Smuleliten

19 november 2008 - Auschwitz

Kategori: Likvidation

Det var hösten 1997 som jag åkte med en gymnasiegrupp till Polen och förintelselägrena första gången. Resan förändrade mig för alltid. Om två dagar reser jag för andra gången men nu tillsammans med mina klasskamrater och min man. Mycket har hänt sedan första resan. Jag tappade min tro på Guds allsmäktighet under första resan. Kort därpå förlorade jag min hörsel och mitt fotfäste i världen. Sen levde jag som döv och försökte försonas med Gud i nästan tio år. Jag har ett kall och jag vet vad jag är satt att uträtta i världen. Jag tvivlar inte. Ibland tvivlar jag dock på människans förmåga att nå fram till varandra.

Jag är rädd för resan, samtidigt förväntansfull. Den här gången åker jag inte oförberedd. Jag har med mig Kertez, Levi, Spiegelman, Fried och alla andra. Jag vet att resan kommer göra ont den här gången också. Men ibland måste man göra saker man egentligen inte vågar...

för annars är man bara en liten lort. (Ni vet alla vem jag citerar :)

Kommentarer

  • Alex säger:

    Hoppas din resa till mitt gamla hemland blir såsom du vill att den ska bli. Jag vet faktiskt inte om jag skulle vilja åka till Auschwitz, just för att det skulle vara så jobbigt. Mormor som nästan hamnade där, jag tror att det var hennes far som dog där.Det blir säkerligen en resa som berör men då är du inte ensam utan kan dela dina känslor med andra, och kanske gömma dig bakom kameran.

    2008-11-21 | 09:14:58
  • Ingells säger:

    Jag har också släktingar som levde i koncentrationsläger och fick komma med de vita bussarna till Malmö. Har varit på plats, det ÄR ofattbart, för stort för att ta in och förstå dess grymhet. Man blir djupt tagen och som du antyder: något förändras i en och det är väl ens människotro? Som liten vill man tro alla om gott och man blir så besviken när det visar sig att det inte alls är sant.



    Har själv precis avslutat boken "Rosario är död" som handlar om sexturismen (läs barnprostitution). Det var den hemskaste, äckligast bok jag någonsin läst men samtidigt den viktigaste. Jag grät när jag läste, mådde fysiskt dåligt. Det är en så pass viktig bok så att jag tycker ALLA MÄN borde läsa den i ca 20-årsåldern. För att inte några procent av dem ska vandra längs fel spår i sexualiteten... Eller är det så att vissa människor föds utan känslor, medlidande, förståelse för andra människor behov? hemska hemska tanke...



    Förlåt min okunnighet, men vad var det som gjorde att du blev döv?

    2008-11-21 | 15:32:19
    Bloggadress: http://ingells.blogg.se/
  • E säger:

    Undrar bara lite försynt om ni är hemma ngt nästa helg då det är min lediga helg.



    Nalle-puh kramar från mig =)

    2008-11-23 | 17:23:44

Kommentera inlägget här: