20 juni 2008 - Lolita
Kategori: Lettura
Klassiker, väcker lika mycket känslor idag som när den gavs ut. Belyser maktperspektiv, speciellt det sexuella som i denna historia är det enda maktmedel Dolores "Lolita" har möjlighet att utnyttja. Frånstötande berättelse som vrider och vänder på perspektiven, vilket är oerhört frustrerande dramaturgiskt och känslomässigt. Filmatiserats vid två tillfällen. Jag har sett den andra versionen med Jeremy Irons. Bok och film skiljer sig mycket från varandra, framför allt för att boken är skriven i jag-form. Det är Humbert som berättar och hans uppfattning om verkligheten kan av förklarliga skäl ifrågasättas. Lolita utmålas som en beräknande flicka som vet att utnyttja Humberts passionerade sexlust. Lolita är enligt berättaren inte särskilt intelligent, hon intresserar sig mestadels för ytliga ting. Detta tycks Humbert både uppskatta och förakta. Självförbråelser finns i stor utsträckning - men bedrägliga och opåligtligt. Det finns ständigt ursäkter för att Humbert ska rucka på sina gränser. Man kan ursäkta mycket med "kärlek". Boken är oerhört bra skriven, men filmen är nästan bättre, för den är mer nyanserad och som en spark i magen! Ovan några av bilderna från "Lolita" bland annat från det tillfälle där hon fått veta att hennes mamma är död - och söker tröst hos pedofilen, för att hon, som Humbert säger "inte har någon annan, alls".