Smuleliten

Om det är ett faktum att den judiska förintelsen, shoah ställer alla andra folkmord i skuggan, kan man diskutera om åminnelsen av katastrofen skall existera för sin egen saks skull, eller för att förhindra möjliga förintelser i framtiden. Det är denna frågeställning som Svante Lundgren tar sig an i denna bok "I bödelns tid". Enligt den logik som säger att den judiska förintelsen är unik och ojämförbar med något annat historiskt folkmord, finns det bara ett visst rum för historiskt medvetande. En kvot av medvetande som uppnås på bekostnad av mindre "viktiga" dåd. Massmedia blir domare och förmedlare av information vilket leder till att somliga händelser (som folkmordet i Rwanda år 1994) knappt diskuteras, trots att deras omfång i tid och rum är fullt möjligt att jämföra med den judiska förintelsen. En dylik föreställning förnekar
oss vanliga medborgare sådan information som vi möjligen skulle reagera på. Istället för att exempelvis beskriva folkmordet i Rwanda som ett folkmord, iscensatt av regeringen - i syfte att mörda alla tutsier (hela folkgruppen, inklusive barn) beskrevs katastrofen i termer som "stamkrig".

Att se den judiska förintelsen som något unikt innebär ett jämförande av lidande. Man bedömer att gasandet av judar var "värre" än den "naturliga" döden för de polacker, ryssar, homosexuella och romer som också fanns i koncentrationslägren och denna jämförelse skapar en falsk värdering av lidande som i sin tur leder till att vi ignorerar de dåd som ägt rum och äger rum i vår samtid. När förintelsen blir något, nästan heligt, något nästan omöjligt att förstå distanserar vi oss omärkligt till det skedda. Om en förintelse måste innebära nazister, rasistiska föreställningar och gaskammare blir Rwanda en parantes i historien och vår syn på mönstren blir exkluderande.

"I bödelns tid" behandlar folkmord, förintelse och ifrågasätter många "fastslagna" teser. Med avstamp i debatten kring J. Goldhagens kontroversiella bok "Hitlers villiga bödlar" och Finkelsteins "Förintelseindustrin" tar författaren upp dessa viktiga ämnen på ett synnerligen lättsmält sätt. Trots att det är viktiga ämnen som författaren diskuterar får jag känslan av att boken är mycket översiktlig. I och med att författaren inte egentligen försöker polemisera mot någon annan uppfattning får jag "skolbokskänsla" och informationen berör mig inte nämnvärt.

Som en sammanfattning av olika föreställningar som diskuteras kring förintelse och folkmord fyller denna bok sitt syfte. Samtidigt finns där en notförteckning som inte är fullständig. Flertalet gånger nämner författaren en bok, medan denna inte nämns i källförteckningen (som i fallet med Raymond Paredes-Ahlgrens bok "Hur många gånger kan man döda en man?") Källhänvisningar och ett fullständigt notsystem är ovärderligt när det gäller böcker om förintelsen och denna bok brast här. Jag gav "I bödelns tid" en trea i betyg.