appelqvist, Gunnar (2008-02-03) xx16xx
45. Krigets gudar - Iggulden, Conn (2008-02-05)
46. Mästaren och Margarita - Bulgakov, Michail (2008-02-21) xx17xx
47. Spelaren - Dostojevskij, Fjodor (2008-02-28)
48. Näsan - Gogol, Nikolaj (2008-02-10) xx18xx
49. Goda omen - Pratchett Terry (2008-01-04) xx19xx
50. Riddarna kring Dannys bord - Steinbeck John (2008-01-02)
51. En ring av järn - Cooper, Susan (2008-01-05) xx20xx
52. Roms portar - Iggulden, Conn (2008-01-19) xx21xx
53. Kungars död - Iggulden, Conn (2008-01-25)
54. Svärdens fält - Iggulden, Conn (2008-01-30)
55. Frukost på Tiffanys - Capote, Truman (2008-01-11)
56. Ofredsår - Peter Englund (2008-12-31)
26 december 2008 - Bokresumé anno 2008
36 Nya författare har jag utforskat detta år.
- Isprinsessan - Läckberg, Camilla(!)
- Tyskungen - Läckberg, Camilla
- Skuggorna vid träbron - Larsson, Zenia (le)(!)
- Efter våldtäkten - Sebold, Alice (le)
- Judiska minnen - Nordiska museét (le)
- Vem vågar tro på ett barn - Allmo, Birgitta (le)(!)
- Den engelska flaggan - Kertész, Imre
- Egalias döttrar - Brantenberg, Gerd(!)
- Själens begär - Falkenland, Christine (le)(!)
- Natten (eller "Och världen teg") - Wiesel, Elie (!)
- Extremt högt och otroligt nära - Safran, Foer Jonathan
- På lång sikt - Crafoord, Clarence (le)(!)
- Psykoanalytiskt orienterad psykologi - Sigrell, Bo (le)(!)
- Härskarplanen - Pringle, Heather (!)
- Slyngstad Events - Drougge, Unni (!)
- Utslag av oro - Haddon, Mark
- Writing the Holocaust: Identity, Testimony, Representation - Waxman, Zoe Vania (!)
- Is och vatten, vatten och is - Axelsson, Maj-Gull
- The Club Dumas - Perez-Reverte, Arturo (!)
- Våra pinade bröder av Israels stam - Jarlet, Anders
- Att lyckas med kognitiv beteendeterapi - Ledley, Deborah Roth mfl(!)
- Garp och hans värld - Irving, John (!)
- A capella - Faber, Michel
- Främmande i detta land - Trotzig, Astrid (le)
- En dag fylld av glädje - Singer, IB (le)
- Utvald att leva - Einhorn, Jercy (!)
- Nödvändigheten i att dansa - Thorvall, Kerstin
- Ensam dam reser ensam - Thorvall, Kerstin
- Hej Nostrademus - Coupland, Douglas
- Det ska vara en farmor i år - Thorvall, Kerstin
- Jag minns alla mina älskare och hur dom brukade ta på mig - Thorvall, Kerstin
- Provaktioner, passioner, personer och en eller annan hyacint - Thorvall, Kerstin
- Tänk om det är klimateriet - Thorvall, Kerstin
- Oskuldens död - Thorvall, Kerstin
- Det mest förbjudna - Thorvall, Kerstin
- Den försvunna mamman - Thorvall, Kerstin
- Svart resa - Thorvall, Kerstin
- Porträtt av ett mycket litet barn - Thorvall, Kerstin
- Hitlers sjukjournal - Irving, David (!)
- Lolita - Nabokov, Vladimir (!)
- Moder natt - Vonnegut, Kurt
- När man skjuter arbetare - Thorvall, Kerstin
- En man utan land - Vonnegut, Kurt
- Förintelsen inför rätta - Guttenplan, D.D (!)
- Wintersmith - Pratchett Terry
- Aprilhäxan - Axelsson, Maj-Gull
- Och dom som inte har - Axelsson, Maj-Gull
- Dom dödar oss - Axelsson, Maj-Gull
- Flickan i den röda kappan - Ligocka, Roma(!)
- Små blå män - Pratchett Terry
- A hat full of sky - Pratchett Terry
- Shoah - Lanzmann, Claude(!)
- I Hitlers tjänst - Junge, Traudl (!)
- Döden ligger lågt - Pratchett Terry
- Den svarta hönan - Pogorelskij, Antonij (!)
- Den sexuella människan - Heberlein, Ann (!)
- Den tusende gången - Lytsy, Anna (!)
- Med förintelsen i bagaget - Zubicky, Sioma (!)
- Jaget och maskerna - Goffman, Erving (!)
- Den som vässar vargars tänder - Rydberg, Carina (!)
- Livet tillbaka - Fried, Hédi
- Liseys berättelse - King Stephen
- Den meningssökande människan - Gärdenfors, Peter (!)
- Judisk humor - Neuman, Bertil
- Pesten - Camus, Albert (!)
- Näsan - Gogol, Nikolaj (!)
- Främlingen - Camus, Albert
- Viljan till mening - Frankl, Viktor
- Njetotjka Nezvanova - Dostojevskij, Fjodor
- Mördarna i bland oss - Wiesenthal, Simon
- Alias Grace - Atwood, Margaret
- Döden i Venedig - Mann, Thomas(!)
- En illusion och dess utveckling - Bergstrand, Göran(!)
- Hanas resväska - Levine, Karen(!)
- Den evige äkta mannen - Dostojevskij, Fjodor
- Den omätbara människan - May, Rollo (!)
- Det landsförvisade språket - Kertész, Imre
- Ett tredje liv - Fried, Hédi
- Fallet - Camus, Albert
- De överlevandes barn - Epstein, Helen(!)
- Signal - King, Stephen
- Fly för livet - von Zweigbergk, Helena (le)
- Judisk ras som äktenskapshinder - Jarlet, Anders(!)
25 december 2008 - Harold Pinter avliden
Ännu en nobelpristagare avliden. Jag har inte läst så mycket av hans pjäser men några tyckte jag var riktigt roliga. Iallafall är det synd. Men han kommer finnas kvar i bokhyllorna dock!Peter Englund blir nya ständig sekreterare i Nobelpriskommiten. Bra val. Men eftersom Horace ändå blev invald i akademin på livstid antar jag att han bara återgår till att vara ledamot? Och han är en jävel på litteratur, men jag gillar hans kaxighet och hans torra humor också. Jag skulle vilja byta boktips med Horace en vacker dag.
21 december 2008 - Jönssonligan - tack!
Vis av erfarenhet valde jag en bok som berörde andra världskriget, nämligen "Tyskungen" som jag budade hem från Tradera. Och sen var det kört. För jag älskade den. Jag drevs av läsbegär och insåg att jag hade TRE andra böcker av Läckberg som jag fått av Jönssons - TRE!!! Dreggel!!! Utropstecken!!!
Så jag grabbade första bästa och var klar samma dag. För närvarande läser jag Läckbergs debutbok "Isprinsessan" och formligen frossar. Men varför fastna för just Läckberg? Det finns ju massor av svenska deckarförfattare, de är så många att de tycks yngla av sig i bokhandeln! Nå, Läckberg är speciellt för att hon:
1. Skriver om vanliga människor utan ett alltför dystert perspektiv. Hon har ett varmt och levande språk och mycket trovärdiga huvudpersoner. Till och med de allra mest osympatiska figurerna får nya dimensioner genom Läckberg-filter. Hon ryggar inte för att skriva om det tunga - men till skillnad från somliga deckarförfattare känns det tunga aldrig omöjligt att bära. På sätt och vis liknar läsning av Läckberg, läsning av Agatha Christie. Mord är kul och avslappnande! (copyright skyddad slogan:)
2. Det är väldigt vanligt att författare ska briljera och visa att de kan jonglera med flera historier i luften samtidigt. De gör hopp i tiden och trycker in så många olika människor i berättelsen som möjligt. Inte sällan blir det kvantitet snarare än kvalitet. Det finns deckare där jag fått sitta och gissa mig till vem som berättar, då det inte avslöjas förrän en bra bit in i gällande kapitel. Den förvirrningen gör inte direkt läsningen friktionsfri. Men Läckberg har förmågan att tydliggöra vem hon berättar om genom små subtila detaljer. Jag vet bara efter några rader vem hon pratar om, och det utan att det blir klumpigt. Jämför man t ex Mankells övertydliga vinkar med Läckberg får man bara skratthosta. Och det tar mig till nästa punkt.
3. Vi slipper olidligt deprimerade överviktiga män som gnäller över sina liv. Vi slipper "insiktsfulla" betraktelser över Afrika homosexuella och flyktingperspektiv. Med andra ord slipper vi dumdryga pekpinneperspektiv på Världen. Och ärligt talat är det en enorm lättnad. Jag upplever att alltför många författare har gjort det till sitt manifest att uppmärksamma minoritetsgrupper och skriva om dem på ett altför uppenbart "jag vågar minsann skriva om det här - det är inget konstigt med det, jag har inget emot HOMOSEXUELLA...de är precis som vi.." yadayada. I Läckbergs böcker saknas den moraliserande tonen och berättelsen (och minoriteterna) vinner på det.
Här är de böcker som kommit ut av Camilla Läckberg hitills:
- 2002 - Isprinsessan X
- 2004 - Predikanten X
- 2005 - Stenhuggaren X
- 2006 - Olycksfågeln X
- 2006 - Snöstorm och mandeldoft (skall inköpas om den finns som vanlig bok och inte bara ljudbok)
- 2008 - Sjöjungfrun (skall inköpas)
29 oktober 2008 - Makabert pinsamt Guillou!
Appråpå att Stig Larsson rangas som en bättre deckarförfattare än Guillou har den senare attackerat Larssons författarskap och hävdat att all framgång beror på Larssons tragiska död. Oss emellan är det något av det osmakligaste jag hört! För även om det vore så (vilket det inte är - då Larssons böcker håller en helt annan klass än Guillous) så finns det ingen orsak att göra en sån här attack mot en författare som är död! Vad hoppas Herr Självgod uppnå med ett sådant ställningstagande? Egentligen?!!! Jag skäms faktiskt lite å Guillous vägnar. 12 september 2008 - Clintan?
1. Barabbas av Pär Lagerkvist
2. Peter Pan in Kensington Gardens J. Barrie
3. Och månen har gått ner av J. Steinbeck
4. Fallet av A. Camus
5. Doktor Jekyll och Mister Hyde av Stevenson
6. På igenvuxna stigar av Hamsun
7. En dag fylld av glädje av I.B Singer
8. En otäck historia av Dostojevskij
9. På västfronten intet nytt av Remarque
10. Näsan av Gogol
3 september 2008 - Porträtt av Maj-Gull Axelsson
26 augusti 2008 - Bloggtoppen
4 augusti 2008 - Alexander Solsjenitsyn r.i.p
- En dag i Ivan Denisovitjs liv 1963
- Två berättelser 1963
- Cancerkliniken 1968
- Den första kretsen 1969
- Högra handen och andra noveller 1970
- Självbiografi och nobelföreläsning i litteratur 1970 1972
- Arbetets republik 1973
- Augusti 1914 1973
- Gulag-arkipelagen (fyra delar) 1974
- En kalv med eken stångades 1975
- Kapitalisternas förräderi 1976
- Lenin i Zürich 1976
- Västerlandets misstag 1981
- Det röda hjulet 1984
En nobelpristagare ur tiden. Åttionio år gammal var han och hade levt ett produktivt liv! Författaren skrev om de sovjetiska lägren men är kanske mest känd för sin bok "En dag i Ivan Denisovitjs liv". Den ska jag omedelbart låna hem från biblioteket. Länk till artikeln om dödsfallet finns på Aftonbladet. Om du vill läsa mer om författarens gärningar, läs på Wikipedia.org
20 juli 2008 - Det andra könet
Simone de Beauvoir utgav 1949 det som kom att bli hennes magnum opus – feminismens bibel – ”Det andra könet”.
I den vill hon slå fast att könsrollerna är en konstruktion som mänskligheten påtvingat sig själv, och inget som naturen bestämt.
Ur alla tänkbara synvinklar - naturvetenskaplig, psykoanalytiskt, socialt, politiskt, litterärt osv. – visar Simone sin bild av hur människor redan i barndomen särbehandlas och präglas till att bli annorlunda från varandra.
Mannen blir den centrala ”förste” och kvinnan blir den sekundära ”andre”. Han uppfostras till stolt maskulinitet med fysiska aktiviteter och behovet att jaga och ta för sig. Hon å sin sida omgärdas med tabun, förbud, passiv väntan och instängdhet.
En återkommande tanke i boken är den om kvinnan som en autonom varelse. I Europa och Nordamerika 1949 hade kvinnan nyligen fått rösträtt och den ena efter den andra rättigheten lagstadgades till kvinnans fördel. Likväl var den allmänna bilden av kvinnan - som beroende av och underkastad mannen - fortfarande gällande.
Detta drev Simone till att skriva sitt verk med syfte att avliva varje myt och vrångföreställning att mannen och kvinnan skulle skilja sig värdemässigt – där mannen är den förste och kvinnan den andre, som bara kan definiera sin identitet i förhållande till mannen.
I en historisk genomgång försöker Simone inledningsvis förklara hur denna myt uppstod.
På den tid människan var ett nomadfolk var kvinnans naturliga uppgifter (att föda och amma barnet, och därefter ha huvudansvar för barnets uppfostran) värdemässigt likvärdigt med mannens naturliga uppgifter (att med sin starkare fysik jaga vildebråd och slåss mot fientliga inkräktare).
Men i det ögonblick människan slutade med detta leverne och började slå sig ner och äga försköts balansen. Kvinnans roll var fortfarande den samme, men mannen tog den nya rollen av att vara den som köpte eller erövrade – och därmed den som ägde. Detta innebar att kvinnan inte ägde, och stod i skuld till mannen. Hon fick betala med att föda hans barn och ge honom sex.
Här skapades den onaturliga obalansen som sedan dess existerat i olika grad i så gott som alla kulturer. Vissa har varit mer jämställda, ett ytterst fåtal har varit matriarkala och i allt för många fall har kvinnan betraktats som en ren ägodel - livegen och utlämnad till mannens godtyckliga vilja.
Genom alla tider har mannen sedan försökt hitta olika bevis – ofta genom att hävda Guds vilja – för att detta är naturens rätta varande. Men i själva verket är det så att mannen tagit sig denna rätt för att han kan det. Och numer är tillståndet så väl etablerat att få på allvar ifrågasätter det.
Simone citerar Standale för att belysa detta:
”En nyfiken Parisare, som förr om åren vandra i parkerna i Versailles, drog den slutsatsen av allt han såg att träden växte klippta.”
På Lettura har vi betygen 1 – 5 samt jordgubbe. Kravet för att en bok ska få jordgubbe är att den gjorde ett så djupt intryck på recensenten att den förändrade dennes sätt att tänka och se på saker.
”Det andra könet” är ingen perfekt bok, men den ändrade mitt sätt att tänka och se på saker. Framförallt kring vad som behövs för att vara en autonom/självständig person. Beroendeskap är så mycket mer avancerat och mångbottnat än jag tidigare trott. Exempelvis att även hänsynsfullt bemötande, vänliga handlingar och omtanke – under vissa omständigheter – kan vara kränkande, kontrollerande och respektlöst.
Ett ofta förekommande exempel i boken är den Viktorianska tidens syn på kvinnan. Hon är avgudad och dyrkad. Hon är en skir och ömtålig blomma, en blid varelse som män går genom eld och smärta för. Men detta var männens konstruktion av bilden av kvinnan. De kvinnor som inte levde upp till den bilden, eller valde att inte göra det, blev utfrysta och föraktade. Det var bara inom de ramar som männen bestämt som kvinnan hade sitt höga värde.
Dessa insikter – som boken gav mig – i kombination med att dessa ”nyheter” nådde mig först 60 år efter det att boken publicerats, visar vilken kraft den har och är värdig betyget jordgubbe.
Brister finns – men lyckas inte dra ner betyget från topp. Ett par brister har dessutom med åldern att göra. Simone skrev sitt verk då Freud fortfarande var psykologins gud, så vissa partier blir det i min smak psykoanalytiskt dravel. Men dessa partier är korta och inte betydelsebärande.
En annan brist visar samtidigt på bokens styrka – att kvinnans situation i 40 –talets Frankrike inte alls liknar kvinnans situation idag. Många orättvisor är borta och kvinnan är oerhört mycket mer självständig i förhållande till mannen än då. Detta gör att många av bokens exempel är föråldrade och jag saknar exempel utifrån dagens förutsättningar.
Styrkan jag pratar om är att det är just denna bok – feminismens bibel - som på många sätt lagt grunden för denna stora förändring blivit av. Därför är det också extra intressant att titta på de områden som inte förändrats. Exempelvis har kvinnor överlag fortfarande lägre löner än män – till och med i länder som hävdar att de är jämställda.
Detta får mig vidare att fundera på hur kvinnoförtrycket förändrats. För självklart finns det kvar trots alla förbättringar. Exempelvis var pornografi och extrembantning inte en del av kvinnobilden på Simones tid, medan det idag är farligt nära det accepterade.
Kvinnofötrycket har muterat och jag blir inspirerad att ta till mig Simones tankar så djupt att jag blir förmögen att se nya mönster i dagens samhälla och jobba emot dom.
Jag har läst den av Åsa Moberg och Adam Inczédy-Gombos oavkortade översättningen från 2002. Denna 880 sidor lång ljudbokstegelsten tog mig ungefär två månader att komma igenom, men då läste jag även fotnötterna längst bak i boken (i de flesta fall veckor efter jag läst det aktuella stycke där nothänvisningen fanns) – och även detta till trots var de flesta noter spännande och inspirerande att ta del av.
Boken lästes på ett utmärkt sätt in av Marianne Isaksson. Dock hade ljudtekniken ett par brister då man på vissa ställen kunde höra samma stycke upprepas ett par gånger varav en gång med Mariannes replik till ljudteknikern: ”Ska jag ta det en gång till eller var det bra så? … okej.”
Även om det är en lång bok – som kanske kan vara lite mastig för en ljudtekniker att plöja igenom för att dubbelkolla brister – så tycker jag det bör göras ändå. Om inte annat så för att slippa gliringar från ljudboksrecensenter.
//Freddi
15 juli 2008 - Thorvall biografi (jag kryssar av)
- 1959 - Boken till dig X
- 1960 - Kvinnoglädje
- 1960 - För henne
- 1961 - Flicka i april
- 1962 - Någon att tycka om
- 1963 - Flicka i Paris
- 1964 - Flickan i verkligheten
- 1965 - Den nya kvinnan
- 1965 - Dubbelroll
- 1965 - Porträtt av ett mycket litet barn X
- 1965 - Andra boken till dig
- 1966 - Jag vill dansa
- 1966 - Gunnar gör mål
- 1966 - Anders och hans stora bror
- 1967 - Fula ord är så sköna
- 1967 - Det var inte meningen
- 1967 - När Gunnar ville spela ishockey
- 1967 - Thomas - En vecka i maj
- 1968 - Kvinnor och barn
- 1968 - Gunnar vill inte klippa håret
- 1969 - "Vart ska du gå?" "Ut"
- 1970 - Anders leker kurragömma
- 1970 - Peter möter Cecilia
- 1970 - Nämen Gunnar!
- 1971 - Följetong i skärt och svart
- 1971 - I min trotsålder
- 1971 - Resan till Italien
- 1971 - I stället för en pappa
- 1972 - Jag vet hur det känns-
- 1972 - Mamma, var är du?
- 1972 - Hur blir det sen då?
- 1973 - Men akta dig, så att du inte blir kär
- 1973 - Tala mera om det
- 1973 - Sergio i Chile
- 1973 - Jag vill också vara med
- 1974 - Min pappa säger att din pappa sitter i fängelse
- 1974 - Godnattsagor om Anders, nästan 4
- 1975 - Sara
- 1975 - Vart ska du gå? Vet inte
- 1976 - Det ska vara en farmor i år
- 1976 - Att älska Sussy (utläst men inte recenserad)
- 1976 - Det mest förbjudna X
- 1977 - Den lyckliga kärleken
- 1977 - Oskuldens död X
- 1977 - Mer om Sara
- 1978 - Anders hittar en kattunge
- 1979 - Ensam dam reser ensam
- 1980 - Doften av pion
- 1980 - Jonas och kärleken
- 1981 - Din lycka är min
- 1982 - Tänk om det är klimakteriet X
- 1984 - Ett fönster på glänt
- 1985 - Kärleksdikter
- 1985 - Den försvunna mamman X
- 1985 - Johanna
- 1987 - Tacka och ta emot och andra berättelser om kärlekens förvillelser
- 1987 - Svart resa X
- 1991 - Nedstigen ängel
- 1993 - När man skjuter arbetare X
- 1995 - I skuggan av oron X
- 1998 - Från Signe till Alberte X
- 1999 - Berättelsen om Signe
- 1999 - Provokationer, passioner, personer och en eller annan hyacint X
- 2000 - Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig X
- 2001 - Nödvändigheten i att dansa
- 2003 - Upptäckten X
- 2005 - Jag är en grön bänk i Paris - Dikter 1965-1991
