Smuleliten

23 april 2009 - Absolut looser

Kategori: Secondhandbarn

Det värsta som finns är att vakna en morgon och inse att man inte kommer klara dagens uppgifter. Oavsett vilka de är. Ligga där, vända vrida på mig. Ont i nacken, matt i kroppen, fortfarande ångest. Jag orkar inte. Våren har varit så tung. Tyngre än tidigare. Astman, allergin och stressen! Idag föreläsning i judisk mystik tre timmar. Igår gjorde jag "läxan" ordentligt - och idag kommer jag inte iväg. För allt gör ont. Förr yttrade sig ångesten i ångest - numera blir det allt mer somatiska grejer. Ryggen spänd, axlarna värker oavbrutet och jag har migrän minst en gång varje dag. Det suger. Jag försöker göra avslappningsövningar, gå och simma - och inte tänka att detta är ALLTID. Hela tiden vill jag lägga av med det som gör mig lite mer avslappnad - för det känns bättre att sova. Idag lät jag bli simningen för att straffa mig själv som inte kom iväg till föreläsningen. Röra!
p.s Freddis bild!

22 april 2009 - Möte & annat

Kategori: Secondhandbarn

Vilket sammanträffande! Idag träffade jag för första gången K.G Hammar. Han kom nyss hem från Israel och åker imorgon till - Bogotá för första gången! Det kändes lite som ett förtecken! Nå, mötet gick alldeles utmärkt även om jag hade lite svårt att höra K.G:s knarrande röst. Läskursen kommer handla om olika perspektiv på omvändelse. Det känns spännande. Efter mötet simmade jag 22 längder och sen åkte vi hem och SOV. Freddi sover fortfarande. Vi har varit sjuka mycket den här våren och stress gör inte saken bättre. Imorgon har jag en fyra timmars lång föreläsning och det känns i mesta laget, för jag brukar klara ungefär en och en halv timma och sen är jag utpumpad. Vi får se hur jag hanterar morgondagen. Freddi tog en så fin bild på mig utanför Teologicum idag. Jag ansträngde mig för att se pigg ut - och ändå ser jag väldigt trött ut. Kanske ska joina Freddi i sovmaraton?

21 april 2009 - Freddis födelsedag

Kategori: Secondhandbarn

16 april 2009 - Ansökning till "Spårlöst"

Kategori: Secondhandbarn

Jaha! Då har jag gjort det! Faktiskt. Hjärtat bankade, men jag skrev i  hela formuläret och skickade in till "Spårlöst" utan att tänka en enda tanke på att jag inte vågar. För jag vågar ju inte om jag tänker efter. Men nu har jag vågat iallafall!

___-_-___
bild: Arthur Rackham, illustrationer till Peter Pan in Kensington Gardens

16 april 2009 - Sökande efter det förflutna

Kategori: Secondhandbarn

Allting började när en kollega på Erikshjälpen erbjöd sig att återöversätta mina adoptionspapper. De var bara delvis översatta och jag ville ha all information. Min kollega som är spanska reagerade starkt på att översättningen jag hade inte var korrekt. Det fanns partier med ord som översatts så slarvigt att det gränsade till omtolkning. Vad som kom fram genom en grundligare översättning av pappren, var en gripande historia. Min mamma var nitton när hon fick mig och det tog ett par månader innan hon bestämde sig för att hon inte kunde behålla mig. Jag var ett älskat barn.

Vi kom inte så mycket längre. Dels för att jag inte vågade, men också för att livet kom emellan. Men Freddi fortsatte utan min vetskap att söka. Igår kom han in med ett outgrundligt uttryck  i ansiktet och laptopen i handen. Han hade fått svar från ordförande i CRAN, det vill säga det barnhem som jag kommer ifrån. Svaret innehöll massor av ny information om mamma som jag inte kände till.

Mamma och pappa studerade när mamma blev med barn. Pappa var ett år yngre. Hon berättade aldrig om graviditeten för honom. Pappren innehöll information om mammas hemort (där hon och hennes mamma och bröder bodde) och hennes födelsedatum och namn. Det var mer än jag någonsin hoppats på! Det fanns till och med information om hur mamma såg ut. Vetefärgad hud, bruna ögon och brunt hår. Inget i pappren indikerar att jag inte får söka upp henne.

Hur jag tar mig vidare nu, det vet jag inte. Men känslan är sällsam.
Någonstans finns det någon som väntar på mig.
bild: Jan Saudek

15 april 2009 - Mamma!

Kategori: Secondhandbarn

Jag vet vad mamma hette. Jag vet var hon föddes och vilket datum! Hon var ljus precis som jag! Amparo

15 april 2009 - I vilket

Kategori: Secondhandbarn

jag simmar längder. Pluggar järnet på badets kafeteria och träffar stipendie god man på kvällen.

14 april 2009 - Mår skam

Kategori: Secondhandbarn

Femtiosex kilo senast jag ställde mig på vågen. Jag går upp hela tiden - inte jättemycket men stadigt. Hur fan är det möjligt? Jag simmar en kilometer på badet. Och jag simmar minst tre gånger i veckan. Äter gör jag som vanligt men mindre socker än jag brukar göra. Känner mig helt maktlös nu. Kläderna passar inte längre - nästan alla byxor är för små. Vad fan gör man? Jag har inte ändrat min livsstil till något annat än det hälsosamma.

P.S jag äter inte ens panda - som säkert är mycket fettbildande.

8 april 2009 - Strid om sånt som flödar

Kategori: Secondhandbarn

Vatten. Jag har alltid varit rädd för vatten. Iallafall så länge jag kunnat minnas. Jag höll på att drunkna vid två tillfällen under min barndom. Första gången minns jag starkast. Jag var i barnbassängen på Torvalla badhus och hade en simring med två såna där brandgula kuddar, på mig. Men jag var så smal att badringen gled av mig och runt mina ben så jag hamnade upp och ner och kunde inte komma upp. Mig veterligen är det enda gången jag öppnat ögonen i vatten. Jag såg blåa fyrkanter snurra runt tills jag blev yr och sen minns jag att mamma hoppade i och var jätteblöt, för hon hade vanliga kläder på sig. Jag minns inte hur gammal jag var, men jag tror inte rädslan för vatten eskalerade där. Snarare var det i en insjö när pappa enligt "härda barnet tills hon lär sig" - mönster släppte mig där jag inte bottnade (trots att han lovat att inte göra så). Jag kom inte upp och var nere länge. Tillräckligt länge för att minnas att jag inte minns mer. Det blev svart. Sen var simlektioner och simtester i skolan en faktisk mardröm. Folk verkar ha lika svårt att förstå vattuskräck som depression. Jag fasade i veckor före vår klass skulle iväg. När jag jobbade på kollo fuskade jag mig igenom simprovet. Jag vet att det var fel! Samtidigt - livräddade jag en tjej som höll på att drunkna under mitt tredje år som ledare (så när det väl gällde var det liksom inga problem). Och nu - jag älskar vattnet som omfamnar mig. Okej, jag vill fortfarande inte vara under ytan. Känslan när jag kommer under liknar ångesten. Så fullständigt främmande och fel för mig och min kropp. Jag ska inte vara där. Jag ska inte känna så där! Men jag försöker utmana min rädsla.

Jag gör det rätt bra. Femtiotvå längder blev det idag igen. Utan någon paus emellan och allt som allt tog det en timme. Osmart nog tänker jag sabotera hela träningen med att äta pannkakor med grädde och hallonsylt. Jag är mitt i pms-veckan och fullständigt döv för konsekvenser!

Det om det.

7 april 2009 - Helkroppsbild efter 39 simtillfällen

Kategori: Secondhandbarn

Blä, jag kan inte annat säga. Jag väger 55 kg. Mer än jag någonsin vägt. Muskler antar jag. Det går inte att förklara det på annat sätt eftersom jag simmade 52 längder idag, men spyr på det synliga resultatet. Skitsamma. Jag mår bra av att simma och förr eller senare kommer det väl synas. Hoppas jag!! p.s jag höll absolut inte in magen ett sabla jävla dugg. Put put put

7 april 2009 - Tyngsta jävla

Kategori: Secondhandbarn

De senaste månaderna. Jag försöker hålla masken. Faller den, så faller jag. Ingen reda på mina papper, på mitt liv och på dem jag älskar. Jag vet faktiskt inte hur jag ska orka komma vidare. Just nu vill jag bara gråta ut hos någon som inte skulle fråga varför.

5 april 2009 - Inte solsken

Kategori: Secondhandbarn

Jag kostar på mig att vila idag. Har redan gjort ditt och datt, men känner att sängen lockar och febern måste fortfarande hållas i schack. Imorgon ska vi träffa världens bästa terapeft som börjat praktisera igen. Den enda som under 15 år inte svamlat utan faktiskt hjälpt mig. Snart börjar min kurs i judisk mystik. Dock sitter jag rätt fast med läskursen i psykologi som är svårare än jag trott. Men ...nåja, de kunskaper jag införlivar just nu, kommer vara mig mer till nytta än all judaistik i världen. Så det får vara svårt. Mille skulle komma över en sväng idag. Hoppas han kommer efter två, så jag inte sover. Annars allt faderullan lej. Eller något. På bilden ser ni mannen och maskrosbollen. Läckert shot eller hur!

27 mars 2009 - Orkar inte

Kategori: Secondhandbarn

Det här funkar inte. Jag funkar inte. Jag vill bort. Jag vill inte vara här längre. Jag vill sluta vara den jag är. Jag tycker inte om mig själv. Han tänker samma. Exakt samma faktiskt. Men det går inte. Den jag älskar ska älska mig och hjälpa mig, inte hata samma delar av mig själv som jag skäms över. Jag vet inte ochjag vill inte. Jag vill banka huvudet i väggen till väggen eller huvudet lossnar. Jag tänker jag ska inte skära mig. Men jag behöver. Men jag tänker att jag ska inte. Men jag kommer. Och allting blir enklare när jag kan se det som gör ont. Det rinner bort ifrån mig, istället för in i mig. Han är inte här. Vad skulle det göra för skillnad om han vore. Om han ser på mig och ångesten som tränger ut ur alla porer och säger att det är DIG jag älskar och jag säger att jag är ångest. Jag har jag är jag lever ångest. Se ner på det, så ser du ner på mig. Ja svag. Jag är svag. Jag vill inte vara det. Om jag visste hur jag inte. Men samtidigt gör det ont. Svag. Jag har kämpat så jävla mycket. Jag kämpar. Ångesten tar över. Jag blir svag. Räknas det som en dålig karaktärsegenskap? Varför inte dövheten. Jag värd ingenting. Jag värd allt. Allt blir svagare. Din röst. Du säger hårt, du säger mjukt och sen väljer jag. Jag väljer men du står inte för något alls. Jag måste välja, säg sanningen. Säg det snälla. Beroende av dig.  Ekonomiskt säger du. Jag trodde det var av kärlek.

25 mars 2009 - Helvetiska dagar

Kategori: Secondhandbarn

Det är alltid så här på våren, lungorna sluts och allting blir svårare. Astmamediciner hjälper inte särskilt mycket när ångesten tar över. Är det ångest för att jag inte kan andas? Eller kan jag inte andas för att jag har ångest? Jag vet inte. Jag har inte råd och inte tid att ha ångest. Att gå till terapi har jag slutat hoppas ska ge något. När någon sitter och glor på mig och hummar och undrar hur jag egentligen k.ä.n.n.e.r blir jag bindgalen. Jag känner att jag inte har råd att betala 550 spänn för något som med all trolighet inte kommer leda till något vettigt (speciellt om kognitiv terapi inte ens är ett alternativ för terapeuten i fråga). Men som patient kan jag ju inte göra ett sånt avgörande - terapi ska ta minst femton gånger innan man har rätt att säga att den har misslyckats. Vem fan har råd att ha ångest?

Jag ska träffa diakonsamordnare. Jag har inte uppnått de mål jag skulle. Det är han som avgör huruvida jag ska fortsätta utbildningen till diakon eller ej. Jag kan inte säga något annat än att jag haft ångest. Jag kan inte engagera mig i kyrkliga aktivieter när jag inte kommer utanför dörren. Betyder det här slutet? Måste jag ge upp min dröm för att jag är dum i huvudet? Det känns så absurt att prata om handlingsförlamning. Finns det sånt? Jag menar, jag har ju uppenbarligen inte lyckats med det jag ska. Jag vill så himla mycket. Men jag kan inte.

Under ångesten oroar jag mig för alla. Jag orkar inte ha kontakt med mina vänner. Orkar inte kolla hur de mår. Jag blir så rädd att det ska hända dem något. Så låst över att inte kunna ringa eller göra något vettigt. Vad spelar det för roll om jag berättar hur jag mår, när de mår likadant och jag inte kan hjälpa. Allt blir bara värre och värre. Jag är instängd i mig själv och jag vill komma ut, men jag tror inte jag kan. Vad för framtid är det att längta?

3 mars 2009 - Livet är en bergodalbana

Kategori: Secondhandbarn

En hel vecka utan säkerhetsbälten. Fråga Freddi bara. Ingen av oss orkar bråka mer. Så vi försöker samsas och göra sånt vi båda mår bra av. Simma till exempel. Men det är tungt. Just nu är jag trött på att vara den som alltid ska klia min pojkvän bakom örat och applådera honom när han gör saker som borde vara självklara. Och jag är trött på att skulden läggs över på mig när han inte orkar visa att han bryr sig om mig, när han tittar bort när jag pratar - och sen börjar prata om sig själv. Det är jag, Freddis Ego och Freddi i det här förhållandet. Och jag vill inte vara bara vara min själsälskade inte hans  psykolog/mamma/psykolog/pappa/psykolog/mamma - för isåfall borde jag ta betalt per timme, precis som de där tokgökarna med certifikat gör. 

Appråpå bergochdalbanor så öppnar den här underbara saken i Gröna lund den 25 april. Det är en sån där berg och dalbana som jag tycker om. Minutiös säkerhetskontroll, vindlande höjder och snabba men roliga svängar. Och bäst av allt? Det slutar efter fem minuter och sen kan man åka tekopparna istället

3 februari 2009 - Kan inte sova kylan är kommen

Kategori: Secondhandbarn

Kan inte sova kylan är kommen
still är kanalen utanför
nere på kajen pilarnas skuggor
drar över minnet.
Damen trött.
Liksom kanalen vill hon bli stannad
 Hållen från haven utanför
Kan inte sova broarna brinner,
tåget har gått från hon ,
damen trött
 Köld kom och ta mig.
Täck mig och håll mig hårt liksom minnet utanför






(Bodil Malmstens text - Nils Nordins bild)

23 februari 2009 - Lista från Mana

Kategori: Secondhandbarn

1. Hur lång är du ? 150 cm
2. Vad vill du bli när du bli stor? Diakon och författare
3. Vad pluggar du ? missionshistoria
4. Har du långt hår ? Jepp det börjar bli rätt långt nu
5. Vilken hårfärg har du ? svart med röda inslag typ
6. Sminkar du dig ? Det är dåligt med sånt, men ibland slår jag till stort!
7. Har du haft sex senaste månaden? Nä - prestationsångest!
8. Vad har du för färg på dina underkläder just nu ? Randiga silkestrosor i brunt och vitt
9. Har du kysst någon idag ? Jepp, Freddin! Och Mila fick en puss också

FAMILJ:
Jag har en ickebiologisk familj (inte särskilt trevlig), och en ytterligare icke-biologisk älskvärd pseudo-familj (Jönssons), en man, en svåger och min lillasyrra Mana, icke att förglömma min lemurfamilj i Helsingborg!  

KOMPISAR:
1. När var du senast med nån kompis ? Igår med Mille
2. Vem sov du hos senast av dina kompisar? Minns inte
3. Har du kysst nån kompis ? det brukar ju börja så :)
4. Har du varit tillsammans med någon du nu är kompis med ? jepp
5. Vem har du varit kompis med längst ? Tanja
6. Vem känner dig bäst? Freddi
7. Skulle du säga till en kompis att du hatade hans/hennes tröja om du gjorde det ? nja, varför skulle jag hata en tröja?
8. Känner du dig tvingad till att umgås med vissa kompisar ? nä egentligen inte. De som jag känt så för, har jag dumpat för länge sen.

VÅGAR DU:
1. Skrika åt dina föräldrar ? egentligen inte. Jag vill inte ha med dem att göra överhuvudtaget.
2. Klä dig annorlunda? jepp
3. Vara dig själv ? Ja absolut, vem skulle jag annars vara?
4. Visa dig i bikini/badbyxor ? Jepp
5. Fisa inför din pojk/flickvän ? Ja för fan, jag vågar till och med bajsa när han ser på - men han vill inte den jäveln!
6. Pierca dig ? skulle nog våga, men tror inte jag skulle vilja
7. Ha sex på offentlig plats ? Egentligen inte, men jag är sexuellt numb just nu!
8. Vara omogen ? beror på vad omogen innebär. Jag tar alltid ansvar för allt jag gör.
9. Äta småkryp ? varför?

DIVERSE:
1. När tuggade du tuggummi senast ? tusen dagar sen
2. När var du på semester senast ? i november någon gång i  Krakow
3. Vilken färg är det på din tandborste ? Blå
4. Är ditt hår tråkigt ? nej,det lever sitt eget liv
5. Vem såg dig naken senast ? Freddi
6. Hur ofta duschar du? en gång varannan dag kanske
7. När ska du gå och lägga dig Ikväll ? NU

23 februari 2009 - Träningslogg

Kategori: Secondhandbarn


Inte jättebra, men ändå tillräckligt för att jag ska våga lägga upp en helkroppsbild. Sist jag gjorde det, dvs 31 augusti 2008 (till vänster)hade jag kommit hem från smekmånaden och var brun och grann. Jag hade simmat mycket under veckan och var hyfsat bra i form. Man får så olika form beroende på vilken sorts träning man kör. Promenerandet har gett mig snyggast form (se bilden till höger, efter tolv veckors träning med Projekt Promenad) - men simningen gör mig stark. Ryggen, armarna och benen slimmas till. Magen rubbas inte ett smack. Dags att kombinera träning kanske? Men idag simmade jag 35 längder!!! Fem till och det hade blivit en kilometer. Fatta hur bra Det är! 

15 februari 2009 - Tuffa dagar

Kategori: Secondhandbarn

Väntat på att min lillebror skulle höra av sig, vilket han lovade för två veckor sen. Vi försöker bygga upp en god relation. Att bryta överrenskommelser är inte det bästa. Jag har varit rätt ledsen idag. Känns som jag alltid tvingas (faktiskt) att hamna i den situationen att JAG måste be om space - och förklara varför det gör mig så ont när överrenskommelserna struntas i, av ett eller annat skäl. Jag känner mig värdelös och inte särskilt viktig i jämförelse med allt annat som är viktigt. Men jag har också saker som är viktiga. Jag pluggar, Freddi jobbar hela tiden och oftast natt. Ibland förstår jag inte hur vi får ihop det. Jag blev så enormt besviken över att han struntade i att höra av sig när han inte kunde göra det som vi hade bestämt. Det fräter på mig när jag måste tjata om att detta är viktigt. Att jag är viktig. Ännu värre blir det när jag konfronteras med hur mycket denna tid skulle ta från andra personer, flickvän, skola, studentliv. Jag har inte bett om något förut - men nu, med tanke på att det är han som är mest intresserad av att vi skulle hitta ett sätt att samexistera så känns det jättejobbigt att det är så oviktigt att jag måste tjata om det. Eller få skuldkänslor för att han använder sin tid till andra saker än mig (men han har aldrig använt tid till mig - så isåfall så borde väl den tiden som varit bli en bra motivation till att faktiskt lära känna mig. Men allt står emellan. Allt roligt och allt som inte är roligt. Jag är inte säker på att jag vill spendera tid med att försöka få honom att förstå att jag är viktig också. Att det är en prioriteringsfråga. Men varje gång jag hamnar på det spåret känns det som om jag förintar mig själv. Tankarna börjar vandra, "visst är det självklart att han har skola och det är viktigt", "Klart han ska umgås med sin fina f lickvän", "det är jag som kräver för mycket", "Om jag var en bättre syster skulle jag inte bli ledsen när det blir så här. Men jag är ingen bra syster för jag blir ledsen när han gör mig illa. Kunde jag känna något annat så vill jag det. Allt känns som om det är mitt fel. Mitt fel att det blivit så här. Om jag bara inte krävt så mycket. Om jag inte krävt teckenspråk, om jag inte hade krävt att ha en plats i familjen främst genom teckenspråk, om jag bara hade varit tacksam för att de gjorde så mycket och inte sagt att det var fel grejer de gjorde. Fina grejer - men inte det jag behövde. Om jag hade varit en annan människa skulle de förstått mig och respekterat mig, Eller något. Men nu är jag ju bara jag. Jag blir ledsen varje gång de kontaktar mig för att skälla på  mig om tradera, om min blogg eller för att säga upp bekantskapen med mig. Jag blir ledsen och det gör ont. Men jag vill inte vara så. Jag vill få den där förmågan att förstå att dom älskar mig! Vill vill vill. Men jag känner mig mest värderlös över att jag försöker tvinga min bror att lära känna mig, att hjälpa mig och förstå mig. Fri vilja? Det blir alltid tvång för när folk får välja - då väljer dom inte mig.

8 februari 2009 - En annan gästbloggare om bröllopet

Kategori: Secondhandbarn

Språkförvirring
"Jag var ju som sagt på bröllop i går, vilket var hur kul som helst. Mer om det senare, med lite bilder och en och annan film.

Elinleticia är ju döv (med CI), och det var ett par andra personer som tecknade där, så jag hade tänkt ta tillfället i akt att träna lite på mitt eget teckenspråk. Det var några år sedan, så det var mycket som hade hunnit försvinna. Något tecknande blev det dock inte förrän efter tillräckliga mängder alkoholhaltiga drycker hade intagits. Det är som tyska, det går också bättre efter några öl. Just teckenspråk fungerade bättre efter lite 30-årig whisky. Nåväl. Efter middag och vigsel så sprang jag på Elinleticia, och tecknade någonting. Sedan utpelade sig ungefär följande:


Elinleticia: Ja just det, du kunde ju teckna, det hade jag glömt.

Jag, på teckenspråk: Ja, men jag har glömt väldigt mycket.


Elinleticia flinar, och svarar: Jaha, du har bara lärt dig sådana meningar.


Huh? Va?


Sedan blev hon ivägdragen någonstans, så vi kom inte längre just då, och senare på kvällen glömde jag fråga vad som hände.

Idag när jag hade checkat ut och väntade på att tåget skulle komma, gick jag tillbaka för att hjälpa till att städa undan lite. Jag frågade vad hon trodde att jag hade sagt egentligen.

"Du är snygg och sexig".

Till en tjejkompis, första gången man träffar henne i verkligheten, på hennes bröllopsdag... Bra jobbat. Fint.

Som tur var så är hon som hon är så det gick bra ändå. Senare på kvällen så förstod hon bättre vad jag sa, men det var som sagt efter whiskyn (och lagom uppblandat med svenska från båda håll). A coincidence? I think not.

Seriöst, jag måste vara lite mer noga med hur jag vänder händerna, hur många fingrar jag pekar med, och vad jag har för ansiktsuttryck. Det kan tydligen bli väldigt fel annars"

//  Daniel Brahneborg

Bilder tagna av Daniel Brahneborg