Smuleliten

Dövas teckenspråk skiljer sig grammatiskt helt från svenskan. Det är ett visuellt språk som använder händerna och rörelser istället för auditiva ljud. Men också huvudriktningar, orala rörelser (mun och ögonbryn) kan ge helt olika betydelser åt en mening. I teckenspråket finns inte ord som "är" eller "var" (vilket jag tycker är det svåraste att lära sig - om man har svenska som första språk). Istället skulle man kunna beskriva teckenspråket som en scen där händerna spelar olika roller. Du kan beskriva en händelse till vänster, berätta en annan till höger och därefter hänvisa tillbaka genom att peka på "den händelse" du talade om först. Det är komplicerat men mycket vackert och målande på ett annat sätt än ett ordrikt språk som svenskan! I teckenspråket kan vissa ord motsvara en hel mening på svenska.

Det är lätt att glömma hur man lär sig ett nytt språk. Hörande kommer i kontakt med språket dagligen genom tv, radio, musik, och inlärningen sker delvis automatiskt. Många barn har engelskan i blodet, eftersom de hör det hela tiden. De flesta engelskspråkiga program är textade och man förknippar ljud med texten. När hörande lär sig läsa ljudar man fram orden. Man lär oss känna igen ljudet och förknippa det med bokstäverna vi ser bilda sammanhängade ord. För döva är det, självklart svårare att lära sig läsa, eftersom inlärningen inte fungerar på samma sätt. När jag praktiserade som lärare upplevde jag inte heller att det fanns någon annan inskolningsmetod som kunde motsvara den för hörande. Följaktligen blev inlärandet långsammare och för många döva barn - frustrerande.

Idag opereras 94% av alla döva barn som föds i Sverige (och de flesta som kommer hit som flyktingar) med Cochlea Implantat. Det innebär att de blir gravt hörselskadade. På nytt håller teckenspråket på att förlora sin status när undervisningen återigen blir fokuserad på det orala. Rent ekonomiskt läggs pengarna i första hand på barn som har cochleaimplantat och inte på den döva kulturen. På detta sätt blir valet för en förälder till ett dövt barn mycket svårare.

Jag ska inte gå in för djupt i denna fråga, eftersom jag faktiskt skulle skriva ett inlägg om teckenspråket, inte om dövheten. Men jag vill ändå betona att hörselskadade många gånger upplever sig mindre trygga i sin identitet än döva. Som en döv kille en gång uttryckte det för mig: "Döva är inte handikappade, de har bara ett annat språk".

Slutligen tänker jag svara på Nadias sista fråga, nämligen vad jag själv föredrar att använda för språk. Och mitt svar är att jag oftast vill tala (för att jag uttrycker mig bättre på det sättet) men att man måste teckna tillbaka till mig - eftersom jag inte hör. Många människor har svårt för detta. Det verkar inte vara förenligt att kunna prata och behöva teckenspråk. Men så är det alltså för mig. Eftersom de flesta som jag omger mig med, inte haft kontakt med teckenspråk innan de träffade mig, tecknar de ElinLeticias teckenspråk :). Vi har alltså personligen utvecklat ett språk som fungerar för oss.

<------Det här betyder Blurr både på teckenspråk och svenska :)

Om du är nyfiken på teckenspråk så finns det en helt underbar sida där du kan lära dig ord och meningar och testa dig själv. Det är en välgärning att träffa folk som kan lite teckenspråk. Förr eller senare blir alla gamla och döva, visst vore det skönt om det fanns ett språk man kunde hålla fast vid.