9 oktober 2009 - Lookalike

Två personer som inte har något med varandra att göra på något som helst sätt, utom utseendet.

Hyde i That 70' show och Beethoven.

//Freddi

6 oktober 2009 - Ny portfoliobild

Agador fortskrider! Och Hvilan är ett utmärkt växthus för mitt fotograferande. Kika in på Agador.blogg.se och se fler bilder från de senaste dagarna, samt lite information om vad som händer i mitt liv :)

27 september 2009 - Bloggschizofreni

Det måste få finnas rum till att vara grinig och berätta om livet som det är. Agador räcker inte som ersättning. Jag älskar att lägga ut bilder och inspireras, men jag saknar att ha en plats att vara grinig på.

Så.....smuleliten är officiellt min pms-håla.

26 september 2009 - Alvtegen suger

Folk har försökt pracka på mig Karin Alvtegen i flera år nu. Jag har konsekvent vägrat. Men nu har jag belägg för mitt avståndstagande. Idag läste jag ut hennes senaste bok "Skugga" och det var en av de tråkigaste böcker jag läst. Förutsägbar som bara tusan och när jag trodde att den inte kunde bli sämre - så sjönk den till oväntade djup. Boken handlar om en nobelpristagare och hans familj som naturligtvis bär på en mörk hemlighet som hotar att komma till var mans öra. Inbäddat i det meningslösa tjatet på 400 sidor finns pedofili, skumraskaffärer, otrohet och självmord. Det saknas bara en mimare.

Det var först när jag läst ut boken som jag insåg att författarens alster inte bara är tristessen personifierad - utan även för sig med faktafel. I boken är en av huvudpersonerna en barnöverlevande från Treblinka. Flickan skulle ha överlevt i tre år innan hon befriades från "koncentrationslägret". Alvtegen tycks inte brytt sig om faktagranska sina uppgifter, för Treblinka var inte något koncentrationsläger - utan ett förintelseläger, där ankomna judar omedelbart tvingades lämna ifrån sig värdesaker och bege sig till gaskammaren. I lägret fanns inga barn och även för de judar som jobbade i sonderkommandot var överlevnadstiden månadskort.

För mig är författarens val att plocka in en "överlevande" från nazisttidens fasor slentrianmässigt. Det finns ju inte en deckarhistoria (eller psykologisk tristthriller om man nu föredrar det) som saknar sina nazister!!! Det är tröttsamt och provoaktivt att en berättelse inte bär utan en sådan intrig! Jag är less på skiten. Och om man nu verkligen MÅSTE ha en förintelsehistoria inbäddad i hela härligheten, så kan man väl ändå faktagranska rubbet när man är klar?

Efter några kapitel började jag kolla hur långt jag hunnit och hur många sidor jag hade kvar. Ett himla dåligt tecken när det gäller litteratur. Efter halva boken utläst varvade jag den med "Vetenskapsteori för nybörjare" som ingår i min kurslitteratur för socialt arbete. Den nämnda boken är en tråkig faktabok som vänder sig till folk som är intresserade av att "få en introduktion till det vetenskapliga sättet att tänka. Den tar upp olika vetenskapliga tillvägagångssätt och resonerar kring deras för- och nackdelar" ----

och den boken valde jag framför att roa mig med en Alvtegen. Jag känner mig korkad som ödslat tid på en så överskattad historia som "Skugga". Boken får en etta i betyg (och så högt betyg enbart för att Alvtegen har ett vackert språk).

Nu ska jag fortsätta vara grinig inofficiellt.

23 september 2009 - En ny Pratchettbok snart ute

Läs mer på agador.blogg.se
jag kommer nog inte använda denna blogg särskilt mycket. Den blir till privata saker och då kommer jag nog iallafall hänsvisa från Agador att jag skrivit något nytt. Så återigen - adda Agador så du kan läsa och se mina bilder varje dag. puss

21 september 2009 - En schyst deal

Jag blev kontaktad via mejl av en trevlig och förtroendeingivande kille vid namn Patrick KW Chan. Tydligen har jag förutsättningar som passar perfekt för hans affärsverksamhet och han vill ha mig med.
Jag känner mig både smickrad, utvald och glad för denna möjlighet.
Snart kommer jag att tjäna mycket pengar och kan sluta mitt jobb och göra vad jag vill om dagarna. Först ska jag bara leta fram mitt kontonummer och skicka honom så vi kan börja göra affärer.
Bifogar hans mejl så att ni kan se själv om ni inte tror mig.

/Freddi

"För er uppmärksamhet
 
Det är förståeligt att du kan vara lite orolig eftersom du inte känner mig men jag har en lukrativ affärsverksamhet förslag av ömsesidigt intresse att dela med dig. Jag fick din referens i mitt sökande efter någon som passar min föreslagna affärsrelation.
 
Jag Patrick KW Chan Executive Director & Chief Financial Officer för Hang Seng Bank Ltd Jag har en dold verksamhet förslag för dig. Jag måste be dig hjälpa mig att köra ett företags projekt från Hong Kong till ditt land. Det innebär överföring av en stor summa pengar. Allt som rör denna transaktion skall vara rättsligt göras utan problem. Vänligen sträva efter att nå största möjliga diskretion i allt som rör denna fråga. 
 
När pengarna har framgångsrikt överförts till ditt konto, ska vi delar i förhållandet som skall godkännas av oss båda.
 
Jag föredrar du nå mig på min privata e-postadress nedan och slutligen efter att jag skall förse dig med mer information om denna operation.
 
Vänligen om du inte är intresserad ta bort det här mailet och inte jaga mig eftersom jag lägger min karriär och livet av min familj på spel i denna satsning. Även om inget vågade ingenting vunnit.
 
Din tidigaste svar på detta brev kommer att uppskattas. 
  
Vänliga Hälsningar
chan.patrick"


21 september 2009 - Allt för min syster

 Boken handlar om en familj. Mamman har tidigare varit advokat men är nu heltidsmamma. Pappan är brandman. Dom har en son som heter Jessie och är familjens rebell. Faktum är att han mår så dåligt att han blivit pyroman vilket kanske är ett slags sätt att få hans pappa, som är brandman, att notera honom. I familjens mitt står Kate. Hon har cancer. Hon borde egentligen inte leva. Hon har överlevt 10 år längre än vad läkarna sa. Men detta har hon gjort med hjälp av sin syster, Anna. Kate och Anna älskar varandra, precis som de flesta syskon gör, men det går aldrig att ta miste på att Annas syfte i livet är att rädda Kate. Att bistå med sin egen kropp som är designad för att hjälpa Kate. När föräldrarna först fick höra vad som hänt med leukemi, gav läkarna dem rådet att skaffa ett barn som skulle bli idealistisk donator till Kate. Anna är det första designade barnet. Hon lever för att hennes syster ska kunna leva.

Denna berättelse är berättad utifrån hela familjens perspektiv. De får egna kapitel där de får berätta sin historia. Vilket skapar en väldigt bra balans eftersom det är svårt att döma när både mamman systrarna, Jessie och pappan har rätt. Alla har ju rätt på sitt sätt men Anna mår inte bra. Hennes syster har nyss återhämtat sig från cancer men har insjuknat igen och denna gång sitter det i njurarna. Hon behöver en njurtransplantation. Och eftersom Anna även tidigare har fått ge blod och benmärg tycker familjen att det är självklart att hon även ska donera en njure till Kate.

De eventuella riskerna som Anna tar tycker föräldrarna är försumbara i jämförelse det Kate får stå ut med. Man skulle kunna säga att de inte behandlar Anna som en individ, utan det som Anna senare skriker till sin mamma: ”Ett livskärl”.

Boken börjar när Anna kontaktar en advokat för att inleda en process mot sina föräldrar. Hon vill få egenbestämmanderätt över sin egen kropp trots att hon ännu inte är myndig. Hon gör detta vid ett tillfälle då hennes beslut är av avgörande betydelse för Kates liv. Men poängen är att alltid är sådana tillfällen. Dom upphör inte.

Annas mamma upplever att Anna är oerhört egoistisk och kallhjärtad. Men hennes far visar en förståelse och blottlägger ett tvivel han har haft kring det etiska i att använda Anna som donator, som han har haft i många år.
Denna bok handlar mycket om förnuft kontra känsla. Vissa livsavgörande situationer är det helt enkelt inte möjligt att objektivt avgöra en sak som gynnar det ena barnet men utsätter det andra för fara om målet är överlevnad.
Vi får följa den rättsliga processen mot Annas föräldrar och hur detta kommer att påverka dem som familj. Splittra dem och gjuta dem samman igen för att återigen splittras.

Det här är en mycket intressant bok eftersom den tar upp livsavgörande frågor och etik. Boken berör många av de problem som vi moderna människor tampas med eller kommer att tampas med. Förmågan att kunna designa ett barn för att kunna upprätthålla livet på ett annat: kan det vara etiskt försvarbart? Boken ger alternativa sätt att se på det utifrån hela familjens perspektiv – mamma, pappa, bror och syster – vilket gör att berättelsen aldrig blir ensidig och att man känner empati med alla personer och det de går igenom. Det här är en sträckläsarbok. Den är originell samtidigt som det känns som om den är utformad dramaturgiskt för att blir en film. Upplägget är otroligt idealistiskt och alla personerna är sympatiska och lätta att känna sympati för.  Och det blir på något sätt den mycket empatiska bilden i sig krackelerar i en massa frågor. Det finns något tillrättalagt i denna berättelse. Eller om man får säga så – sentimentalt. Men jag tror det är där jag inte kan ta berättelsen till mitt hjärta för jag är smått allergisk mot alla söta snyfthistorier. Jag är en cyniker vilket jag är medveten om och vill lägga en brasklapp att min betraktelse över denna bok - som möjligen lite för konstruerad och möjligen lite för sentimental – ändå är en bok som har och kommer att beröra massor av människor. Denna bok har ett budskap och handlar om något så viktigt som etik. Min inte helt jublande attityd är bara en individuell åsikt. Jag rekommenderar denna bok att läsas av alla. Och trots den kritik jag harutdelat så gav jag denna bok en stark fyra i betyg.


Jag fick den här boken i present från Mana och det var först nu som jag hade tid att läsa den. Stort tack för en skön läsupplevelse vännen!


15 september 2009 - Tommare än vanligt

Ja denna blogg börjar kännas lite ödslig, eftersom jag förälskat mig i agador och mest verkar där. Och eftersom det är tusen år sedan jag producerade en vettig bokrecension så har jag inte haft så mycket att skriva om. Jag fortsätter bana igenom Missionsteologi boken paralellt med en bok om Eichmann av pastor Hull, som också ingår i min läskurs. Utöver det har jag en recension på "Stengrunden" som väntar och på födelsedagsboken som jag fick av familjen Jönsson (stort tack i efterskott) - "Konsten att fylla trettio".

Idag eller snarare i natt vaknade jag av att klockan ringde. Den hade på ett eller annat sätt blivit felinställd så klockan var bara fyra eller något och jag kunde inte somna om. Mina ben värkte efter dagen utan rullstol dessförrinnan och jag låg och oroade mig för att orka morgondagen. Och det gjorde jag inte. Jag var så trött att jag var gråtfärdig och till sist ställde jag in hela dagen eftersom jag knappt orkade avläsa Freddi.

Nu mår jag lite bättre och har lärt mig min läxa. Det är knäckande att behöva använda rullstol, men hellre det än att få så här ont och bli så trött. Jag kan använda både kryckor och rullstol och alternera! Imorgon är det friluftsdag för Hvilan och jag kommer inte vara med (känns onödigt att spela brännboll i rullstol när man kan sitta hemma och plugga missionsteologi - jihaaah). Ska gå till sängs redan nu så jag är pigg och alert nog att avsluta hemtentamen imorgon (tvivelaktigt om jag hinner, men optimisten i mig säger....eh...egentligen ingenting...så skitsamma).

På agador.blogg.se finns en ny modellbild på Hien och inspirationsfotografer. Snabba dig dit och titta!

14 september 2009 - Fler bilder från dagen



14 september 2009 - Idag

Idag har jag plåtat en massa och klarat en hel dag i skolan utan rullstol. Bravader! Men nu orkar jag inte ens forma en enkel tanke så jag ska sova. Imorgon kommer fler bilder från Hvilan. Denna vackra på Haijen i old fashion sepia-ton.

11 september 2009 - Vilken röra


Sex dagar har jag på mig att skriva och lämna in en hemtentamen på två böcker jag ännu inte är klar med. Jag har skjutit det framför mig och nu är det för sent att vela. Så hela helgen är avsatt för missionsteologi och minst av allt "Inglorious Bastards" som annars hade varit lek och ro för sinnet tillsammans med kompis. Blä. Men så är det! Nu tycker jag visserligen att fjorton A4 är lite mycket för en sketen fem poängs läskurs - men jag lär mig iallafall hur jag ska käfta emot lärarna på folkhögskolan *flinar*....

Fortsätt en sväng till Agador för där finns ny modellbild och en friskfräsh bön!
STÖN

10 september 2009 - Besök Agador.blogg.se

Några kanske märkt det men denna blogg håller långsamt på att läggas ner, eller snarare förflytta till ett annat ställe. Smuleliten kommer finnas kvar med sina recensioner, personliga betraktelser, kort och gott mitt liv. Men agador.blogg.se blir plattform för mina bilder. Så dessa flyttas nu långsamt (för det finns så himla många) över till agador. Förhoppningsvis kan jag tömma hela min fotofrenesi mapp med tiden.

Ni som fått bloggadress i skolan, om ni misstycker till att jag publicerar en bild på dig och vill att jag tar bort den, kontakta mig på elinleticia@hotmail.com  så gör jag så omedelbart! Och ni som gillar bilderna och vill se fler....

tramp tramp tramp
iväg till

agador.blogg.se
Vidare är det även där en nyhet presenteras nämligen DAGENS BÖN. Jag vet inte exakt hur frispråkig man får lov att vara men mina böner är både allvarliga och humoristiska. Och förhoppningsvis också inspirerande.


NOTERA DETTA ÄR INTE MIN BILD!!!! BARA ÄLSKADE DEN NÄR JAG SÅG DEN ...


10 september 2009 - Dagens


9 september 2009 - Övertramp, röd flagg

Vecka 2
Jag sitter utanför Elinleticias klassrum. Jag har funnit mig ett hörn där jag packat upp min dator och kopplat ut mig på internet via 3G. Har jag bara detta spelar det ingen roll var jag är. Jag kan lika gärna sitta hemma i min kontorsstol som i en trappa på Hvilans folkhögskola.
Ned för trappan kommer en av Elinleticias lärare. Han passerar mig och stannar sedan upp. Vänder sig om och frågar:
"Det är du som hjälper hon i SKG som sitter i rullstol?"
"Eh... ja."
"Har du heltidsanställning för att göra detta? Jag menar det kan ju bara bli ett par, tre gånger om dagen som hon behöver hjälp med rullstolen."

Jag håller upp min vänsterhand med vigselringen.
"Ja, på heltid kan man ju säga att jag gör det. Elinleticia är min fru. Jag har fixat så jag jobbar natt så jag kan vara här på dagarna och hjälpa till."

Han stannar upp ett tag som för att bygga om sin världsbild något. Sedan snabbt, på väg ut genom dörren:
"Jaha, vad bra. Praktiskt."

Just när det skedde tyckte jag bara att han gjorde bort sig. Men ju längre tiden gått desto mer börjar jag fundera kring vad han egentligen var ute efter.

Jag vet att han sett mig hjälpa Elinleticia med rullstolen.
Han har då av det dragit slutsatsen att jag är Elinleticias personliga assistent.
Han har därefter funderat kring detta och gjort vidare antaganden: Elinleticias personlige assistent jobbar sammannlagt 30 minuter om dagen och sitter övrig tid och latar sig.
Detta ger han sedan uttryck för inför mig.
Till vilken rimlig nytta?

ÄVEN OM jag nu varit personlig assistent, vad ville han tillsammans med mig komma fram till?
- Att det är slöseri på samhällets pengar att ha en personlig assistent som sitter och dräller när det bara behövs så lite hjälp?
- Att jag bör hålla med om detta?
- Att jag borde skämmas och i stället göra lite nytta under den tid jag inte hjälper Elinleticia. (Diska i köket? tvätta hans bil? plocka fallfrukt? VAD?!)
- Att Elinleticia borde  skämmas som upptar resurser från samhället. Resurser som kunde använts till annat. (Se "tvätta hans bil mm.")
- Att han och jag ska bilda en pakt som ska titta menande på Elinleticia och med underförstående hummanden sända uttrycket: "Jaha ja, där sitter du i rullstol och blir uppassad."?

Hur jag än vrider och vänder på det förstår jag inte seriöst vad ha ville komma fram till. Och detta OM jag hade varit personlig assistent - något han bara fördomsfullt och värderande antog.
Jag och Elinleticia fick bli två dockor i hans inre, dömande dockteater - helt frikopplad från en verklighet som han egentligen inte verkade riktigt bry sig om. Då han helt tappade intresset när hela grunden för hans antaganden falsifierades.

9 september 2009 - Ännu mer foton


För att se fler bilder se agador.blogg.se


RSS 2.0