Niohundrasju sidor. Eller något. En tegelsten. Men halvvägs in i boken vill jag inte sluta läsa. Jag vill aldrig att den här boken tar slut. Jag borde vilja det. För allt är så vidrigt och så fruktansvärt depraverat och ensamt. Men "De välvilliga" är en verklighet som gör det svårt för mig att vara i MIN verklighet just nu.

Det finns bra litteratur om nazitiden och självklart DÅLIG. Detsamma gäller film. Bara för att du sätter på Tom Cruise (förlåt Katie) en nazi-uniform, har du inte en bra film. Snarast tvärtom. Sen finns det såna filmer som låter förintelsen spela birollen i historien ungefär som i "Den engelska patienten" (som för övrigt är den tråkigaste film jag sett i mitt liv). I "The Reader" som Kate Winslet vann Oscars för är situationen lite sådan. Och det är faktiskt vämjeligt

Recension av The Reader
Kortfattat handlar filmen om en ung pojke som blir förförd av en äldre kvinna. Kärlek uppstår och bandet som knyter de tu samman är pojkens högläsning före samlagen. En dag bryter kvinnan oförklarligt upp förhållandet och försvinner. Pojken växer därefter upp till en bitter yngling som studerar juridik. Under en rättegång som eleverna bevistar för undervisningens skull ser ynglingen sin forna älskarinna bekänna att hon varit lägervakt i Auschwitz. Hon är skyldig till mord. En speciell aktion diskuteras där 300 människor mördas i en kyrka. En redovisning över denna aktion har undertecknats av alla vid domstolen, anklagade vakter även Hanna Schmitz som pojkens äldre älskarinna råkar heta. Men detta kan väl inte stämma?!!!! Ynglingen vet att Hanna är analfabet och skäms för att hon inte kan läsa. Hur skulle hon kunnat förstå vad det var för redovisning som hon skrev på? *doooh*. Med detta ess i rockärmen måste ynglingen bestämma sig för om han ska dela med sig av sin information (som Hanna uppenbarligen vill dölja till varje pris) - eller om han ska låta det vara. Han låter till sist bli att "rädda" Hanna, eftersom han fortfarande är bitter över att hon lämnade honom och därför vill bestraffa henne - men också för att han känner avsmak till sin forna kärlek.

Tadaaaaaaaaaaa! De andra vakterna kommer undan med fyra års fängelse men inte Hanna Schmitz som istället får livstid. Och allt detta hade alltså kunnat undvikas om bara.......(en ring, min bil - jag kunde fått tio judar för den här....*böööl*) - OSCARSVARNING!

Sorgligt sorgligt, emedan filmen sen fortsätter och vi får följa ynglingen som  växer upp till en (fortfarande) bitter man som inte hanterar intimitet. Han gifter sig och skiljer sig och uppfostrar sin dotter utan värme. Sen söker han givetvis upp sin gamla kärlek och lär henne läsa genom ljudband. Systematisk romantik leder till ett crescendum där Hanna slutligen inser att kärlekshistorien är dömd till undergång och därför - tar livet av sig. (Förlåt nu sabbade jag "spänningen")

Kortfattat. Ni som gillade "Den engelska patienten"  kommer älska den här romantiska idiotin.

Ni andra kanske undrar, precis som jag - varför en pedofili historia får så mycket uppmärskamhet. Det är svårt att föreställa sig samma film men med en ung oskuldsfull flicka som blir förförd av en äldre nazistisk herre. Inte lika gulligt? "Lolita" väckte rabalder på sin tid och nakenscener fanns det inte särskilt många av. Men i denna film får du (såvida du inte blundar dig igenom halva filmen) se Kate Winslets nakna lekamen fördärva en ung pojke över ett halvt decennium. Och det kallas kärlek. Nazisthistorien är inte särskilt intressant i sammanhanget för filmen handlar väldigt lite om den skulden. Att Hanna Schmitz visar sig ha haft ett förflutet som brutal lägervakt blir bara provocerande om vi tror att alla nazister har utstående ögon, tjurnacke och haltar (samt pratar engelska med tysk brytning med undantag för långa haranger av svordomar - som självklart uttalas på ren tyska). Och med sådan utgångspunkt är  Hanna Schmitz ett vackert undantag som blir orättvist behandlad men tar sitt straff med högbröstat mod.

Det själva faktum att Hanna Schmitz är lika skyldig som de andra väktarna tycks överses eftersom hon "tvingas" ta på sig skulden för det övergripande ansvaret i aktionen. När de andra väktarna skyller på Hanna, tar hon på sig skulden för att slippa erkänna sin analfabetism. Det gör det hela lite hjälteaktigt - om man är dum i huvudet.

Vi glömmer bort det faktum att analfabetismen borde vara det MINST skamfyllda i sammanhanget. Den enda tänkbara orättvisan ligger ju i att alla väktarna borde fått samma straff som Hanna -
men isåfall hade det inte blivit mycket till film - och knappast någon oscarsnominering.
Bara grå vardag.
Hannas skuld för deltagandet i förintelsen diskuteras överhuvudtaget väldigt lite.  Det känns som om den nazistiska storyn fanns där för att fylla ut en möjligt tragisk kärlekshistoria. Dock en kärlekshistoria som bara är tragisk i den mån att den överhuvudtaget ägde rum - inte för att den tog slut!!! För det handlar faktiskt om en vuxen kvinna som förgriper sig på ett barn. Men pedofili tycks vara okej om förövaren är kvinna och dessutom väldigt vacker. Då är  det skillnad på folk och folk. Givetvis också på brott och brott.

Jag har följaktligen lärt mig att allt kan bli sexigt och kul om det bara presenteras i ett sött rosa paket med ett hakkors, hjärtan och döskallar på.

Om filmen inte hade varit så kul att såga, hade jag gett den en etta. Men .....okej då, den får en tvåa.