Kategori: Fotofrenesi
Kram...
en stor kram emot alla taggar...
Kära, lilla Elin, min bonusdotter, jag har först nu varit inne på din blogg och läst och tårarna rinner ner för min kinder. Jag har en stor klump i halsen och en ännu större klump i min mage sedan jag läst om din mammas uppoffring, att vara hemma och ta hand om dig så att du slapp fritids. Varför i himmelens namn adopterade dom dig och David? Om det är en uppoffring att ta hand om sina barn, då skall man inte skaffa några. Det är säkert därför som jag bara är en sketen provköksansvarig för ett tämligen stort företag, jag satsade inte på karriären utan på mina barn. Ingen uppoffring här inte, jag har älskat varje minut jag har varit med mina barn. Barn är den absolut största skattefria förmögenhet som finns. Att älska sina barn och att bli älskad tillbaka av dem, det finns inget större. Det kommer du själv att upptäcka en dag (och jag skall med glädje ställe upp som mormor). Jag älskar mina barn alltid, även när de är/var sjuka, extra mycket just då. Jag kan inte säga något om hur det är att ha ett barn med handikap, men jag kan lova att jag hundra tusen miljoner gånger hellre sett att Emil blivit döv än att han fick sin cancer. Nu redde det ju ut sig både med Emils cancer och din dövhet. Jag vet hur svårt teckenspråket är, det fastnade aldrig i min hjärna, men å andra sidan är det inte mycket annat som gör det. Troligtvis att den är full med jobbtankar. Det stora felöet med dig Elin är att du är så himla duktig på allt du gör. hade du inte varit en fena att läsa på läpparna vad vi sa hade vi blivit så illa tvugna att lära oss teckenspråket, det hade blivit för jobbigt med lappar. Men du skämde ju bort oss med att läsa på läpparna och när det inte funkade riktigt, tolkade ju Emil. Önskar att jag varit lika duktig som du, eller är det bara ambitionen hos mig som fattas? Nej det är även talangen. Har funderat ett tag, Malin också, varför satsar du inte på din fotografering? Vilka fantastiska foton du tar, helt fantastiska. Kan du inte sälja dem? Det är ju foton tagna av ett superproffs!
Jag vill inte att du skall må så dåligt som du gör, jag önskar att det fanns en kaka man kunde baka som gjorde att om man åt av den så blev alla vassa taggar till ljuvligt doftande rosor. Inte bara jag utan hela familjen vill att du skall vara denna ljuvliga lilla varelse som du var när vi träffade dig första gången. Glad, sprudlande, skrattande. Sådan som du skall vara, den glada Elin. Men vi älskar dig även när alla de här vassa taggarna angriper dig och vi önskar att vi kunnat bryta av spetsarna på taggarna så att de blev lite mindre vassa.
p o k
Lill
Prällan: Tack för att du finns
Lill: Du är en av de vackraste människor jag mött i mitt liv! Hur kan du härbärga så mycket kärlek? Jag vill bli en sån mamma som du är.
Jag läser, alltså finns jag till
Bloggadress: http://prellan.blogspot.com