Oliver Stone har mycket att säga om Vietnamkriget. Och temat är än mer hett nu än när filmen kom 1990. Nu som då pågick ett krig som delade Amerikanska staten - där ena halvan pratade om patriotism och den andra om profitkrig. Nu som då satt en ultrakonservativ, korumperad president vid makten. Irak - Vietnam . Bush - Nixon.
Oliver Stones mastodontfilm om den unge idealisten och patrioten som åker till Vietnam för att kämpa för sitt land, begår hemska dåd, skadas, behandlas illa när han kommer tillbaks, går ner sig och kommer tillbaks - lämnar mig relativt oberörd.
Trots allvaret. Trots aktualiteten. Trots.
En kaotisk tid illustreras med en kaotisk film och lämnar ett ofokuserat intryck där varesig huvudpersonens privata resa eller den samhälliga aspekten tas till vara och mynnar därför inte ut i något som stannar kvar och berör eller lär mig något.