29 oktober 2006 - att få barn är en gåva ingen rättighet
Kategori: Poetik

Det faktum att biologiska barn faktiskt liknar sina föräldrar på mer sätt än de utseendemässiga t ex. Fram till mitten av 70-talet diskuterades inte de genetiska arvsanlagen alls. De adopterade barnen som kom till Sverige ansågs vara helt och hållet svenska - eftersom de uppfostrades som svenska barn. Man tillskrev miljön all påverkan. Idag har man en annan inställning. Arv och miljö spelar lika stor roll! Ett barn som är adopterat är inte som sina fosterföräldrar. Man har olika genetisk grund. En familj kan vara känslomässigt öppna, en annan mycket mer emotionellt strikt. Det finns skillnader - och de märks. Idag har man börjat uppmärksamma att adopterade barn inte alltid mår bra i sin fosterfamilj - oavsett om de haft det praktiskt bra. De saknar en bit av sig själv. Och i sammanhanget är det inte särskilt svårt att förstå logiken i det hela. Problemet är att staten har gett oss intrycket av att det inte finns några skillnader och därmed ifrågasatt de känslor av saknad som många adopterade barn faktiskt känner.
I det sammanhanget är Pitt och Jolies adoptionsplaner i största grad egoistiska. De erbjuder inte barnen en fast grund. Knappt ett år går mellan adoptionerna. Inte nog med att barnen får en uppväxt i en familj som inte är som deras biologiska, de måste också snabbt acceptera nya syskon. Och detta i en familj som har stora integritetsproblem. Pressen bevakar dem ständigt och de är inte fria att gå ut, utan livvakter. Jag tycker parets adoptioner vittnar om osäkerhet och egenkärlek. De bryr sig inte om barnens bästa. De försöker uppnå något (vad vet jag inte), som knappast ett ytterligare barn, kommer kunna ge dem.
Barn är en gåva. De är ingen rättighet.
Bild från kommande avsnitt (!) i www.seriedagboken.com av Freddi Lindqvist (publicerat med tecknarens tillstånd)