Vi är nog många tjejer som går omkring med en osäker trettonåring i oss. Är min rumpa stor i den här? Har jag tagit för mycket mascara? Varför glor folk på mig? Har jag glömt att stänga gylfen? Besegrad av vårt taskiga självförtroende sneglar vi ner mot dragkedjan vid skrevet. Vi har redan förlorat. Klart den är stängd - men bara det faktum att vi TITTADE. Ja det är kört. Det finns en sån ambivalens, å ena sidan vill vi att ni tittar. Å andra sidan vill vi gömma oss. Klart det finns nivåskillnader. Någon tjej klär sig bylsigt för att gömma sig själv. Någon annan klär sig slampigt (jo jag tänker faktiskt fortsätta använda det ordet, eftersom folk har en föreställning om vad det ÄR för kläder jag syftar på - och för att jag inte fördömer slampighet i allmänhet - det är inte jag som lagt in den negativa undertonen - jag tycker inte det är något fel med horor, slampor och lättfotade små saker) för just den tjejen hoppas att hon ska bli sedd som självständig - någon som vågar - någon som klarar av att ta skit och ge igen. Väldigt få gör det. Och efter att de 70-åriga (och självklart den lilla kategorin 32 åriga tjejer som är så öppna och tror att dom vet allting och kan allting...heil whatever) tanterna och pekpinnarna med felfinnar tittat med avsmak på våra kläder så känner man att man vill krypa ihop i ett hörn och ulka lite sött för sig själv....och det borde man inte behöva göra...

Kläder är medlet för att signalera vem du är. Eller vem du vill vara. Eller vem du tror att du vill vara. Men det var inte kläder jag skulle snacka om, utan kroppsideal - igen!!! För jag är inte ensam om att tycka om min kropp - samtidigt som jag inte är nöjd. Och jag ryar, jag tjafsar och skäller. Men jag gör sällan något mer åt det än att modella och visa att JAG kan vara vacker, trots att jag är 150 cm lång och väldigt kurvig. Men nu har jag hittat ett nytt medel att visa fram skönhet - nämligen fotograferandet. Här är jag allsmäktig. Jag väljer vilka modeller jag vill plåta. Och jag vill i första hand plåta KVINNOR. I topmodel hade dom en utmaning där tjejerna skulle plåtas som pinupor. Fotografen slet med tjejerna som försökte puta med det ickeuns gram av fett de hade...."attityd för i helvete skrek de arga fotograferna och bad de underviktiga brudarna att puta...PUUUUTA...

Ungefär som att försöka sälja kylskåp i Antarktis. Pingviner bryr sig faktiskt inte. Eller öh...det var ju på Sydpolen pingvinerna fanns. Fan jag kommer bort från ämnet. Poängen var att de här tjejerna inte kunde göra pinup-mode eftersom pinupmode förutsätter former. Det är som vegetarisk köttfärs. Det finns inte. Så fram för de tjejer som KAN göra pinupmode. Fram för de tjejer som har hela arsenalen i ...bakfickan. Shoot! För det handlar faktiskt om vilka typer av modeller man promotar. Strålkastarljus på Jennifer Lopez? Ah...nu vill alla ha en rumpa - fokus på Kate Moss - alla vill ha platt mage, lår som inte rör vid varandra ens om tjejen korsar benen....och shit...vi vill ju ha de där nyckelbenen och revbenspjället också....på något sätt. Fast kanske inte egentligen. Men vi vill VARA Kate Moss, få den uppmärksamheten  hon får. Få höra hur vackra vi är. Och tjäna pengar....

Alla vill inte bli modeller, självklart. Men alla vill nog egentligen hitta utrymme för sin egen skönhet. Man vill hitta någon som ser ut som en själv - som andra säger är väldigt vacker. Och sen kan man förlika sig med sitt öde. Ugly Betty - hjärta jag. Eller fan...till och med Prince. För att HAN är 150 cm och kämpar. Ibland är det pinsamt när han ranglar fram på sina 50 cm höga skor...men oftast är det skönt..... Och för er som är födda under 90-talet....Prince var cool när jag var liten. Typ. Whatever. Jag vet inte vad jag gafflar om. Egentligen borde jag gå och sätta mig och läsa. Om någon timme kommer F hem från jobbet och Dennis och E kommer hit. Då ska mina feministrytnignar gått över....för annars blir de fasligt uttråkade. Måhända.

Poängen....poängen..för det finns en sådan. Min poäng är att jag ska plåta vackra kvinnor som inte ser ut som skator i ansiktet utan är naturligt och vackert runda. Så rund och sund som man blir om man äter dumlekolor lite då och då  - och tränar när man får lust. Såna som vi kan identifiera oss med....ibland.