Det var en lyckad kväll, men den började inte särskilt bra. Jag sov inget i natt och det är tredje natten med urusel sömn och alldeles för mycket sömntabletter. Morgonen var bara ångest. Trots sobril höll den i sig konstant. Att åka till Ugglan var det inte tal om. Först sköt vi upp det för att bara åka dit någon timma och uppträda som vi lovat (jag skulle liksom förra året läsa "Tomten"), men vid ett tiden blev det uppenbart att jag inte skulle ta mig någonstans. Det är på något sätt mycket värre när det blir så här NU när jag känner mig "frisk" från depressionen. Att svaja nära en brant som man inte ens visste fanns är skitläskigt. Jag grät och F sa att jag inte skulle pressa mig själv men jag kände mig som en svikare. Kan jag då aldrig hålla vad jag lovat bara för att ångesten ska vrida om hjärtat på mig? Orkade inte. Vi ringde och sa att vi inte kunde komma. Ringde A och berättade om situationen men eftersom han har ungefär samma problem själv hade han inga problem att förstå hur jag kände. D och A kom senare under kvällen och ångesten försvann undan för undan. Den ligger kvar i mig och gror men den är inte kompakt. Jag skickade julkort och julmess till M&P men inget svar. Det är en del av ångesten och det vet jag om. Antar att jag förväntat mig att de skulle vara vuxna och känsliga nog att iallafall lätta på prestigen en sån här dag. Antar att jag hade fel. Skitsamma. Men mest är det Ugglan som smärtar. Älskling säger att jag gör bra saker hela tiden - och att vi ska regga oss för Röda Korset och hjälpa till där - volentärt. Han säger att jag inte kan hjälpa andra när jag inte kan hjälpa mig själv. Men fan så ont det gör.

Kvällen var dock jättemysig. Vi tittade på "Grinchen" och åt Världens maffigaste julbord. D hade naturligtvis köpt julklappar och det var nästan skämmigt att ge honom vår lilla. Fast han och jag tänker lika, för julklappen till honom var valfri bild från Pratchett med signering och hans julklapp till mig var en illustrerad bok om Skivvärlden. Av Älskling fick jag filmer och äkta NoaNoa pengar .). Jag trodde det var riktiga NoaNoa pengar (att dom skapat en egen valuta) tills han berättade att det var danska pengar. Men nåväl. Och av A fick jag böcker. Sen fick katterna fjärrstyrda helikoptrar. Fast egentligen är det nog till mig och F. Leka leka leka! D är bäst.

Jag har fortfarande några julklappar kvar. Manas! Det betyder böcker i massor och shit vad jag behöver glädje just nu. Jag kan se så mycket jag bör vara lycklig åt, men så mycket som gör ont trots allt. När F frågar om jag är lycklig säger jag att jag är det. Och han blir glad. Men jag måste ändå förklara att jag säger så för att jag vet att jag KAN bli lycklig, men att jag inte är det för tillfället när jag har ångest. Men det är ändå ångest med vetskap om att jag kan vara lycklig - och det kan jag klara av.

Min bästis gav mig en helt underbar julklapp igår. Jag fick en automatisk ljusenergi lampa som väcker en på morgonen genom att stimulera solsken. Omvänt kan man också få den att stimulera solnedgång. Min bästis är bäst (otvetydligt eftersom han har titeln). Nu ska jag krypa till sängs med en bok - en av Manas :)...men först måste jag ju öppna dem ....så nu blir det julafton en gång till. Och en sak till - jag läste ut boken "Shoah" för andra gången och har beslutat mig för att ge den en av mina sällsynta jordgubbar. Jag tänker också beställa filmboxen för att jag blev helt tagen av intervjuerna i boken.