Smuleliten

En katt stod vid en fors och blickade olyckligt över till motsatta stranden.
Den vankade fram och tillbaks och försökte sig ibland på att sätta ner en tass i den strida strömmen, men drog snabbt tillbaks den igen.
En näktergal kom flaxande och slog sig ner på gren i närheten. Den tittade muntert och nyfiket på den ängsliga kattens försök.
- Vad gör du?, drillade näktergalen obekymmrad.
Katten stirrade missmodig upp på fågeln.
- Jag försöker ta mig över till andra sidan.
Näktergalen la sitt huvud på sned och blinkade snabbt två gånger.
- Vad är problemet?, frågade den.
- Jag är katt. Katter avskyr vatten. Och även om jag inte avskytt vatten är vattnet strömt och drar med sig allt som kommer i det.
Och även om jag orkat simma mot strömmen är vattnet fullt av rovfiskar som simmar upp och försöker ta tuggor av mig.
Jag försökte ta mig över på ett fallet träd, men höll på att drunkna. Jag har gått flera mil upp och ner för forsen, men det finns ingenstans att komma över. Men jag måste göra det för det finns ingen mat kvar på denna sida - och där över kan jag se mössen kila runt och håna mig. Jag har inte ätit på ett par veckor och för varje dag försvinner mina krafter...

Näktergalen tittade oförstående på katten och klippte med sina tomma ögon.

- Men, sa fågeln, varför inte bara flyga över?

* * *

(Alternativt slut på denna fabel:
- Idiot!, fräste katten och åt upp näktergalen.)