Smuleliten

eller "Hellre två fåglar i skogen än ångestmonster i magen". Självklart. Vet du. Jag blir alltid lika förvånad när jag inser att ångesten inte bara tänker komma på besök,  utan övernatta i min egen säng - skita ner lakanen och äta upp allting gott i kylskåpet. Jag vet inte vad jag hoppats på egentligen. Att allting skulle försvinna för att det blir sommar, för att vi snart ska gifta oss eller för att det finns massor av katter att krama. Men sen naglar den fast mig där. Rör dig inte rör dig inte rör dig inte. För i såfall gör det ont. Och så rör man sig. Självklart. Liksom för att kolla om det verkligen stämmer, att det gör så ont om man....och det gör det. Jag var på väg hem från stan. Gick förbi Systemet och hörde ett par äldre herrar språka livligt med varandra. Den ena pratade malmöitiska och det var ju inte så vackert. Men den andra - han knakade. Knarrade fram något som jag absolut inte kunde höra. Bang sa det. Bror! Så lät Bror - och plötsligt såg jag honom framför  mig, en så stark bild att jag nästan kunde ta på honom. Bror med snälla ögon och rynkigt leende. Bror med arbetshänder som kartor med blåa åar från hit och dit och knarr. Han lät knarr och det var fint. Bror är borta och jag fattar inte att det är sant. Precis som med Bengt blir alla detaljerna bevis på motsatsen. Om jag kan minnas Bengts lukt och hur han kändes när man kramade honom - då kan han inte vara borta. Och om jag kan höra Bror knarra utanför Systemet på Mårtenstorget så finns han fortfarande kvar.

Nej inte andligt. Jag menar på riktigt fysiskt här och nu. Inget jävla jams om att "finns han i ditt hjärta så...". Nej! Utan verkligen verkligen. Men jag vet ju. På Erikshjälpen finns ett litet altare till Brors ära. På begravningen kommer borgmästaren i Krakow och säkert så många människor att kyrkan blir för liten att räcka till. Alla älskade Bror. Till och med Påven älskade Bror. Han körde mat till Krakow under ockupationen och fick utmärkelser. Han hade alltid tröst att ge och en hand att lägga på axeln så att allting kändes lite lättare. Nu känns inget lätt längre. Det suger att han inte finns kvar.

Så är det.