Jim i vår stora gröna och mysiga säng. Och Maddox förstås. Igår kom Jönssons hem från Florida och nu är dom säkert bruna och goa. Imorgon ska vi träffa Mille. Jag har saknat honom massor! Ska fråga om vi inte kan få låna katterna igen - det var så himla tryggt att komma hem till ett hem där det var en katt i varje rum - minst. Nästan odrägligt härlig känsla faktiskt. Så odrägligt att vi börjat prata om en fjärde katt. Och JAG VET att det inte vore så smart.....men...då måste vi verkligen få låna Jim och Maddox igen :)....
Ikväll ska vi till Åsa, Rune, Isak och Ella. Det ska bli kul, men jag är nervös som vanligt när vi ska träffa andra personer än dem jag ser i spegeln. Typ. Idag är allra sista dagen innan OSA och de flesta har svarat. Extra cred till Tobbe och hans Karin, som svarade med världens sötaste kort med hjärtan på. Det blev vi extra glada för!
Bild på blomma jag tog häromdagen och min bröllopsklänning så här långt. Armarna är klara och jag håller på att sy över broderibaksidan (alltså på avigan) för att det ska se snyggare ut. Härnäst skall klänningsslutet sys till med knappar för den tyll som jag ska göra avtagbar ifall jag så vill. Jag är otroligt nöjd med mig själv och har belönat mig själv genom att köpa en liten symaskin som jag kan göra sömmar på - enkelt, så jag slipper sitta i timmar och göra det för hand. Att JAG kunde sy? Det hade jag ingen aning om. Och det var inte förrän jag satte saxen i klänningen som jag började våga leka lite och sen bara visste jag hur jag skulle göra.....stolt!
Det börjar närma sig OSA datum för bröllopet. Idag börjar bröllopsklänningen se rätt skaplig ut. För att vara det första riktiga plagg jag syr - så är det inte alls illa. Imorgon jobbar Freddi dag medan jag ska plugga. Hinner jag ...vilket jag gör...men troligen inte kommer vilja....ska jag ut och gå eller springa. Oavsett vilket blir det mycket läsande framöver.
Jag har visserligen klippt så mycket i klänningen att den inte längre är igenkännbar - men jag tror jag har hittat en grej jag vill göra! Nu har den ärmar! Och den är bra mycket kortare än förut. Problemet är framstycket som jag klippt sönder. Det måste lagas och fixas till och sen behöver jag ett silkeslinne att ha under, eftersom urringningen är fruktansvärd och min idé med en trekant av tyg inte fungerade bra alls. Men det kan ju bli bra. Och om det inte blir hundra så tar jag den andra klänningen istället - det här får bli mitt vansinnesprojekt. Jag bara väntar på att blixten ska slå ner så den får liv....
Finns på Branten för 1700 kr (reapris), men de mönstrade har redan tagit slut. Jag var så HÄR nära att köpa en sån här kappa för att den var så vacker att jag fick kärlekssug i hela kroppen. Nu köpte jag den aldrig - så jag får nöja mig med att blunda och drömma om kappan......det är Bea Szenfeld som står för designen!
Turning Torso utanför Malmö blev ju en besvikelse för alla som förväntade sig det som namnet antydde - att hela bygnaden snurrade, inte bara vred sig. För de med begränsad fantasi och förödande realism kanske det bara var löjeväckande att överhuvud taget tro att något sådant lät sig göras och att det stillastående vridandet var en självklahet.
Nåväl. Nu är det dax. Turning Torso håller på att byggas på riktigt nu. Två skyskrapor som står färdigt 2010 där varje vångingsplan är snurrbart och drivs av solenergi. Ha! Haa!! Säger jag.
Här ytterligare en av porträttbilderna i min portfölj. Jag är väldigt nöjd med ljuset i bakgrunden i denna bild. Det var dock en svår bild att beskära, men jag har tänkt i trianglära former och tycker att jag har lyckats. Helt obehandlad!
Detta charmtroll har precis blivit utsedd till världens fulaste hund. För mig fullständigt obegripligt. Men det är på ett sätt intressant i hela vacker/full-diskussionen. Vad är det som betraktas som fult och vad är vackert. När jag ser Gus ser jag en levnadsglad liten krabat som är oerhört älskad och lever ett bra liv trots avsaknad av ett öga och ett ben. Jag ser energi, levnadsglädje, lycka. Jag ser inte fulheten... Se fler bilder här.
Här en samling med bilder från catwalken för höstens säsong på Noa Noa. Personligen tycker jag det är en rätt tråkig samling i jämförelse med hur det brukar vara. Men säkerligen kommer jag förälska mig i vissa kläder iallafall. Det är stor sommarrea på Noa Noa för tillfället och inom kort blir det halva priset på rean. Alltså - ut och handla. Det ska jag!
Halvfart. Jag sover hela tiden. Ledsen resten av tiden. Läser, tittar på tv, tränar - men inget med entusiasm. Framtiden skrämmer. Bröllopet som fest - tänk om vi inte hinner fixa allting? Tänk om det blir rörigt den dagen. Tänk om jag får ångest? Tänk om jag måste stå framför Ellinor med sobril i magen. Tänk om tänk om tänk om. Men mest av allt - tänk om efter! Efter måste jag börja ett nytt liv. Eller fortsätta ett gammalt kasserat som inte leder till något alls. Så känns det. År efter år plugga. Jag kan inte ens föreställa mig själv jobba. Inte föreställa mig själv skaffa körkort. Barn ska vi inte ens prata om. Sisyfos det är jag. Så känns det. Totalt hopplöst. Det enda som tröstar är att jag kommer gifta mig med min rätta. Jag hyser ingen som helst oro inför DET. Men att livet faktiskt ska gå vidare sen. Jo jag vet att livet skulle gått vidare oavsett vad. Men det känns som en stor brytningspunkt. Någon dag kommer jag vara klar med studierna. Någon dag måste jag leva på riktigt som andra. Hämta barn på dagis. Lämna barn i skolan. Åka på arbetsbesök till folk i Skåne. Vara diakon. Jag är så himla rädd. Jag minns inte hur det var att vara vanlig och inte ha ångest. Jag minns inte hur det kändes att vara stolt över sig själv och vara behövt. Jag minns bara.
Sjukskrivning, beroende, kamp, ledsenhet, regredering till ett barn på fem år, eller åtta år eller möjligtvis nio. Men absolut inte absolut inte tjugoåtta. Eller snart 29 år. Trettioårs kris? Egentligen inte. Det är snarare rädslan över att jag inte minns hur det var att ha ett normalt liv. Hur det var att kunna träffa människor utan att behöva förbereda mig mentalt i flera dagar först. Å jag är rädd. Gud finns. Men kommer han hjälpa mig. Jag tror inte på att Gud ordnar upp saker åt en. Isåfall hade han ordnat upp saker åt mig tidigare. Så jag måste verkligen göra det själv. Inga skyddsnät. Inga förhoppningar om att någon står bakom om jag faller. Yrkesliv är inte detsamma som privatliv. Freddi kan inte stå överallt när jag faller. Han är bara en människa. Och falla kommer jag. Snälla låt det inte bli för hårt.
Humbert förälskar sig i den tolvåriga Dolores "Lolita". Han vet om att han har en läggning som gränsar till det pedofila, men väljer att bortförklara det ondskefulla i att förgripa sig på ett barn, genom att forma bilden av ett barn som inte är som andra. Han titulerar dessa ovanliga barn "nymfetter". Det är brådmogna små flickor som har en tidigt utvecklad sexualitet - och därför inte skadas av att ha könsligt umgänge med vuxna. Humbert blir inneboende hos Lolitas amorösa moder Charlotte. För att få möjlighet att styra över flickans vardag och möjliggöra sammanträffanden gifter sig Humbert med Charlotte som efter att ha läst sin mans privata anteckningar om hennes dotter upprört rusar ut på gatan och lämpligt nog blir överkörd. Tack vare detta olyckliga sammanträffande får Humbert fri tillgång till Lolita i egenskap av styvfar och enda förmyndare till den lilla.
Klassiker, väcker lika mycket känslor idag som när den gavs ut. Belyser maktperspektiv, speciellt det sexuella som i denna historia är det enda maktmedel Dolores "Lolita" har möjlighet att utnyttja. Frånstötande berättelse som vrider och vänder på perspektiven, vilket är oerhört frustrerande dramaturgiskt och känslomässigt. Filmatiserats vid två tillfällen. Jag har sett den andra versionen med Jeremy Irons. Bok och film skiljer sig mycket från varandra, framför allt för att boken är skriven i jag-form. Det är Humbert som berättar och hans uppfattning om verkligheten kan av förklarliga skäl ifrågasättas. Lolita utmålas som en beräknande flicka som vet att utnyttja Humberts passionerade sexlust. Lolita är enligt berättaren inte särskilt intelligent, hon intresserar sig mestadels för ytliga ting. Detta tycks Humbert både uppskatta och förakta. Självförbråelser finns i stor utsträckning - men bedrägliga och opåligtligt. Det finns ständigt ursäkter för att Humbert ska rucka på sina gränser. Man kan ursäkta mycket med "kärlek". Boken är oerhört bra skriven, men filmen är nästan bättre, för den är mer nyanserad och som en spark i magen! Ovan några av bilderna från "Lolita" bland annat från det tillfälle där hon fått veta att hennes mamma är död - och söker tröst hos pedofilen, för att hon, som Humbert säger "inte har någon annan, alls".
Okki muckar med katterna och Maddox gör upprepade försök att skilja pälsen från kroppen och skrämma skiten ur alla utom en krullhårig hund. Turligt nog är inackorderingskatterna vana vid Jonna (Jönssons boxer) så det är rätt lugnt trots allt. Ebba och Agador ligger på skrivbordet och är söta. Det är deras jobb idag och imorgon, sen ska Jim ta upp kampen! Efter vi har lämnat Okki ska vi på kattungs-besök! Först i Lund och sedan i Kävlinge. Vi har insett att vi kanske vill ha en fjärde katt - men det ska till en riktig personlighet om så blir fallet. Alltså - kattungsbesök i massor! Efter kattungarna ska vi hälsa på Åsa med familj. Åsa fyller 30 år idag och Freddi har fixat jordens bästa present (han ger BARA BRA presenter). Ikväll ska jag träna. Allt gott hitills trots att den där lagen om avlyssning skrämmer skiten ur mig. Verkligen! Inget att göra åt ta mej fan.
Idag röstades FRA lagen igenom. Exakt vad det kommer innebära för Sverige får vi veta när "fel" personer kommer till makten. Sverigedemokraterna till exempel! Denna lag innebär att det blir lagligt att undersöka "kriminella" människor - men exakt vem som pekas ut som kriminell - det kommer vara ganska godtyckligt.
Det går inte att tala om yttrandefrihet när allting man skriver, privat som offentligt kommer granskas - sparas och eventuellt användas mot dig. Demokrati är inget beständigt - man måste ta hand om den! Hur lätt demokrati kan förvandlas till motsatsen kan man se på Tyskland anno 20-tal och tio år därefter. Demokrati är inget självklart. Den här lagen är en ofantlig kränkning mot integriteten.
Säg nu inte att "så länge man inte har något att dölja så...." - för DU VET INTE OM DU HAR NÅGOT ATT DÖLJA...det är makthavarna som nu får möjlighet att bestämma vad som är kriminellt och inte. De kan spara material, undersöka vilka kommunitys du loggar in på. Till och med sjukjournaler och liknande kan bli lagligt att granska. Alla har något att dölja beroende på vad allmänheten upplever är "fel".
Men det är inget att göra åt. Så här är det. Det är bäst att vi har fullt förtroende för de som styr Sverige i framtiden. För nu har vi inte längre något val. Återstår att flytta.
Och NEJ, du som gick in på bloggen för att läsa tårfyllda inlägg om Em-finalen, mörk dag ta mig fan - piss off!!!!
Tysta Skolan är vår vän! Om vi tvivlade på om vi skulle fixa terminen förut - så tvivlar vi inte längre. Vi är bara oändligt tacksamma. Tacksam är jag också för att det finns fanatiska samlare av pocket-spel på Tradera. Mitt snobbenspel gick för 420 kr och det med tropiska fiskar ligger redan över 400 kr! Det är skönt när man kan få in lite pengar som drygar ut de egna pengarna - de där som inte ska gå till hyra och sånt, utan bara nöjen! Man kan bli glad för mindre. I lördags när vi åkte in till Köpenhamn skulle vi köpa whiskey. Tidigare gånger vi varit där, har vi alltid lyckats glömma inköpet och komma på det halvvägs upp på bron. Den här gången råkade vi åka förbi en drive-in shop som hette "buttleshop". Här inhandlade vi fin whiskey bara 90 sekunder från bron. Himla slagfärdigt. Vi har inte druckit någon whiskey än. Men för att ni ska kunna göra er en föreställning om hur stor flaskan är - så kommer här en bild. Liten katt - stor whiskeyflaska!
Äntligen är jag klar med broderiet på ryggen till bröllopsklänningen. Jag är jättenöjd. Verkligen! Det är det svåraste projekt jag gjort hitills. Imorgon börjar jag med klänningskanten. Egentligen har jag inte så mycket att skriva om. De senaste dagarna har vi haft det skönt och tagit hand om varandra och vårt gäng med katter. Fem katter delar lägenhet med oss för tillfället. Första dagen fräste dom lite - nu är dom bundisar och leker så parkettgolven ryker. Men det är bara kul.
Idag kom min lilla jackett från Noa Noa från Linköping. Den var mycket ljusare än den jag sände tillbaka från Lund. Den här var i den färgen som jag hade tänkt från början - och som påstods icke existera! Efter att ha vägt för och nackdelar mot varandra bestämde jag mig ändå för att köpa den (trots att den var mörkare än jag ville ha) - men alltså - det verkar som om jacketterna i samma modell går i olika nyanser av färgen "lace" och att jag hade väldig tur! På bilden ser ni också broderiet som snart är klart. Det återstår några småstygn som jag missat - samt efterstygn för att ta fram mönstret tydligare - men i det stora hela är det färdigt och visst blev det fint. Nu ska jag vänta in Freddi från jobbet. Det har varit en för jävla dag. Ångesten går i vågor och vräker in över mig när jag minst anar det. Men jag har ändå bara förtärt en sobril idag - så jag är stolt över mig sjäv. Jag hoppas bara den värsta ångesten går över under natten för jag orkar inte en till sån här dag.
Mail från barndomskamrats föräldrar att de inte kommer på bröllopet. Oväntad ångest över det hela. Väldigt oväntad och väldigt stark ångest. Det kommer liksom inte vara några människor på bröllopet som sett mig växa upp förutom våra grannar (tack gode gud för dom). Men jag har fått släppa farmor, mormor & morfar, resten av släkten. Barndomskamrater till pappa & mamma (av naturliga skäl). Då är det min barndomsvän från Colombia kvar och hennes familj. Om inte Tanja heller kommer så blir jag helt förstörd. Det kanske betyder mer för mig än för dom, jag vet inte.....men det betyder mycket för mig! Att några från förr - som sett mig som bebis och sett mig växa upp, är där på min stora dag. Men freakångest. Jag insåg hur ledsen jag var när jag stod på busshållplatsen på väg till Okki. Inget att göra åt. Jag och Freddi skulle träffas där - och sen skulle han iväg på jobb kl tre, och jag skulle vakta resten av tiden. När jag kom fram till Okkis så var allting kaotiskt. Och sen blev det ännu värre. Till sist var det så illa att jag var tvungen att gå igenom allting jag sagt och gjort under dagen i detalj eftersom det kändes som alla hatade mig - med rätta. Varje gång jag gick igenom det kändes det värre än förut. Och det slutade med sobril och beslut att åka hem. Vi ringde I och frågade om det var okej att lurven fick vara ensam två timmar. Det gick fint. Men jag skämdes. Och sen följde Freddi mig till bussen och nu är jag hemma och det kändes som ALLA på hela bussen såg på mig med hat-ögon. De granskade mig och fann mig fet, ful, äcklig, korkad, liten och dum. Jag kan övertyga mig själv om att ingen bryr sig det bittersta om mig på en fullsatt buss - men då känns det nästan ännu värre. Det här är freakångest när den är som värst. Eller egentligen inte....för isåfall skulle jag inte kunna skriva det här. Det kan bli värre. Men nu är jag hemma. Jag har tänt alla lampor och har en katt på skrivbordet, en i sängen och en som tittar dystert på mig vid matskålen (som är full). Jag har mina böcker, mitt broderi och möjligheten att blogga. Men ändå är jag vettskrämd. Varje gång ångesten försvinner föreställer jag mig att den inte var SÅ illa, trots allt. Att jag hade någon form av kontroll mitt i allt det svarta. Men nu när jag är där - det finns ingen kontroll. Det finns bara tankar på att hitta gömda rakhyvlar och sätta igång för att få bort skiten. Men jag får inte skära mig. Och jag måste lära mig att behärska monstret. Men måste det vara så svårt?
Ja nu börjar det närma sig. Jag har två färger kvar att brodera in, samt bakgrundsstygn så att mönstret syns bättre. Gasväven ska tas bort med vatten och sen är allting klart! Och tur är väl det eftersom jag har min jackett från Noa Noa att brodera klart också. Eftersom den är mycket mörkare i tyget än min klänning så måste broderiet ta fram ljusare färger så att det inte skär sig. På den lilla bilden syns mönstret jag planerar att använda vid armsluten....
Jag gillar strukturen som mönstret bildar, lite våffligt nästan! Men självklart ska det vara lite ljusare än på denna bilden!
Min pojkvän är underbarast i hela världen! I natt var vi uppe tills molnen började spricka upp kring två tiden. Vi pratade om jämlikhet och om Simone De Bevoir vars bok "Det andra könet" som Freddi precis läst ut. Jämlikhet är sexigt! Freddi jobbade dag så han fick knappt någon sömn alls, medan jag sov till klockan var halv tolv. Jag skäms nästan. Nästan! Sen gick jag till stan och fick trumhinnorna spräckta av en ny drös med studenter som var lovligt glada. Men denna drös var faktiskt rätt lugna i jämförelse med de tidigare skockarna...
Jag köpte en fin blus från Indiska nedsatt till 99 kr och en bikini på HM för 79 kr (se bilderna). Är väldigt nöjd! På Åhlens var det pocketrea och jag gjorde ett inköp av fyra pockets: Slavenka Draculic "Inte en fluga förnär" som handlar om krigsförbrytarna i Bosningen, Thorvalls "När man skjuter arbetare", Milan Kunderas "Skrattet och glömskans bok" samt "Det förlorade landet" av Göran Rosenberg som handlar om Israel. Nu är jag hemma tillsammans med Freddi som träffade vår gulliga granne på Erikshjälpen där hon jobbar! Maken till kvinna! Hon har flera barn, hon jobbar ideelt, hon tar hand om sin handikappade son - och ändå har hon tid att skänka ett leende och fråga om man vill komma in på besök. Sånt älskar vi!
Nåväl. Jag ska krypa till sängs med en bok och läsa lite. Sen ska jag fortsätta brodera. På fredag kommer Mille med katterna Jim och Mad som ska bo här en vecka medan Mille och hans familj är på semester i Florida! :)
Vi gillar stipendier - yes we do!!! Idag kunde vi kosta på oss att köpa lite prylar från Indiska för att fullkomliga vår lägenhet. Vi kikade på nya knappar till Freddis bröllopskostym och var hos optikern för att göra linsundersökning. Allting väl - på den fronten.
Tyvärr var hela Lund proppat med omogna små idiotstudenter som införskaffat sig visselpipor och stora tutor (såna man har till sjöss för fan!). Fulla och galna sprang de runt och vrålade att de "SKULLE" ta studenten! Tro mig på mitt ord - de skrålade runt INNAN de hade tagit studenten. Grundligt pinsamt. Egentligen har jag inget emot att man skrålar på flaken och sjunger - men visselpiporna gör mig galen för att inte tala om hur jävligt tutorna låter. DÖ MÄNNISKOR...DÖ!!! Och vad är hypen egentligen? Det är bara en ursäkt för att få supa loss en massa. Nästan alla tar studenten - det är inte direkt en bragd. Bragden kommer när vi börjar prata om att överleva livet - det verkliga, efteråt. Och festandet och skränandet blir bara värre för varje år. Jag hatar!!! Jag gör verkligen det. Ljuden och det störiga sättet får mig att bli så förbannad! Och gu nåde den som vågar säga ifrån - "ge fan i att tuta bredvid mitt öra!!!" - jag är glad för din skull, men jag skulle vara gladare om du firade någon annanstans och lät mig slippa se era fulla spackelansikten!
GAAAAAAAAAAAAAAH
På bussen hem var det f ullproppat. En dagisklass på så där 20 barn och ungefär lika många studenter. Gissa vilka som var mest tyst? Givetvis. Fast det fanns ljusglimtar - för vid en hållplats gick alla studenter av - utom EN. Ni skulle sett hennes min när det plötsligt blev tyst och hon som stått och vrålat bara någon sekund innan såg ut som en katt som skiter - när man tittar på. Väldigt skamsen och väldigt illa berörd. HA...det tyckte jag var kul.
För du har tagit studenten för du har tagit studenten för du har tagit studenten...fy fan vad du är dum!
Å! Jag vill ha den här otroligt söta broschen från Paraphernalia som föreställer en lite spänd lemur som undrar om han glömde stänga av spisen. Underbart. Hos Paraphernalia finns också vackra 3dimensionella hängsmycken av hjärtan, guldfiskar och massor av annat. Helt underbar sida så smit in dit ett tag och njut!
År 2000 stämde den välkände engelske historikern David Irving författarinnan Deborah Lipstedt (och bokförlaget Penguin books) för att ha förtalat honom och ifrågasatt hans trovärdighet som forskare. David Irvings böcker om nazism med inriktning på det tyska rikets militärhistoria hade rosats av pressen. Han ansågs av många vara en mycket kompetent historiker som bidragit till nya perspektiv på nazismen.
Och kanske var det just därför som Irvings påståenden att förintelsen inte ägt rum i den omfattning ledande historiker gör gällande - som gjorde honom så farlig. Hans historiska argument kom att utnyttjas av nynazister som äntligen hade en historiker med gott rykte som galjonsfigur. David Irvings avsikt att dra Lipstedt (och senare även Gitta Sereny) inför rätta var politisk. Eftersom den engelska domstolen kräver att den svarande i målet måste bevisa att det hon/han påstått stämmer (omvänt gäller i den amerikanska domstolen!) skulle Deborah Lipstedt vara tvungen att bevisa att förintelsen ägt rum. Det handlade alltså om att ställa den gångbara synen på förintelsen inför rätta. Irving ifrågasatte förintelsen som vi känner till den. Han ifrågasatte gaskamrarna, omfattningen av katastrofen och att Hitler skulle gett order om att förinta det judiska folket. David Irving tog fasta på det tvivelaktiga i att förlita sig på vittnesmål och rättegången kom att engagera långt fler personer än det hade gjort om fallet endast handlat om Irvings vandel.
D.D Guttenplan har skrivit ett inträngande och nervkittlande reportage om rättegången som behandlar målet och de inblandade men framför allt - historieskrivningen som sådan. Problemet med förintelsen som historia är tendenserna hos författare/konstnärer/filmskapare forma en oantastligt sakral och ganska ensidig bild av det förflutna. Alla judar blir per definition offer - och alla tyskar djävulska antisemiter. Det farliga med en sådan enkelspårig historieskrivning är att den löper större risk att ifrågasättas av belackarna.
Det finns en duktig judisk författare som heter Norman Finkelstein som har skrivit en mycket intressant bok om hur olika judiska organisationer i USA utnyttjar förintelsen, för politiska syften (boken heter "Förintelseindustrin" och är utgiven av Ordfronts bokförlag). Erkända historiker som inte varit odelat positiva till judarnas agerande under kriget, och belyst judarnas samverkan till förintelse (tex genom att analysera juderåden som fick sköta nazisternas smutsiga politik i getton) och hur djävulskt detta förintelsesystem var uppbyggt, som Hilberg och Hannah Arendt som båda har judiska anor - har blivit smutskastade för att de vägrat betrakta förintelsen ur ett ensidigt perspektiv.
Guttenplan frågar sig vad historia egentligen är, huruvida man kan förlita sig på vittnesmål och om det verkligen är "vinnarna som skriver historien". Bland de många böcker om förintelsen som jag har läst är detta en av de mest djuplodande. Den är mycket svår att lägga ifrån sig och väcker massor av nya tankar.
Rätten dömde till Lipstedts fördel och David Irvings rykte blev nedfläckat. Därefter började historiker granska hans andra böcker i sömmarna - och kom fram till att även dessa hade stora brister i källhänvisningar och var förvanskade för att passa Irvings syften. År 2005 åtalades Irving efter en föreläsningsturné i Österrike - där han redan, femton år tidigare hade blivit förbjuden att tala (i Österrike är det förbjudet att förneka förintelsen) och han dömdes till ett treårigt fängelsestraff. Den viktigaste lärdomen att dra från rättegången har dock etablerats - ingen historia är helig! Man kan alltid lära mer och man måste våga ifrågasätta för att skriva sann historia. Men som Guttenplan också tar upp i slutet av boken - är det viktigt att inte frånkänna vittena deras minnen och upplevelser. Vittnesmål och arkeologisk historia måste komplettera varandra. Boken får en stark femma i betyg.
Idag - promenad fram och tillbaka från stan. Fixade med läskurs och lämnade in papers för förra kursen. Jag hann med att fixa en del andra grejer också och här hemma har vi gjort rent sovrumsfönstren! Trasorna blev helt svarta efteråt så det var så dags. Jag ligger efter i recenserandet. Jag har att recensera:
Förintelsen inför rätta av Guttenplan Bunkern av Ó Donnell Kyrkan, nazismen och demokratin av Lars Gunnarsson Tysk dagbok av Gelfand Pianisten av Szpilman
Just nu läser jag en väldigt bra biografi som handlar om Kafkas flickvän som också var författare och dog i Ravensbuck - vilket boken också heter. Imorgon ska jag ta itu med recenserandet på allvar. Steg: 12 555 varav 9052 var aerobics under 75 minuter
Freddi har Okki, jag har skrivit klart en grej för kursen och ska träffa min handledare om läskursen i sommar. Jag har sovit ut också - men tyvärr på alldeles för många sömntabletter, så det är dags att ta paus igen. Jag hatar det. Men det har hjälpt förut. Dock är det bara att vänta på att jag i det närmaste kommer vara på urkasst humör för att jag inte fått sova. Whatever. I helgen fortsätter jag med Tradera-makelemanget. Jag ska försöka bli klar med broderiet också. Och Marias bilder *suckar*...det är alltid så där trist att göra klart bilderna. Ta kort är som att göra mat, att sen jobba med dom och se till att dom hamnar hos rätt person är mer av disk. Så jag ska diska *lovar*....
Vi kommer ha besök på bröllopet av Pettson och Findus!!! Så ni som är bjudna - tveka inte att ta med er barnen, för det blir en sjujäkla fest! Pettson och Findus spelas upp på Ballongteatern i Hembygdsparken i Ängelholm, om man vill se dom lite tidigare än så.
På bilden ser ni brudparet i pre-bröllopspositioner med Rönne å bakom sig. Det kommer bli en underbar dag, den 8 augusti. Vi kan knappt stilla oss. Och Ellinor har skickat över vigselprogrammet - allt great!
Lyckliga oss som har varandra
Bröllopsprogrammet kommer se ut ungefär så här: - Välkomstskål och mingel samt spåtant för små och stora barn - Middag med tal och underhållning, bland annat solistsång av Åsa och lite spex med Pettson & Findus - Efterätt och ännu mer sånt som är kul - Vigsel i skymningen vid Rönne Å, uppsläpp av flygande lyktor.... - Bröllopstårta och fiskdamm för dom små - Fest så länge folk orkar och har lust.....
Idag har vi hållit igång från morgon till kväll. Först Okki, sen tjocka släkten - Ängelholm, Klitterhus havsbad, Hembygdsgården för att träffa Peter och slutligen hem till Ebba-Kristina och tjattra litet. Jag är väldigt trött, men frågetecknen rörande bröllopet har rätat ut sig. Vi har mycket bättre koll nu än innan. Peter är en klippa - bildligt och bokstavligt talat. Jag fick några otroligt fina bilder hemma hos Bosse och på silkesaporna som har två helt nya småttingar. Jag hade sådan tur att de vågade komma fram och jag lyckades till och med ta en bild på syskonen när de tittar in i kameran. Tyvärr blev bilden inte helt skarp - men jag ska fixa till den lite så kanske jag kan visa upp den sen. Även de flygande hundarna har fått valpar och visade stolt upp sig. Men roligast av allt var förstås att träffa småbarnen inne hos Bosse. De har nu blivit så vana vid oss att de kommer fram och försöker rycka kameran ifrån oss. De nästan slåss om att få vara med i bild - så det är ett direkt nöje att plåta. Det var det förstås innan också - men nu, ännu mer. Ovan en bild på trött silkesapa. Ungefär så känner jag mig nu. Så jag ska zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Vi har ju haft våra dunster med vår korkade granne förut. Han som super som fan och stör sig på att vi går omkring i lägenheten (han bor i lägenheten under oss). Enligt hans uträkningar går vi 37 gånger fram och tillbaka varje kväll och vi är helt jävla onormala. Efter många vändor hos ordförande i vår förening har vi kommit fram till att vi inte får dammsuga efter klockan 21:00 och det är ju rimligt. Token ville dock visa oss hur man ska gå - för att det inte ska låta om fötterna (om man går barfota alltså) och där gick gränsen. Jag tänker fan i mej inte gå på ett speciellt sätt i lägenheten för att en knäpp gubbe sitter och har fladdermushörsel! Fuck no! Men så röker dom. Och dom röker på det där speciella sättet som folk röker på när dom vet att dom kommer bli 102 år gamla och ändå dö av att bli påkörda av häst med vagn. Totalt jävla nonchalant sisådär två paket om dagen, precis under vår balkong. Man kan inte ha öppet fönstren för röken stiger rakt upp och går in i lägenheten.
Inte nog med allergin, jag har astma också och rök får mina lungor att skrika. Och det går väl an så länge man inte behöver vädra - men senaste dygnens 30 graders värme har gjort om vår lägenhet till Dantes inferno, krets "vilkenfanduänväljer" och vi MÅSTE ha fönstren öppna. Idag blev situationen extrem när Freddi gick ner för att försöka få Tomten att lyssna på våra vädjanden. Enligt denna får vi dock skylla oss själva som "går omkring där uppe"...rökning är enligt honom fullt likvärdigt. Så imorgon ska ordförande snacka igen med killen. Om det inte fungerar så blir det fullskaligt krig!!!
Det är nämligen tillåtet att röka - det är inte sjysst - men det finns ingen speciell lag som säger att man inte får. Det är bara praxis i lägenheter att respektera grannarna. Man grillar inte på sin balkong eftersom röken stiger uppåt - man röker inte, av samma skäl. Och man piskar inte mattor så att dammet yr ner till grannen. Men det är som sagt bara praxis. Men om idioten fortsätter så har jag mattor att piska, det svär jag vid allting heligt. Och HEY..då behöver jag inte dammsuga så mycket (det som han stör sig mest på) som jag gör nu!
Jag är arg. Eller arg är fel ord. Förbannad är mer tillämpligt. Någon gång har jag haft på ljud för högt, för att jag helt enkelt inte hört att det varit högt. Grannarna vet att jag är döv - jag har uttryckligen sagt att de måste komma upp och ringa på ifall det är något extremt - jag kan helt enkelt bara ha missat det. Men grannen hävdar att han inte tänker särbehandla mig. Å...jag är så less. Dövhet är dövhet. Och borde inte människan vara LITE tacksam över att han KAN HÖRA att jag går 37 gånger varje kväll?....
Freddi plåtade mig på Tropicariet när jag sitter och småtjattrar med lemur-Bosse. Inte konstigt att jag blir accepterad! Jag sitter precis som en lemur. Ett steg närmare förfäderna :)
Först hämtade vi Dennis nya motorcykel & Dennis var glad s om ett barn! Sen åkte vi in till Helsingborg och åt köttbullsmackor uppe vid kärnan. Slutligen blev det ap-besök för mig och Freddi, medan Dennis åkte runt och latjade med sin nya hoj. Det var i det stora hela en väldigt skön sommardag!
I början på 90-talet skapade den då nypensionerade biskopen Martin Lönnebo en krans med pärlor som skulle hjälpa honom finna riktningen i livet. Han hade varit ute på seglats i medelhavet och av hotande storm tvingats söka skydd på en liten ö med bara några få invånare. Han hyrde ett rum och var sedan tvungen att invänta stormens bedarrande. I sysslolösheten och vilsenheten skapades tanken på frälsarkransen.
Detta är ett pärlband för bön/meditation där varje pärla står för något specifikt - från den stora Gudspärlan i guldfärg, via bland andra de röda tvillingpärlorna för emottagen och given kärlek till den vita uppståndelsepärlan.
Frälsarkransen är givetvis sprungen ur den kristna etiken med Gud som den sammanbindande faktorn och den man vänder sig till i livets alla skeden efter stöd eller med tacksamhet.
Men kransens utformning och den självklara tanken bakom, gör det lätt att ta till sig filosofin kring frälsarkransen.
Lönnebo har till exempel blivit kritiserad för att frälsarkransen är både för mystisk och för barnslig. På båda synpunkterna svarar Lönnebo att det inte spelar någon roll, för det fungerar.
Carolina Welin och Carolina Johansson har skrivit "Livets pärlor. Meningsfull träning i livsmod, självinsikt och andlighet" utifrån Martin Lönnebos filosofi kring frälsarkransen och framställt böner (som flera är skrivna av Lönnebo) och texter som ska kunna illustrera tankarna och hjälpa till i det andliga arbetet.
Personligen tycker jag om frälsarkransidéerna, men tycker inte Welin/Jonasson helt lyckats föra fram dem. Det känns mer som att jag kan skönja Lönnebos stora tankar genom Welins/Johanssons ganska grunda och naiva texter. Men jag blir definitivt sugen på att läsa Lönnebos egna böcker och införliva frälsarkransen i min vardag och mitt andliga arbete.
Bild på blomma jag tog häromdagen och min bröllopsklänning så här långt. Armarna är klara och jag håller på att sy över broderibaksidan (alltså på avigan) för att det ska se snyggare ut. Härnäst skall klänningsslutet sys till med knappar för den tyll som jag ska göra avtagbar ifall jag så vill. Jag är otroligt nöjd med mig själv och har belönat mig själv genom att köpa en liten symaskin som jag kan göra sömmar på - enkelt, så jag slipper sitta i timmar och göra det för hand. Att JAG kunde sy? Det hade jag ingen aning om. Och det var inte förrän jag satte saxen i klänningen som jag började våga leka lite och sen bara visste jag hur jag skulle göra.....stolt! 
Turning Torso utanför Malmö blev ju en besvikelse för alla som förväntade sig det som namnet antydde - att hela bygnaden snurrade, inte bara vred sig. 
Detta charmtroll har precis blivit utsedd till världens fulaste hund. För mig fullständigt obegripligt. Men det är på ett sätt intressant i hela vacker/full-diskussionen. Vad är det som betraktas som fult och vad är vackert. När jag ser Gus ser jag en levnadsglad liten krabat som är oerhört älskad och lever ett bra liv trots avsaknad av ett öga och ett ben.
Idag röstades FRA lagen igenom. Exakt vad det kommer innebära för Sverige får vi veta när "fel" personer kommer till makten. Sverigedemokraterna till exempel! Denna lag innebär att det blir lagligt att undersöka "kriminella" människor - men exakt vem som pekas ut som kriminell - det kommer vara ganska godtyckligt. 
Vi gillar stipendier - yes we do!!! Idag kunde vi kosta på oss att köpa lite prylar från Indiska för att fullkomliga vår lägenhet. Vi kikade på nya knappar till Freddis bröllopskostym och var hos optikern för att göra linsundersökning. Allting väl - på den fronten.
År 2000 stämde den välkände engelske historikern David Irving författarinnan Deborah Lipstedt (och bokförlaget Penguin books) för att ha förtalat honom och ifrågasatt hans trovärdighet som forskare. David Irvings böcker om nazism med inriktning på det tyska rikets militärhistoria hade rosats av pressen. Han ansågs av många vara en mycket kompetent historiker som bidragit till nya perspektiv på nazismen. 
Vi kommer ha besök på bröllopet av Pettson och Findus!!! Så ni som är bjudna - tveka inte att ta med er barnen, för det blir en sjujäkla fest! Pettson och Findus spelas upp på Ballongteatern i Hembygdsparken i Ängelholm, om man vill se dom lite tidigare än så. 
Vi har ju haft våra dunster med vår korkade granne förut. Han som super som fan och stör sig på att vi går omkring i lägenheten (han bor i lägenheten under oss). Enligt hans uträkningar går vi 37 gånger fram och tillbaka varje kväll och vi är helt jävla onormala. Efter många vändor hos ordförande i vår förening har vi kommit fram till att vi inte får dammsuga efter klockan 21:00 och det är ju rimligt. Token ville dock visa oss hur man ska gå - för att det inte ska låta om fötterna (om man går barfota alltså) och där gick gränsen. Jag tänker fan i mej inte gå på ett speciellt sätt i lägenheten för att en knäpp gubbe sitter och har fladdermushörsel! Fuck no! Men så röker dom. Och dom röker på det där speciella sättet som folk röker på när dom vet att dom kommer bli 102 år gamla och ändå dö av att bli påkörda av häst med vagn. Totalt jävla nonchalant sisådär två paket om dagen, precis under vår balkong. Man kan inte ha öppet fönstren för röken stiger rakt upp och går in i lägenheten. 
Detta är ett pärlband för bön/meditation där varje pärla står för något specifikt - från den stora Gudspärlan i guldfärg, via bland andra de röda tvillingpärlorna för emottagen och given kärlek till den vita uppståndelsepärlan.
