Smuleliten

Om jag hade varit annorlunda hade jag kanske kunnat manipulera med andra och mig själv och skrivit på ett helt annat sätt i min dagbok. Kanske som ovan. Men jag är rak och ärlig på riktigt. Ett bråk, oavsett om det är ett mailbråk eller ej - berör mig. Särskilt mycket berör det mig när min vän blir ledsen. Exakt så rikt är mitt liv. Jag behöver ingen som ser ner på mig för det.

Det facinerar mig hur en människa kan blunda för att någon annan blir ledsen - och faktiskt ifrågasätta det och förlöjliga den andras känslor. Det facinerar mig, men jag vill inte gräva ner mig i det. I "året som gått" skriver jag om olika saker som betytt något för mig. Jag tjafsar inte med någon om det inte har betydelse. Något annat vore ju direkt elakt.

Uppenbarligen ska saken stötas och blötas ytterligare ett tag?!! Jag vill INTE vara del av det. Att ha förmåga att förlöjliga och fördumma människor utan att skämmas för det är en egenskap som säkert gör livet aldrig så lätt. Frågan är om man ska begagna sig av den förmågan, eller låta bli. År 2008 kan bli ett år då det inte är "hysteriskt roligt" att raljera över folk som är "konstiga""dumma""pinsamma"....eller vad som helst. De kanske bara är annorlunda mot den du själv är.