Strax innan jul fick jag ett mejl från en bekant som tipsade om Kiva - en organisation som förmedlar mikrolån till företagare i 3e världen. Mikrolån innebär små lån utan ränta. Det är inget bistånd i vanlig bemärkelse, då pengar inte skänks utan lånas ut, men de som lånar ut har inget vinstintresse.
Som medlem i Kiva kan man låna ut från 25 dollar och uppåt till tiotusentals företagare och jordbrukare i 3e världen. Jag valde att låna ut 25 dollar till Mom Shum Group i Cambodja.

Mom Shum Group består av 24 personer som tillsammans bett om ett mikrolån på  2 775 dollar. Jag hade kunnat välja att låna mina pengar till enskilda företagare också, men tycker att grupplån känns stabilare - då de har ett gemensamt ansvar att återbetala. Skulle det gå dåligt för en av jordbrukarna får de andra gå in och täcka upp så att lånet betalas.

Totalt 72 olika privatpersoner, företag och organisationer har tillsammans lagt pengar att låna ut de 2 775 dollar som Mom Shum Group behövde låna.
Pengarna ska gå till att effektivisera deras jordbruk, i första hand i form av inköp av konstgödsel.

Jag tycker att idén med mikrolån är lysande, för när lånet är återbetalt kan jag låna ut pengarna igen och hjälpa någon annan. Samma 25 dollar kan fortsätta hjälpa människor över hela världen och jag har full koll på vem som använder dem och hur. Till skillnad från de där 100 i månaden som jag under några år satte in åt röda korset varje månad.

Detta känns rätt på så många sätt.
Fråga: Varför?
Fråga: Varför är det bättre att låna ut pengar än att bara ge dom?
Motfråga: Vad händer när pengar skänks?
Svar: Bistånd, och att rika skänker pengar till fattiga, är en så etablerat god handling i vårt samhälle att jag inte reflekterade över detta fenomen före jag började läsa böcker av Majgull Axelsson - exempelvis: "Långt borta från Nifelheim".

Genom att skänka skapar man en skuld. En obalans. Man säger: "Du får detta för att jag är god och överlägsen. Du får detta för att du är underlägsen och behövande."
Det som sedan ignoreras är att den rike - som kan låna ut - oftast skapat sig denna förmögenhet på bekostnad av den som nu får pengarna. Hur många billiga saker och maskiner har jag inte köpt genom åren som satts ihop av billig arbetskraft i Kina, Taiwan osv. Om jag skulle betala tillbaks varje krona jag sparat på att de jobbat för så liten ersättning... Det skulle bli bra mycket mer pengar än de 100-lappar jag skänkt till röda korset.

Fråga: Varför är då ett lån bättre än bistånd. Om det handlar om att betala tillbaks allt det som "stulits"?
Svar: För att det skulle bli en så oerhört komplex och omöjlig operation att räkna ut hur mycket och till vem och exakt varför olika pengar skulle betalas tillbaks. Enda lösningen är en total, kommunistisk, världsomtäckande revolution - och vi vet ju hur en sådan skulle gå (se Sovjetunionen 1922-1991).
Men det är inte den historiska stölden av pengar som vi i första hand ska betala tillbaks. Det är den historiska stölden av stolthet och människovärde vi främst är skyldiga. Vi stjäl den av dom när vi säger att vi är så mycket mer värda än dom att de ska jobba för löjligt lite pengar så vi kan understryka vårt enorma värde med att förse oss själva med lyxartiklar som vi betalar låga priser för (låga för oss - för dem är de ouppnåeligt dyra). Denna enorma obalas understryks sedan ännu mer av att vi skänker pengar till dom. För det heter inte att vi "betalar tillbaks". Nej, nej. Det är endast av vår enorma empati och godhet vi skänker pengar till dom. Och för att återgälda denna godhet begär vi bara deras okritiska tacksamhet. Att de slickar på våra egon och bekräftar hur mycket mer värda vi är. Och ju mer vi skänker, ju mer visar vi hur mycket mer värda vi är.

Men om vi lånar ut pengar... Då tillåter vi dem att vara på samma nivå. Eller åtminstone kliva många steg upp.
Pengarna dom får, dom ska jag ha tillbaks. Jag förväntar mig att få tillbaks dom eftersom jag respekterar det arbete de kommer att utföra för att få ihop de pengar de betalar tillbaks. Och när lånet är återbetalt är de inte skyldig mig någonting. Ingen tacksamhet, ingen underdånighet. Ingenting. Vi är två parter i en affärsuppgörelse som inte är skyldig varandra något när kontraktet är uppfyllt.

För ett par dagar sedan fick jag den första återbetalningen från Mom Shum Group. När jag fått tillbaks mina 25 dollar av dem ska jag låna ut dem till någon annan, och Mom Shum Group har fullgjort sin plikt mot mig. Förhoppningsvis har pengarna jag varit med att låna dem lett till att deras jordbruk ökat deras intäkter och fyllt på deras förråd på ett sådant sätt att verksamheten rullar på med högre levnadsstandard och livskvalité än innan. Och att de uppnår en sådan samhällelig och personlig status att de kan känna stolthet över vad de åstadkommit.
Och DET skulle kännas så mycket bättre än de 100-lappar jag gav till röda korset - som alltid omgavs av en stank av dåligt samvete och vars slutdestination jag hade noll koll på. Jag bara kastade några 100-lappar åt det håll problemet  fanns, så det skulle hålla sig undan.
Men här kan jag se en långsiktig lösning där alla, på ett individuellt plan, kan hjälpa till att bygga en stabil framtid.

Om du också vill låna ut pengar via Kiva kan du gå hit.