Okej, nu ska ni få höra. Jag var blott elva eller tolv när jag började raka benen. Det var en sån där självklar sak att göra, så självklar att jag inte ens reflekterade över det. Lurviga ben? Bara om det var rave-benvärmare! Och sen gick åren. Och det fortsatte vara självklart. Tills för ungefär fyra månader, då jag fick en tuppjuckig idé! Jag började fundera över hur lurvig jag KUNDE bli, om jag bara "sparade". Skitkul. F är inte direkt någon som ylar om att hans tjej ska vara på ett visst sätt. Det räcker med ett par sjyssta tuttar och sexig blick. Och tänk det har jag! Och vinterklädda ben också! Jag vet fortfarande inte om det växt "klart", men om några veckor borde det väl märkas. Och då ska jag ta ett par bilder. Det är ju fan facinerande att man som tjej kan gå genom livet utan att veta vad man KAN göra om man bara har lite chimpansgener i kroppen.

Jag är en praktiserande forskarfeminist :)