Om Hitlers tal var det första som sändes ut tror jag dock inte vi kommer se skymten till något liv. Hitlers ändamål var ju i det snaraste att utrota människan till minsta lilla atom. Eller nåväl - utrota alla som verkade ha utbildning, mål och mening med sina liv. Whatever. På sätt och vis är det så betecknande för mänskligheten. Om det verkligen finns några slibbiga typer där ute - eller kramgoa ET:s så kommer de hålla sig undan oss. Adolf Hitler?!!!
Ja det säger allt.
Nyårslöftet i all ära. Men jag tänkte faktiskt ÄNTLIGEN när Gert Fylking tog bladet från munnen och sa just det som jag tänkt ungefär tusen gånger om Carola. The Carola! I fråga om vilka kändisar som Fylking inte vill ha i radiosändning kallar han henne;
"en korkad, religiös kvacksalvare. - Det går inte att föra ett vettigt resonemang med Carola. Hon är blåst"
något han senare utvecklar -
"Carola har förväxlat att hon är sångstjärna med att hon skulle vara en betydelsefull person. Hon är en helt betydelselös människa. Världen hade varit bättre utan hennes korkade uttalanden", säger han.
Shit vad han har rätt! No offense för er som gillar Carolas sångröst. Jag gillar Tito Beltrans sångröst - det betyder dock inte att jag uppskattar hans personlighet. Jag tycker Tito är ett riktigt svin. Och jag tycker Carola har Guds-komplex. Jag fattar faktiskt inte varför hon fått så mycket uppmärksamhet alls vid sidan om sin musik. Guds gåva till människan? Köra för fort - kan faktiskt resultera i att någon dör. Men när Moder Theresa wannabe gör det - ler vi och tycker det är så kontinentalt med en kändis som är lika korkad som de i Hollywood. Jag gillar inte att följa Carolas kärleksliv på löpsedlarna, jag gillar inte att vilket mjök det är om hennes storartade personlighet. Jag gillar inte hur tidningarna kan lägga allt krut på Titos uttalanden "Carola ljuger"...och trycka "bildbevis" där sångarna kramar om varandra. HUR I HELVETE KAN DET VARA BEVIS för något annat än att Carola har konstiga värderingar?
Jag gillar verkligen inte Tito..... *OFF TOPIC*....och jag förstår verkligen inte medias prioriteringar.
Ett av mina första barndomsminnen är från en mardröm. Jag drömde om att jag var i ett slakthus och överallt hängde flådda kadaver. Under kropparna stod det namn och jag gick fram och läste (jag hade precis lärt mig läsa så jag var väl runt fyra år gammal) och där stod det "mamma"...och på nästa "pappa". Jag har alltid haft otäcka drömmar! När jag var arton år så halkade jag in i min första depression. Under den perioden hade jag de vidrigaste drömmarna jag någonsin haft. Jag började med sömntabletter för att mildra de värsta drömmarna och det fungerade. Även om jag drömmer mardrömmar nu också, är det såna drömmar som vanliga människor drömmer. Visst är det otäckt - men det är inte svårt för mig att skaka av mig obehaget när jag väl vaknar. I de flesta fall. I natt tog jag för lite tabletter och drömde om att jag och F fått en liten babyflicka. Vi ville inte ha henne och vägrade båda att titta på henne. I drömmen kände jag starkt äckel och förakt för barnet. Det kändes som om hon tvingade mig att vara en annan än jag är. På en nivå var jag medveten om att allt var en dröm och att jag betedde mig riktigt hemskt. På en annan nivå ville jag bara att hon skulle dö. Jag frågade F om vi skulle mata henne och i fullt samförstånd nekade han och hävdade att hon inte behövde så mycket mat. Min kropp förändrades trots att jag inte matade henne och jag ville glömma hennes existens. Men ju mer jag försökte glömma destå mer fanns hon där. Jag visste att det var mitt fel att hon skulle dö, men jag hatade henne så mycket för att hon fick mig att hata, att jag struntade i vilket. När jag vaknade var drömmen kvar i kroppen. Rationellt förstod jag förstås att allt varit en dröm, men känslorna satt kvar - som om allting hänt på riktigt.
Morgonen var ångestkantad. Jag försökte varva ner, jag skulle till föreläsningen och hade fan inte tid att "ha ångest" och det gjorde saken ännu värre. Och blev det ännu värre och jag ville skära mig och började grina. Om jag skyndade mig skulle jag hinna iallafall, men det kändes så himla läskigt. När jag mår så där räcker det med att någon tittar konstigt på mig för att jag ska balla ur. Så jag bestämde mig för att vara hemma. Jag gick till Okki klockan tolv och hade fortfarande skiten i mig. Nu har det lugnat sig en aning, men det kryper fortfarande i mig, när jag tänker på drömmen. Hur fan ska jag kunna sluta med sömntabletter om mina drömmar är så där sjuka? Jag kan fan inte hantera mig själv. Och hur ska jag någonsin kunna skaffa barn när jag inte kan ta hand om mig själv? Jag kan inte duscha själv, jag skär mig i omgångar, jag kanske är psyksjuk på riktigt. Det känns så himla omöjligt att orka när ångesten tar över. Jag är rädd.
Egentligen hade jag tänkt att skriva en recension, men jag tror jag ska gå och lägga mig och läsa istället. Fortfarande hispig. Jag behöver en katt. En prozac-katt med magiska förmågor. Turligt nog har jag tre :)
Äntligen? Äntligen får kvinnor gå topless i badhuset. Tjo! Fast jag fattar inte poängen. Jag gillar nudistbad men då väljer jag det själv. Löp hela linan ut om ni måste och låt oss gå helt näck! Men det här är ju bara fånigt. Allt är sannerligen inte vackert och vissa attribut skulle jag mer än gärna slippa. Jag har svårt att tro att det skulle bli en avsexualiserad situation när kvinnor går topless. Skillnaden är faktiskt rätt uppenbar. Kvinnors bröst är ett sexuellt attribut, mäns är det inte (även om mäns bröst många gånger är bra mycket större än de flesta kvinnors :)
Men jag fattar inte hur man kan engagera sig i en så vulgärt fånig sak när kvinnor fortfarande INTE FÅR AMMA OFFENTLIGT - något som verkligen är nödvändigt för att jämlikhet skall råda (kvinnor ute på arbetsplatserna får delta på samma villkor som män, trots att de har småbarn!)! Men badhusdebatten är bara absurd.
P.s bilderna hittade jag på nätet, vet inte vem som gjort bilden på äpplena, men om du vet - hör av dig! (vill inte lägga ut bilder utan tillstånd)
Se upp för trädet Djungel-George! Nu när brudar får springa omkring topless i badhuset (varför skulle man vilja det?) kanske män får använda lika mycket smink som tjejer? Brendan Fraiser och Michelle Geller är ungefär lika gamla. Checka in sminkningen. Det betyder sannerligen en del när man står inför kamerornas blottläggande blixtar. Tjejer har fördelar! (Fast jag tycker ändå att Fraiser är grymt sexig - och det till trots att han börjar tappa håret - och Freddi?...Ja, jag gillar faktiskt män, även om de tappat håret...
*hihi*). Ps. bilderna är från samma tillfälle, om du klickar på bilden kommer du till sidan där jag laddade hem dem.
Jag är så hög på kaffe just nu. Har druckit en halv cappucino och kan inte sitta still, still still still. Alls. Verkar som jag behöver mindre och mindre kaffe för att uppnå den här nivån. Känner mig smått galen men ska fortsätta läsa Hedi Freids "Ett tredje liv" som jag ska infoga i tentamen. Och sen mina vänner, är jag klar! :) iallafall med hemtentamen, för läskursen återstår. Men inga sura miner, massa koffeiner
Klicka på bilden för att komma till sidan där jag hittade den
Mitt under rean kommer vårens Noa Noa katalog in. Jag öppnar den andaktigt och älskar varenda plagg med djupaste förunderlighet. Hur är det möjligt att en klädkejda kan göra kläder som är gjorda - bara för mig. Som skräddarsydda. Inte ens om jag hade en egen atelje och kunde sy upp kläder efter eget behag, skulle de se så mycket annorlunda ut än Noas kläder. Det är vårvinter flax! :)
Klicka på bilden för att komma till Noa Noas hemsida.
Jag stannar upp. Jag har gråten i halsen. Har haft så i flera dagar. Jag vet inte varför. Men jag drömmer om nätterna. Mörka drömmar med spillror av gult i. Faktiskt. Alla mina mardrömmar är i svart-vitt med gula stråk. Jag vaknar genomsvettig och har ont överallt. Egentligen vill jag gråta, men jag har inget att gråta över. Bara en sån sak. Slöseri med känslor! Mila springer fram och tillbaka och petar på mig med tassen. Hon vill att jag ska sätta på vattnet i badrummet. Sen vill hon att jag ska stänga av det igen. Och sätta på det. Men jag tror egentligen att hon känner min oro. Hon är min vandrande pälsklädda själ/skäl!
Eller make då?! Den här halvapan av lemursläkte hittades i tullen när man sökte piller. Det är förbenat att folk smugglar små djur! Apor är också människor. Människor är också apor. När Jehovas Vittne var här sist (vi skrämde visst bort dem) för något år sedan, försökte de övertyga mig om att jag INTE skulle vara släkt med lemurer. Och där kutade de över gränsen rätt rejält. Fram till dess tyckte jag att de små liven var riktigt söta och gulliga! Men att påstå en sån sak?! Fast jag gav svar på tal. Jag är adopterad och har ingen aning om vilka mina föräldrar är - men visst kan man se vissa likheter mellan mig och apan hermansson=? Whatever. Nu ska den här lilla apan placeras på Malmös naturmuseum (som jag inte ens visste fanns!!! Vill dit - NU) tillsammans med en tilltänkt make. Får hoppas att paret gillar varandra och inte tycker att dom tussats ihop bara för att dom är "i samma ålder".
