Strike!!! Pollensäsongen slog till med besked. Jag kände mig lätt yr när jag vaknade imorse. Vi åkte och simmade, och det blev 34 längder. Men sen var det som om all energi bara tog slut. Jag somnade och vaknade av att hela världen stormade, men jag var instängd i en kliande klusterhuva. Allt gjorde ont och trots tabletter och sprej har allergichocken inte gett medsig. Jag glömmer alltid att jag befinner mig i Skåne, inte i Stockholm. Våren kommer en månad tidigare här nere. Vem orkar andas när luften är fylld av hägg, björk och gräs? Inte jag. Jag låter bli av rent trots. Vill jag gärna intala mig själv - för isåfall kan jag ju sluta (börja?) när som helst och allt kan bli bra igen. Skitsamma.

Det har inte blivit så mycket vettigt gjort här hemma. Och nu tänker jag gå och lägga mig med en trevlig förintelsebok. Var och en roar sig på egen fason. SVT:s satsning "Grillat" börjar förresten ta sig lite nu. Roasting på riktigt! Ändå ryser jag av obehag varje gång en komiker skämtat på gästens bekostnad och sen ska KRAMA offret. Roasting en sak - kramas efteråt en helt jävla annan! Jag menar, om man nyss blivit skallad inför publik, kanske man inte direkt njuter av att kramas av förövaren - och när det ingår i konceptet blir det obehagligt.  Själv tycker jag det räcker med att de vinkar åt varandra eller något.

Kramar är överhuvudtaget något av det vanskligaste som finns. Jag är nog ubersvensk i den meningen att jag sällan vill ha kroppskontakt med någon om jag inte väljer det själv. Kramar som ett sätt att hälsa är som att nosa varandra i arslet som ett par hundrar. Ingen höjdare.