Smuleliten

I lördags dog Bror Hansson, eldsjäl på Erikshjälpen. Få människor har träffat någon som verkligen lever i Jesus efterföljd. Men Bror gjorde det. Han hade massor av barn, både biologiska och icke. Han jobbade hårt kroppsligt - trots att han var 94 år gammal (fast till mig sa han att han var 90+). Han var en helt fantastisk människa, en sån där som får en att fatta tro och hålla den i fast grepp. Klart Gud skulle kalla hem honom. Vi hade väl haft honom för länge antar jag. Man får vara tacksam över att man träffat en ängel. Men ont gör det iallafall. Hemskt ont. Sist jag träffade honom kysste han mig på handen och det pirrade till i mig. Hade han bara varit sextio år yngre :)...

Jag kände mig rätt skuldmedveten när jag ändå satt och åt körsbär. Får man jubla över livet när ens idol gått bort? Får man finnas kvar? Det får man. Och om man tittar i körsbärets innandömen så ser man ett litet tecken. Det kanske bara är jag som ser det. Men konstigt nog räcker det till.